Någonstans i Sverige

Karl-Fredrik lät röken falna om sig och hörde inte med en gång Aarons ord. Han satte sig upp och fimpade innan han hoppade ner och såg att de var ensamma i rummet. Inte för att han tänkte berätta allt ändå, men hellre något till Aaron. Det lilla han lärt känna honom verkade han ändå snäll och han verkade faktiskt som om han brydde sig nu.
"Bra, eller det kommer bli bra. Ska bara vänja mig vid det." sa han, klämde fram ett leende och drog en hand över hans nu kala ansikte utan piercingar och skägg och sitt alltför korta hår.
"Det känns bara som om de bestämmer hur jag ska se ut och vara för att få in mig i leden för att bli en ordentlig man." han tystnade och såg ut genom fönstret.
"Far var likadan." sa han tyst innan han leende vände sig om.
"Men vad säger du, ska vi se vad detta ställe har för flott att bjuda på till middag." skrattar han och de går till matsalen.

Aaron trodde nästan först att han hade gått över gränsen och att han bara tänkte ignorera att han ens sagt något, men istället blev han positivt överraskad av svaret han fick. Inte av vad han sade i sig, utan att han öppnade sig så pass mycket för honom trots att de setts samma dag. Vilket också skulle göra det så mycket svårare att agera normalt i hans sällskap.
"Dem kanske försöker ändra på hur du verkar, men dem kan inte ändra på vem du är så länge du inte låter dem göra det." sade han, kanske ganska djupa ord vilket gjorde det till en lättnad när han istället tog upp middagen.
"Jag tycker det låter som en strålande idé", log han glatt och gick med, och blev faktiskt riktigt positivt överraskad av den mat som dem serverades.

Karl-Fredriks nedstämdhet verkade som bortblåst där de satt i matsalen med de andra nyrekryterade. Han skämtade glatt med de andra männen och åt ordentligt av maten som var bättre än han ätit på länge. Högvaktensmusikkår spelade för dem och det var allmän god stämning. De nya var spända på vad som skulle ske och de gamla var glada att återse gamla vänner från förr.
Vad Aaron än sa så visste Karl-Henrik att han skulle klara sig så mycket bättre genom att bara smälta in med de andra. Hans korta frisyr och kläder som de andra gjorde det enklare. De skulle fungera som ett lag, en trupp och då skulle ingen stå utanför.
Efter maten fick de fritt fram till 10 då de skulle befinna sig i sina sovsalar. Några pratade om att ta en öl på stan och bjöd med de andra.
"Vad säger du?" frågar Karl-Fredrik Aaron. Då de andra är påväg mot stan.
"Det kommer dröja innan vi lagligt får gå ner på stan igen." flinar han med en blinkning åt honom.

Det började åtminstone väldigt bra, än så länge var det en väldigt trevlig kväll och den verkade bara bli bättre dessutom av deras planer. Till en början kände han sig lite tveksam till att gå ut, men ju mer han tänkte på det desto bättre idé var det. För liksom Karl-Fredrik sade så var det antagligen den sista gången på länge de ens skulle ha den chansen. Så det slutade med att han ändå tackade ja, och därefter dröjde det inte alldeles för länge innan de också tagit sig ner till närmsta krog. Han hade inte haft en aning om var det fanns, men det hade inte varit svårt att hitta - så många ställen var inte öppna vid det här laget, och definitivt inte så högljudda. I vanliga fall brukade Aaron sällan dricka särskilt mycket, och han drack väl inte överdrivet nu heller - men det dröjde inte särskilt länge förräns han fått i sig ett par öl och var betydligt mer frispråkig än tidigare.

Karl-Fredrik drack skrattandes med de andra och han drack mycket som han var van vid att göra, som de gjorde där hemma. Stämningen var på topp och snart blev de uppbjudna av ett par damer på dans. Karl-Fredrik tackade villigt ja och dansade runt med en mycket trevlig tjej. Ja, han var full, men i ärlighetens namn hade han inte emot kvinnor heller. Han hade legat med flera av dem, liksom män och det var väl det sista som var problemet. Att han hellre valde män och det var farligt.
Det var varmt i lokalen och Karl- Fredrik tog åter en öl tydligt påverkad.
"Tänkte ut och ta mig luft och röka, hänger du med." säger han högt i Aarons öra, han hade väl märkt av mannen och uppskattade hans sällskap särskilt nu när alkoholen flödade och hans känslor var uttåt.

Aaron var på strålande gott humör, vilket kanske var mycket tack vare ölen och dess alkohol - men det var trots allt en trevlig kväll och en hel del trevligt folk att både prata och skratta med. Kanske också för att det var härligt att verkligen slappna av på allvar för en gångs skull. Att få släppa på allt, all den där inneliggande ångesten och ständiga rädslan. Det var något han i princip aldrig vågade släppa på annars, men nu däremot var känslorna mer på utsidan och hans blickar var långt ifrån så diskreta som han skulle velat i vanliga fall. Då han blev tillfrågad om att följa med ut var han inte sen med att nicka och flina lite, genast rätt glad över frågan.
"Absolut", svarade han direkt, drog sig undan ifrån baren för att ta sig utåt istället. Varför han tänkte bege sig just ut för att röka kanske var underligt, men inget han fäste större vikt vid i sitt tillstånd.

De kom ut, det var stjärnklart, men inte riktigt mörkt sådär som det var på sommaren. Men natten var sval och Karl-Fredrik drog djupa andetag.
"Det blev så varmt där inne sa han och tände sin cigg, drog några bloss och räckte över den till Aaron. Han såg på mannen något fundersamt och såg sig om. De var ensamma ute och där de stod var de undanskymda från de flesta.
"Vi måste snart tillbaka." mumlade han och såg på sitt armbandsur, en halvtimme innan de skulle befinna sig på sitt rum.
"Kom så går vi." sa han slutligen och tog Aarons hand, den var varm och skön och drog honom efter sig hem mot byggnaden.
När de befann sig i barken endast upplyst av stjärnorna drog han med honom under ett träd. Han log snett och såg på honom med ostadig blick innan han försiktigt tryckte honom mot ett av träden och lät sina läppar trycka mot hans.

Aaron nickade instämmande åt honom, lät blicken svepa lite över naturen och den sköna kvällen innan han riktade den till honom igen och tog emot ciggen för att själv ta ett bloss och räcka tillbaka den.
"Du har nog rätt", sade han, hade själv ingen klocka men kastade en blick på hans för att inse att det var mycket senare än han trott. Men tiden gick fort när man hade roligt. Han blev både förvånad och glad över att känna hans hand i sin, och var på vippen att säga något när han istället blev kysst. Det var så fel, men ändå så rätt - och han gillade det alldeles för mycket, besvarade genast kyssen och lade en arm omkring hans hals.

Karl-Fredrik log när kyssen besvarades och han inte blev bortknuffad. Han hade tolkat de små signalerna från Aaron rätt och alkoholen i honom hade gjort honom övermodig. En sak där hemma liksom, i deras bekantskapskrets eller på olagliga gayklubbar visste man att man kunde ragga upp vem som helst, men inte här.
Sen var det oavsett så kanske inte den andra ville med tanke på de konsekvenser det kunde få. Karl-Henrik drog Aaron närmare sig i en omfamning och besvarade kyssen. Men snart hörde han steg och ljudet från de andra. Snabbt drog han sig tillbaka och rättade till sina kläder och sitt ansiktsuttryck.
Han drog ner byxorna och "lättade på trycket" så när de andra kom skrattade de bara.
"Lite förmycket att dricka?" flinade Henrik då toaletterna på krogen inte var så tilltalande så bättre att man gjorde det här.
Sedan fick de springa tillbaka för att hinna in på rummen innan 10.

Aaron njöt av varje sekund som kyssen pågick, och på ett vis var det väl bäst att passa på - det var något han sällan skulle ha vågat i vanliga fall, ifall han skulle ha varit nykter. Men han hade ju också dragits till Karl-Fredrik redan innan, kanske till och med lite starkare än till någon tidigare - men det var en härlig känsla, åtminstone nu när det också gick bra och det verkade besvarat. Men ändå, det var något han annars knappt skulle ha vågat heller för den andres skull - det var en sak att han var sådan, men att dra ner någon annan i den här skiten var väl något annat. Det dröjde inte särskilt länge förräns de hade återvänt till rummen - trots allt hade de bråttom - och han däckade i princip i samma stund som han lade huvudet på kudden igen.