PRS Idaspike0515 & SagaG

Leina fattade direkt att hennes föräldrar ville att hon skulle hälsa på kungaparet, så hon gick fram och skakade hand med dem.
- Det där är våran son, sa drottningen av worrimejen sedan och visade med handen mot killen lite längre bort.

han ville inte vara här just.
han ville mycket hellre vara hema.

Hon slängde en blick på killen och kunde väl säga att han såg bra ut, men inte så att hon skulle kunna tänka sig att gifta sig med honom.
-Mamma, du sa aldrig att de skulle komma hit IDAG, viskade hon till sin mamma.

han hade ingen lust att sitta här.
han hörde att hon visskade till sin mor.
han ville bara gå här ifån och slipa detta.

-Nej, det gjorde jag inte, för då hade du bara stuckit, fast det gjorde du ju ändå.., säger hennes mamma.
-Du vet att detta är för allas bästa. Så gå fram och hälsa nu, säger hennes pappa.
Leina går fram mot killen.

han var närvös vad skulle han säga till henne han ville ju inte det här.
han tittade på henne.
han längtade till att detta skulle vara över.

Hon satte sig bredvid honom.
-Hej, sa hon med ett plikttroget leende samtidigt som hon kände sina föräldrars blickar i nacken.

- hej, sa han till back för att han visste att han måste.
han kände att det var en rätt jobbig stämning.

Stämningen var inte på topp direkt men hon kände fortfarande blickarna och försökte därför hålla igång samtalet.
-Så, vad heter du då? frågade hon.

- jag heter sam, vad är ditt namn?, frågade han.
han ville hällst bara gå men han visste att det skulle vara otrevligt.