Privat Rollspel: Medi & Dionysus

Harrow bara viftade lätt med handen på ett tecken av att han lyssnade medan han skrev.
Han suckade igen och drag från sitt te. Det skulle inte skada att ha en hjälpreda inom här.
Han lutade sitt huvud mot bordet och suckade igen.
När Vex var utanför affären kollade han då mot Brimstone och räckte ut sin hand för att klia honom på huvudet.
"Ska jag göra det?", frågade Harrow då Brimstone och fågeln svarade med ett par mjuka krax.
"Ja, ja, vi ska gå ut snart", sa han då med ett leende innan han satte sig ordentligt upp igen och kollade ner i sina papper.
Han hade en känsla att det var en idé som han både skulle ångra och bli glad över.

Vex lämnade butiken efter ställt tillbaka koppen på bordet.

Tiden hade gått och efter en timme så öppnades dörren igen och Willow kom in igen med rödbitna kinder och de gröna ögonen gnistrade av nyfikenhet.
"Hej igen." Hon gick fram till en av hyllorna och läste på förpackningarna och hon nynnade på något som lät som en melodi.
"Jag kunde inte tacka dig nog för halsbandet. Jag vet inte ens ditt namn." Hon vände sig mot disken igen och log.

Då dörren öppnade stod Harrow på en stege uppe vid en bokhylla med böcker i hand. Han kollade över den röran som var hans butik och såg samma kvinna som han hade gett halsbandet till.
Han studerade henne smått innan han valde att glida ner och landade graciöst på de mörka körsbärs trägolvet.
Han ställde böckerna bredvid trappen och suckade lätt innan han drog ner ärmarna på hans vita skjorta.
"Harrow Faux, mitt namn är Harrow Faux. Kalla mig dock bara Faux", sa han då och gick mot bordet igen. Han hällde upp två koppar med te. Han ställde ena koppen på bordet då Brimstone skuttade fram till den och drack ur den försiktigt medan han tog den andra koppen mot sina läppar.

Hon lade huvudet på sned och log svagt.
"Så jag ska kalla dig vid ditt efternamn? Så varför nämnde du ens ditt förnamn?" Hon gick fram till honom och visade sin handflata.
"den kom bara fram. Den svider och jag vet inte vad det är." På hennes handflata visade sig ett märke rött och irriterande. Det var en magisk symbol.
"Vet du vad det är?" Hon såg upp i Harrows ansikte och rodnade till, han var snygg och mystiskt.
"Jag ger dig självklart pengar bara för att titta på det."

"I min kultur är det av artighet att man presenterar sig själv med hela namn, men mer traditionellt att kalla någon vid efternamn om de inte känner varandra bra", sa han med en lugnande ton efter han hade druckit lite från sin kopp.
Han gick då lite närmare och tog tag i hennes hand. Han granskade märket noggrant och utan att säga något drog han henne till en stol vid bordet.
Han tog sedan ut en bok och bläddrade igenom den tills han kom till den sidan han ville ha.
"Stanna", sa han bestämt innan han gick till ett annat rum och kom tillbaka med en burk och örter. Han tog sedan ut en mortel från under bordet och blandade in pulvret och örter i morteln.
Han tog ett av ljusen vid bordet och slängde blandningen på den.
"Stick handen i lågan", sa han och kollade på henne med sina bruna ögon.
Märket var en lätt ward som magiker brukade sätta på saker de ville förfölja. Han gissade på att det kanske var Vex som satte den där för att få henne tillbaka in i affären. Harrow suckade irriterat år tanken på den andra mannen.

Hon kände hans svala beröring och hon såg på när han studerade och sedan följde lydigt efter och slog sig ner på stolen.
Hon iakttog honom medan han blandade örterna och kom fram med ljuset och såg upp på honom.
"Ska jag sträcka in handen i lågan? Kommer det inte bränna mig mer?" Hon lade huvudet på sned men gjorde som hon blivit tillsagd men kände ingen hetta och såg förundrat på honom.
"Men hur?" Hon såg på sin hand och märket som sakta gick bort.

Harrow kollade mot henne och studerade hennes ansiktsuttryck. Han suckade sedan och lågan ändrades från den iskalla blåa tillbaka till den mjuka orange-gula ljuset som den var innan.
"Det är en lätt formel även nybörjare kan utföra, en bekant satte den säkert på dig då du gick ut", sa han och drack sitt te.
"Han insisterade att du skulle jobba här, men jag letar inte direkt efter någon just nu", mumlade han och klappade Brimstone på huvudet.
Brimstone skelade sig in i fingret som Harrow klappade honom med, men efter ett tag vände sig mot kvinnan och knuffade lätt med huvudet på hennes hand.
Harrow kände hur allt hopp om att säga nej flyta bort med hur hans familiar bad om klappningar från henne.

Wilow drog bort handen och synade den och såg på honom.
"Men den kom för ungefär tio minuter sen" Hon lade huvudet på sned och log och sträckte ut handen och klappade ömt fågeln på huvudet och såg upp.
"Så du har vänner som tvingar dig till saker?" Hon log mjukt och känd hungern slita i henne.
"Jag tror jag måste gå hem. Jag är rätt hungrig."

"Han tvingar inte mig till saker, jag väjer att inte ta in någon som en hjälp", sa han och reste sig om och kollade på Brimstone som njöt av klappningen.
"Han bestämmer inte över vad jag gör och särskilt inte när det gäller saker som inte gäller honom", sa han visslade låg och Brimstone vände sig fort om och flaxade upp till att vila på Harrows axel.
"Om du är hungrig så kan du gå", sa han och kollade ner på henne.
Harrow som har levt längre än både Vex och de flesta magiker hade alltid trivs i ensamhet, men vände sig bara till andra magiker för att det gynnade honom på något vis. Han har inte än hittat någon anledning till att ta hänsyn till människor, så han valde oftast att hålla sig undan.

Hon log och smekte Brimstone över huvudet och ner på kroppen och såg upp på honom.
"Varför jobbar du i en butik om du ska vara så otrevlig det förstår inte jag." Hon reste sig och tog sin väska. Hon gick mot dörren och vände sig om.
"Tack ännu en gång Faux." Hon log ömt innan hon försvann från affären. Det låg en liten park mittemot butiken och en räv satt och iakttog den och följde efter Willow när hon kommit ut.