PRS Lupple och Ginerva2003

Adrian tyckte att hon var söt när hon rådnade.
han fick inte tänka så.
han blev lite läsen inuti när hon började gå.
" tack, du är vaker när du rodnar" sa han så att hon skulle höra det.

När han gav henne den komplimangen så blev rodnaden större och hon drog krampaktigt upp huvan över håret för att dölja sig lite.
" Låt oss prata om nått annat." Sa hon lågt och bet sig hårt i läppen.
Självklart hade hans komplimang startat en explosion av fjärilar i hennes mage men hon kunde faktiskt inte hantera det.
Han som var mer magnifik än någon annan, sa dem orden till henne.
Det var osannolikt. Var hon prankad just nu kanske?

Adrian undrade varför hon satte på sig luvan men han sa inget.
" vad vill du prata om?" frågade han och tittade noga på henne.
han försökte att inte lyssna på hennes hjärta.

Hon skrattade till och slog sig ned på en bänk som hade både bord och stolar nära.
" Vad som helst. " Sa hon och drog handen genom håret som hängde utefter hennes axel.
"Vad är den saken man ska undvika i den här skolan typ?" Sa hon och såg på honom.

Adrian undrade vad han skulle svara.
tänk om hon viste något tänkte han.
" exakt vad menar du?" frågade han.

Hon skrattade lågt.
" Men kom igen, på varje skola så finns det ju en grej man absolut inte får göra utan att bli typ helt utstött. " Sa hon och såg på honom.
"På en skola så var du ju dödsdömd om du som tjej gick i sneakers. " Sa hon allvarligt.
"Jag vill bara inte göra bort mig. " Mumlade hon och pillade lite med bordet.

Adrian tänkte han hade ju adrig tänkt på det.
han visste inte vad han skulle svara.
men en sak vstte ha att hennes skrat var musik för örona.
" jag vet facktiskt inte jag har inte kol på sådant där" sa han.

Hon såg på honom och flinade lite.
" Nåväl, då får jag väl göra bort mig då." Sa hon i en ton av hopplöshet men hon sprack snart upp i ett leende och skrattade mjukt.
"Berätta om dig själv." Bad hon leendes.

Adrian tittade på henne och tog in alla detalger.
" det kommer du nog inte" sa han med ett leende.
" jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Du säger inte mycket." Log hon fundersamt och studerade honom precis som han verkade studera henne.
Hon drog med handen genom håret och lät luvan falla av henne.
"Hur är din familj?" Frågade hon lugnt men fortfarande med ett leende på läpparna.