Lupple Och SagaG

Efter en stund så såg hon den nya killen.
Han tittade på henne hon tyckte det var lite konstigt.
Hon gick mot honom.
- har du håltimme?, frågade hon.

Joshua insåg sitt misstag för sent, hon hade tittat på honom innan han hade tittat bort.
Han svalde hårt och såg henne närma sig. Han la rätt sitt hår och log vänligt mot henne när hon kom fram.
"Håltimme och sen lunch, underbart schema." Sa han ironiskt och himlade med ögonen.
"Du då?" Frågade han lugnt och vände bort blicken från henne och studerade istället skogen som låg alldeles i närheten.

- jag har också håltimme och sedan lunch, sa Natalie och log lite fast hon visste inte varför hon log.
Hon tyckte att det var en rätt stel stämning.

Joshua skrattade till och nickade.
"Du är fri att sitta här, du är ju den enda jag har pratat med så. " Sa han och såg på henne.
" Kan man göra något i denna stad?" Frågade han sedan, ansåg det som en väldigt neutral fråga.

- det fins lite butiker man kan gå i och ibland är det någon som håller en fest, sa hon.
V någon konstig anledning kände hon sig väldigt bekväm med att prata med honom.

Joshua nickade sakta, butiker och nån fest. Det lät verkligen inte som en lockande stad i hans öron men han log ändå.
" Låter spännande." Flinade han och vände bort blicken igen för att sedan titta på henne ännu en gång men vände sedan bort blicken igen.
Kunde ju inte sitta och titta, även om han ville. Han behövde hantera detta på rätt sätt.
Prata med sin farbror om detta, prata med sin flock om detta. Han bet sig lite i läppen och släppte genast den tanken.

- så hur kommer det säg att du flyttade hit, frågade hon.
Hon tyckte att stämningen var lite spänd.
En del av henne ville sträcka fram handen och röra vid honom.

Joshua flyttade sig en bit längre ifrån henne av den enkla anledningen att ifall de skulle stöta på varandra igen så skulle det bara bli värre. Hon skulle känna mer och även han, det visste han.
Han log svagt åt hennes fråga, ja vad skulle han säga?
" Det beslutades att jag skulle ha det bäst hos min farbror, så nu är jag hos honom." Sa han.
Det var både för hans säkerhet och familjen som bodde närmare flocken.
Hans pappa hade ju varit alfahanne och det var hans rätt att bli det efter men någon, som han inte ville nämna vid namn hade utmanat hans far och vunnit av fulspel och därefter bannlyst honom- Joshua.
Detta var några års sen och många hade gjort allt för att skydda honom. Både i flocken och utanför flocken. Men inget av det kunde han ju berätta för henne även om han ville. Vilket var väldigt underligt.

- jag förstår, sa hon.
- jag har en fråga om imorse, sa hon osäkert.
Hon ville ha svar på en sak.

Han log svagt, vände blicken mot henne för att sedan vända bort den igen.
Han fattade vad hon skulle fråga, varför skulle hon inte fråga om det? Det måste ju vara oerhört konstigt för en människa.
Han var dock glad över att han fått möjlighet att tänka igenom ett rimligt svar innan hon ens hade frågat det.
"Okej, fråga på." Sa han lugnt och i så normal samtalston som möjligt.