PRS Lupple & wolfy

"Jag skyller inte något på dig." Det gjorde hon inte. Hon var besviken på sig själv. Det var hennes dilemma som hon behövde jobba på, inte hans. Hjärtat gjorde en volt då han lutade sig närmare för att försäkra henne om att hon alltid skulle vara hans tjej, hans prinsessa. Åh, varför sa han så? Varför hade han kommit tillbaka för att leka med hennes stackars huvud och hjärta på det här viset? Som små hade de lovat varandra om att de en dag skulle gifta sig med varandra. Hon i sin prinsessklänning med änglavingar på ryggen, och han i sin spidermandräkt. De hade till och med övat på bröllopskyssen i hennes lekstuga, det var en stund hon kom ihåg som om det vore igår. Då hade de båda varit överens om att kyssar var skumma och ingenting för de två vännerna. Något sa henne dock att hon inte längre skulle dela den åsikten med sitt yngre jag. Det var en tanke hon inte ens borde tänka. Tankfullt såg hon på Nik. Trots att han berättade en hel del så fick hon inte mycket ur det han sa, det var som om han pratade i gåtor. Men hon förstod honom. Varför skulle han vilja öppna upp sig för henne efter all tid som gått?
"Ingen flickvän?" Kanske han hade lämnat någon speciell bakom sig då han återvänt till staden han växt upp i. Holly hade lite svårt att tro att någon som han, med det där utseendet och med hans hjärta, inte hade någon fin person vid sin sida.

Han suckade lågt åt hennes första kommentar men beslutade sig att inte lägga mer tid på det ikväll.
Det fanns fler tillfällen.
Han valde att fästa blicken framför sig och fortsätta gå men när hennes fråga kom efter att han hade pratat så skrattade han till och tittade på henne.
" Nej Holly. Jag har ingen flickvän. " Sa han ärligt. Han förstod att hon inte förstod det roliga i detta. De kände ju inte varandra.
Han hade verkligen försökt få till det där med flickvän och pojkvänsgrejen men det hade aldrig funkat, aldrig varit intressant eller tillräckligt givande för honom.
Hans ex, tänkte nog precis likadant om honom.
De hade aldrig någonsin klickat.
" Jag är inget pojkvänsmaterial." Sa han ärligt och log mot henne.

"Inte?" Holly såg förvånat på honom. Såg inte alla på honom på samma sätt som hon gjorde? Trots all tid som gått så hade den saken inte förändrats. Blicken var fortfarande fylld av beundran - som om han var mittpunkten jorden snurrade kring.
"Säger du det? Värst vad hemlighetsfull du är." Hon knuffade lätt till honom med armbågen innan hon besvarade hans leende. Vad han menade med att han inte var pojkvänsmaterial visste hon inte, men hon hade en känsla av att det var en fråga hon inte borde ställa just nu. Det spelade inte så stor roll heller just i den här stunden.

Han såg hennes blick och den var välbekant och han flinade mot henne, skakade lite på huvudet.
" Ögonen framåt. "Log han retsamt, kände knuffen och skrattade till.
Lätt och fritt- som alltid med henne.
" Åh ja. Helt värdelös." Flinade han och svängde av in på en mindre gångväg som var en genväg men stannade upp vid en väldigt gammal lekpark.
Den hade varit en av de bästa platserna när de var barn. Han log lyckligt och såg på henne.
" Det är så mycket bevarat, liksom samma sak." Viskade han lyckligt och drog med henne mot gungorna och slog sig ned på 'sin' gungan och nickade på 'hennes' gunga för att påpeka att hon borde sätta sig ned.

Det dröjde inte länge förrän de kommit fram till en lekpark, som en gång i tiden varit ett av deras favoritställen. Med jämna mellanrum hade hon kommit på sig själv med att besöka parken. Utan Nik vid sin sida hade det aldrig känts rätt - det hade aldrig känts som förut - men nu var det annorlunda. Nu var han där tillsammans med henne. Att ha honom som en del av sitt liv igen var något hon mycket väl skulle kunna vänja sig vid. Hon önskade sig ingenting annat. Ingen kunde jämföras med Nik, han var speciell. Trots att hon hade folk hon skulle påstå sig stå relativt nära med, så var hennes förhållande till dem inte det samma som till Nik. Holly skrattade till då han nickade mot den lediga gungan: att den tillhörde henne var en oskriven regel. Hon satte sig ner på den och tog lite fart.

Han såg på henne när hon slog sig ned och tog fart, han skrattade lågt och tog även fart på sin gunga.
"Sikta mot stjärnorna prinsessan.," Flinade han och vände upp sin blick mot det stjärnbeströdda himlen.
Det var vackert, otroligt vackert.
"Jag skulle vilja träffa din kille. " Sa han ärligt och såg på henne med ett leende på läpparna.
" Måste se vilka som är viktigast i ditt liv nu för tiden." Log han uppriktigt glad och la huvudet lite på snedden.
Han visste att de två hade haft ett speciellt band, ett band som aldrig riktigt någon annan kunnat mäta sig med.
Men det var länge sen, och hon hade uppenbarligen skapat nya band och han kunde inte annat än acceptera det.
Han behövde visa intresse för det, för nog var han intresserad.

"Du låter så filosofisk idag." Holly räckte ut tungan mot honom innan hon tittade upp mot den stjärnklara himlen. Det var otroligt vackert och det gav henne en känsla av lugn. Då han avbröt den korta tystnaden som hunnit uppstå mellan dem riktade hon uppmärksamheten till honom igen.
"Det ska väl gå att ordna." Önskade han få träffa Adrian så skulle han få göra det en dag.
"Om du vill träffa alla som är viktiga för mig så måste du följa med till stallet någon dag. Det finns någon jag absolut vill presentera dig för." Hon blinkade med ena ögat. Hästar hade alltid varit ett stort intresse för henne, och något hon haft som hobby i flera år.

Nik nickade sakta och log.
"Bra." Sa han lugnt och riktade ännu en gång blicken uppåt och log större.
När han hörde hennes ord så skrattade han till.
"Stallet, Holly?" Flinade han och skakade på huvudet.
"Nåväl, vi får väl ta en tur till stallet." Log han och drog handen igenom håret.
Hästar hade ju aldrig riktigt varit hans grej, men ville hon visa det så ville han också se det.
"Vem är denna speciella du vill presentera mig för då? Något namn?" Flinade han nyfiket och såg på henne.
Fann det ganska intressant att hon verkade mer glad att presentera honom för nått eller någon i ett stall än sin egen pojkvän.
Men höll även denna insikt för sig själv och log bara mot henne.

Holly sken upp i ett leende då han gick med på att följa henne till stallet. Hon slog förtjust ihop händerna innan hon hoppade av gungan, svarade inte på hans fråga utan ryckte bara hemlighetsfullt på axlarna. Han skulle snart få träffa en speciell filur. Medan de gick förklarade hon att de behövde återvända till köpcentrumet då hon hade lämnat sin bil bakom sig i parkeringshuset. Köpcentrumet, också parkeringshuset, kryllade fortfarande av folk till höger och vänster, vilket fick Holly att sucka till av lättnad över att hon var så gott som klar med julklappshandeln för året. Då hon kommit fram till bilen låste hon upp dörrarna innan hon satte sig tillrätta bakom ratten, väntade på att Nik skulle hoppa in innan hon körde iväg.

Nikolaj studerade henne, hon blev verkligen otroligt glad över att han sagt ja till hennes inbjudan.
Han kunde inte annat än skratta.
" Mot stallet då." Flinade han och följde henne mot köpcentrumet, och sedan vidare in i parkeringshuset.
Såg hennes bil och flinade.
" Bil och allt, du har det ordnat." Log han uppmuntrande innan han slog sig ned i passagerarsätet och bältade fast sig.
"Jag styr musiken." Klargjorde han bestämt och försökte finna någon kabel att koppla ihop med mobilen och ganska snart så gjorde han det.
Han kopplade in den och flinade till. Studerade sina spellistor och slog sedan på en som han döpt till nostalgi.
Det borde finnas låtar där som de hade uppträtt till som barn.
Det fanns så mycket de hade gjort och han skulle sent glömma det.