Daphne & Emma07 PRS

Sebastian kände sig frustrerad. Han kunde inte sätta ord på varför, men han hade en rastlös energi. Han hade inte så många vänner på lägret, vilket typ var hans eget fel för han snackade sällan med folk och han var enbart där på somrarna. En del av honom ville gå och prata med någon. Till sist hamnade han vid bågskyttefältet. Och bestämde sig för att öva en stund
__
Kieron öppnade dörren till Stora huset. Där utanför stod Beatrice, en av Demeters döttrar och en kille som Kieron inte sett förut.
"Hej, Beatrice. Hej..." uh...
"Det här är Logan," sade Beatrice. Kieron tittade på Logan.

Chiara hade också efter dagens uppståndelse över Logan återgått till att inte ha så mycket för sig och istället mest gå omkring i tristess. Efter en stund slutade det åtminstone med att hon begav sig ut på områdena mer, tänkte träna och vad behövde hon väl träna mer på än bågskytte? Det var en av de delarna hon var sämre på - inte dålig, men sämre än med exempelvis dolkarna.

Logan försökte tränga undan all den där nervositeten som ständigt försökte göra sig påmind i maggropen och istället koncentrera sig på att prata med Keiron.
"Jag är son till Poseidon." började han förklara.

Sebastian spände bågen och fokuserade. Sen släppte han. Fullträff. Perfekt.
Ett tag, innan han blev erkänd, hade han faktiskt trott att han var en son till Apollo, eftersom bågskytte var det enda vapnet han inte såg ut som en idiot med. Han hörde steg bakom sig, någon kom gåendes mot honom. Sebastian vände sig om.

Kieron höjde på ögonbrynet. En son till Poseidon? Var det verkligen möjligt?
"Är du erkänd?" frågade Kieron till sist efter några ögonblicks tystnad.

Chiara hade alltid haft en fallenhet för vapen och strid, men så var väl det också på ett vis hennes krafter ifrån fadern. Hon fann ett slags nöje i att träna det, men var också ganska hård mot sig själv med det - hon var aldrig riktigt nöjd, det fanns alltid mer att jobba på.
"Du skjuter bra." kommenterade hon med ett vänligt leende emot Sebastian.

Logan hade inte riktigt vetat hur han skulle tolka tystnaden, men orden gjorde honom inte mycket klokare heller. Han hade lite svårt att svara på det med, han hade ju inte blivit erkänd på samma sätt som dem. Han hade alltid vetat det, det hade varit normalt för honom att fadern kom då och då.
"Ja. Han har tränat mig, och i princip skickat hit mig." förklarade han, det var väl den bästa förklaringen även om den kanske lät otrolig.

Sebastian log åt komplimangen.
"Jo, bågskytte fungerar för mig. Men du skulle se mig med ett svärd. Det är patetiskt," sade han med ett skämtsamt leende.

Kieron nickade långsamt.
"Jo, det är inte omöjligt.. men att du överlevt så länge på egen hand..." han drog fundersamt händerna genom skägget
"Nå, Logan. vad för dig hit?"

Chiara kunde inte riktigt hejda ett litet skratt, på intet vis illa menat.
"Det är inte så krångligt egentligen, bara svärdet är i balans." log hon, nu hade ju kanske hon lättare men såg man svärdet som en förlängning av sig själv istället för något extra blev det långt lättare.

Logan log lätt emot honom.
"Jag har överlevt så länge tack vare träningen ifrån min far." förklarade han, det hade ju många gånger varit stora utmaningar.
"Jag blev skickad av anledning av stölden. Jag vet inte hur mycket ni vet om den ännu?" frågade han.

Sebastian grimaserade
"Balans?" sade han "Jag kan knappt få armen i rak position när jag håller ett svärd," flinade han. Han var ganska bra på balans i andra avseenden, han var ju en mästare på sin skateboard, men balans med svärd... det var som att det var ett helt annat språk som han inte ens kunde förstå grunderna till.

Kieron vände sig om
"stölden?" sade han. Han kände oron växa inombords. När saker stals ifrån gudar eller monster var det aldrig ett bra tecken, det ledde till trubbel varje gång.