Ancient Greece [prs]

"Varför säger du så?" Egentligen så tvivlade han inte på vad hon var kapabel till. Jämförde man med Aten så var kvinnor och män relativt jämlika i Sparta, om man bortsåg från att männen var de som fick ge sig av ut i strider medan kvinnorna hade ett annat öde att gå till mötes.
"Då går vi." Hon hade inte direkt bjudit in honom till att göra henne sällskap men hon hade inte sagt ifrån heller, så hon fick överleva hans sällskap en stund till.
"Jag uppfattade inte ditt namn," fortsatte han sedan - vilket givetvis hade att göra med att han aldrig frågat vad hon kunde tänkas heta.

"Jag är upplärd av Felix och har varit sen jag var fem år. Du hittar ingen utanför Sparta med mina kunskaper." sade hon självsäkert och nickade sedan lite. Hon började gå mot staden och log sedan smått. Hon granskade honom lite snabbt och bet sig på insidan av kinden. "Aurelia."

Fel på frökens självkänsla var det åtminstone inte. Han kunde inte låta bli att le åt hennes nonchalanta svar, drog fingrarna över hakan för att dölja den roade minen. Han var fortfarande dock inte övertygad om att ta med sig henne till Aten.
"Adonis," presenterade han sig med en lätt nick, "varför vill du till Aten?"

"Jag vill göra något som spelar roll, Adonis. Du är politiker, det du gör spelar roll. Jag är inget, jag är ett fint ansikte. Vad ska det göra?" sade hon och tittade upp på honom. Hon kom på sig själv med att vara onödigt bekväm med honom, vilket gjorde henne förvirrad. Hon skakade lätt på huvudet och fuktade sina läppar. "Men jag förstår, det är inte värt risken för dig." sade hon mjukt och log mot honom innan hon vände uppmärksamheten till annat.

"Ett fint ansikte kan göra mycket och spela stor roll." Adonis tänkte inte dela med sig av mer än så men hon kunde komma långt med sitt utseende. Och han tänkte inte på äktenskap och att föda barn.
"Jag ska tänka på saken," sa han, lät nästan lite förnärmad på rösten. Risk? Ordet i sig var nästan tillräckligt för att han skulle agera utan att tänka efter och lova henne en plats på skeppet.

Aurelia log svagt bara av det han sa och nickade lite. Hon tvekade lite innan hon mjukt placerade en lätt kyss på hans kind.
"Tack." Hon vände sig sedan om och kollade på några tyger och dylikt. Det fanns inte mycket som föll henne i smaken så hon vände sig mot den unga politikern. "Så, vad vill du göra?" log hon.

"Det är du som är uppväxt här, du får visa mig runt." Det här var visserligen inte hans första gång i Sparta men han kunde ändå inte påstå sig känna till staden. Inte på samma sätt som en spartansk invånare i alla fall. Aurelia var en intressant själ och han var starkt utav den åsikten att hon hade lika intressanta platser att visa honom till.

Aurelia skrattade lätt till och nickade instämmande. Hon funderade lite innan hon sken upp i ett leende, berget över havet var otroligt vackert.
"Vi behöver hästar." sade hon och tittade på honom med ett litet leende, väntade inte på svar utan började gå mot stallet.

"Berätta om dig själv," bad han nyfiket. Adonis försökte skapa sig en uppfattning om henne men än så länge kunde han inte mycket såga, förutom att hon verkade ha en stark och färgglad personlighet. Väl framme vid stallet presenterades en svart hingst för honom. Lite lat och bortskämd tydligen men det hindrade ju inte en ridtur.

"Finns inte mycket att berätta." sade hon kort och ryckte lätt på axlarna. Hon svalde hårt och granskade hästarna, tog den som verkade mest lugn. Hon gillade inte djur men hon kunde inte säga så mycket.