Vikings PRS Emma07 & wolfy

Ceolwyn dröjde kvar i vattnet några minuter innan hon tog sig tillbaka till stranden. Det kändes inte så lockande att dra på sig de smutsiga kläderna igen, men de var de enda hon hade och förmodligen skulle komma att ha. Det faktum att han så gott som hotade henne med att hålla tungan i styr såvida hon inte önskade att det skulle hända henne något var grymt. Tidigare, så han sjasat iväg den argsinta mannen, hade hon faktiskt tyckt att han verkade helt okej. Men där hade hon haft fel. Utan att säga något gick hon förbi honom. Dörren till skjulet var öppen så hon slank in. Jarlen var inte värd att prata något vidare med - så mycket var klart. Hon satte sig ner och sträckte sig efter en liten bit bröd som hon började tugga på, höll huvudet lågt.


Audun såg på Darelle en stund. Nu hade hon plötsligt ingenting att säga. Han visste inte om det var för att hon blivit sur - kvinnor hade ju ganska lätt med det trots allt - eller om hon tänkte igenom det han sagt. Då den andra tjejen återvände så harklade han sig lågt och lämnade skjulet, låste dörren och vinkade sedan till sig två män som fick stå utanför som vakter. Han kände sig fortfarande både hungrig och törstig så han tänkte släcka törsten och se till att magen var mätt innan han tänkte sova. Han hade inte sovit något vidare på skeppet.

Uppenbarligen verkade hon antingen ha blivit sur eller skrämd, Harek kunde inte riktigt avgöra vilket och visste heller inte hur stor roll det spelade. En del av honom ville inte att hon skulle behöva vara rädd här, men samtidigt visste han att det nog skulle vara ofrånkomligt här med männen som han nog skulle få fullt sjå med att hålla ifrån henne. Men tills vidare fick det vara såhär tills han ordnat en bättre lösning, eller tills han fann ett sätt att få henne att faktiskt lita på honom mer. Det var för hennes egen skull han varnade henne ändå. Han följde henne upp mot skjulet, fick snart syn på Audun som kom ut därifrån och ökade på stegen för att hinna ikapp honom.
"Jag ville prata med dig." sade han, nickade bak mot skjulet.
"Vad tycker du om de där två?" frågade han först.

Darelle såg tyst efter honom då han gick iväg, kände sig lite mer utlämnad på nåt vis då han gick även om Ceolwyn återvände - vilket i sig var en lättnad och att hon verkade rätt oskadd.
"Vad hände?" frågade hon efter en liten stund med blicken emot henne, nyfiken då hon inte sett mer efter att Audun hade dykt upp där.

Brödet var hårt, torrt och smaklöst. Ceolwyn tog ytterligare en tugg innan hon slängde ifrån sig brödbiten. Hon satt hellre hungrig än tappade tänderna genom att gnaga på brödet. Då den andra tjejen avbröt tystnaden tittade hon upp, ryckte på axlarna innan hon berättade om vad som hade hänt efter att hon lämnat skjulet. Med en suck la hon sig ner på rygg på den kalla marken, huttrade lätt till.
"Jag heter Ceolwyn förresten," sa hon då hon kom på att de aldrig presenterat sig för varandra. Hon la snart armarna om sig själv i ett försök att värma upp sig något, tvivlade på att hon skulle få mycket av en blund inatt.


Audun hade inte hunnit ta många steg från skjulet förrän Harek dök upp. Han saktade dock inte ner på farten utan fortsatte fram till en av de större byggnaderna där flera andra män höll till. Alla var där av samma orsak: äta och dricka.
"Darelle, den mörkhåriga, har ett hett temperament. Hennes vassa tunga kommer leda till trubbel," suckade han och skakade på huvudet. Som sagt så fanns det en hel del män som inte uppskattade då kvinnor sa emot dem. Audun kunde inte hela tiden röra sig runt skjulet för att försäkra sig om att ingen försökte utnyttja henne eller den andra tjejen, det var ingen hållbar lösning.
"Vad tänker du på?"

Darelle vilade blicken på henne och lyssnade då hon förklarade vad som hänt. Hon var lättad - till och med lite glad kanske - att hon klarat sig bra trots männens försök först, för hon ville ju inte att hon skulle utsättas för nåt trots att de knappt kände varann.
"Jag heter Darelle." presenterade hon sig med antydan till ett leende, lätt glad över att få prata lite med henne även om det hela tiden låg en dyster stämning över när de var här. Hon suckade för sig själv och lade sig ner, kröp ihop i ett försök att hålla värmen bättre - trots att det kändes hopplöst.

Harek hängde med honom bort emot lokalen där firandet pågick, nickade instämmande åt att hon verkade ganska uppkäftig.
"Ja, hon verkade lite väl snabbtungad för sitt eget bästa." höll han med, lite roande var det allt med en kvinna med så häftigt humör men lite väl farligt för henne själv då det var lätt att förlora tålamodet med det.
"Kan du tänka dig att ta dig an en utav dem, förslagsvis den rapptungade? Ifall vi ska behålla dem oskadda går det inte att ha dem såhär, det är bara en tidsfråga innan männen verkligen gör något. Istället hade vi kunnat ta var sin som tjänare, eller slav eller vad du nu vill kalla det tills vi vet mer om vad vi kan få för dem." föreslog han, inte som en befallning utan mer fråga ifall han kunde tänka sig det. Han litade på Audun och trodde att den andra kvinnan där kunde förbli oskadd, men ville han inte ta sig an henne fick han helt enkelt lösa det på något annat vis.

"Kommer du också från Mercia?" Ceolwyn hade ingen aning om när Darelle hade blivit tagen till fånga. Hade hon haft otur hade hon kunnat vara betydligt längre fast med de här männen. Hon vred på sig så hon låg på sin vänstra sida istället, drog upp knäna mot magen. Det var kyligt i luften redan nu och temperaturen skulle sjunka mer under natten.


"Snabbtungad är en underdrift," skrockade Audun och skakade på huvudet. Då hans goda vän presenterade förslaget om att han skulle ta kvinnan som sin slav, satte han ölen han hunnit ta en klunk av i halsen. Hade han hört rätt? Var hade Harek fått en sådan tokig idé ifrån? Han bestämde sig dock för att göra något ovanligt, vilket var att tänka efter en stund innan han öppnade munnen igen. Förslaget i sig var kanske inte så dumt: kvinnorna skulle vara säkrare hos dem än i skjulet.
"Finns det någon särskild anledning till att jag ska få den snabbtungade?" frågade han och studerade Harek med road min.

Darelle nickade lite, hennes far var en av de mäktigare handelsmännen där. Hennes familj var hon ständigt oroad för - hon hade ingen aning om ifall de hunnit undan eller ifall vikingarna fått tag i dem.
"Ja. Du är lord Aldreds dotter va? Jag tyckte jag hörde nån av männen säga något om det." sade hon, man kunde åtminstone lyckas höra en del saker av dem på skeppet. Även om man fick höra en del man inte ville höra på samma gång, folk påstod att hon kunde vara grov i mun för att vara kvinna men de här verkade ju samtala om precis vad som helst och inte bara vara grova i orden. Hon kröp lätt huttrande ihop mer, undrade om hon ens skulle lyckas somna så kallt som här var och skulle bli.

Harek skrattade till, både åt vännens ord och hur han verkar ha chockat honom lite med sitt förslag. Han hade väl till och med chockat sig själv lite med idén.
"Hon borde kanske ha varit född som viking istället." flinade han, hon skulle nog ha kunnat göra en bra viking med det där humöret. Både hans fråga och min fick Harek att höja på ögonbrynen, han var väl inte helt hundra på att det faktiskt inte fanns en anledning men det tänkte han inte erkänna i första taget.
"Varför skulle det finnas en sådan? Du verkar ju redan ha bekantat dig med henne, vilket du verkade rätt mån om att få göra." tillade han med ett flin, han hade ju ändå gått dit direkt trots att han inte behövt.

Ceolwyn nöjde sig med att bara nicka lite som svar på Darelles fråga. Hon hade ingen aning om vad som hänt med hennes far, om han kommit undan eller ej. Att somna var så gott som omöjligt. Hon var inte ens övertygad om att det var något hon ville göra med tanke på hur kyligt det var. Ville hon hålla sig varm så var det kanske klokast att hålla sig vaken, samt vara sparsam med hur mycket hon pratade med Darelle. De behövde all energi de hade till att hålla sig själva varma.


"Om inte mina ögon förrådde mig så var du väldigt mån om att jaga iväg Birger och männen från ladyn." Audun gav honom en menande blick. Med tanke på att han lämnat dörren till skjulet öppen då han gått in, så hade han både hört och sett vad som pågått utanför. Jarlen hade gjort sig ett sådant besvär trots att tjejernas välmående inte borde bekymra honom något vidare.
"Jag ska tänka på saken." Audun lovade ingenting men tänka på saken kunde han åtminstone göra. Nu tänkte han dock äta och dricka, inget mer.

Darelle nöjde sig där utan att säga något mer, för en gångs skull var hon inte på särskilt pratigt humör. Men det här ändrade väl också mycket på hur en person var, att ryckas iväg från sitt hem och trygghet till något sånt här, som var så osäkert, otryggt och nytt. Det var svårt att ens beskriva alla känslor som rusade igenom kroppen, men rädslan var verkligen den mäktigaste utav dem.

Hareks ögonbryn for allt mer i höjden, fann det något fräckt vad Audun syftade på - men det var väl en av de sakerna han gillade med vännen, att han sade saker mer rent ut.
"Jag tänker låtsas som om jag inte förstår vad du menar. Om det ens vore så galet som du verkar tro, är du inte mycket bättre själv." det sista tillades med ett flin på läpparna.
"Dröj inte för länge. Och jag vet inte vad du tänkt men jag hade iallafall inte tänkt gå till sängs såhär nykter ikväll." flinade han och klev upp för att hämta mer dricka, tänkte fira in ordentligt att de återvänt såhär lyckat.

"Om det hjälper dig att sova på natten så," frustade Audun då Harek tänkte låtsas som om han inte förstod vad hans högra hand menade. Han höjde sitt horn som var fylld med öl, började därefter sleva i sig maten. Under kvällens gång ordnades olika aktiviteter, den ena tokigare och häftigare än den andra. Skrattades gjorde det mycket av - de levde livet. Så småningom slocknade dock den ena mannen efter den andre. Audun skulle också kunna tänka sig att det började bli dags för honom att leta sig fram till en varm säng och sova en blund.
"Harek!" ropade han trots att hans vän stod inom hörhåll, hötte lite med fingret i luften, "jag har tänkt på din idé och den är strålande!" Sanningen var att han inte alls tänkt på idéen sedan Harek presenterat den för honom, men just nu var han övertygad om att det skulle vara en fantastisk lösning på problemet.

Varefter kvällen fortlöp blev Harek allt mer ostadig på benen, inte så att det verkligen var någon fara dock - de var vikingar och kungar på festande. Och vad vore han för jarl om han inte tålde lite alkohol? Själv skulle han påstå att han bara blivit lite stadigare på benen vid det här laget. Och kvällen var minst sagt rolig iallafall då de ägnade sig åt alla möjliga festigheter, trots att han tyckte en del var tråkiga som började slockna. Även om han själv borde börja tänka på refrängen vid det här laget. Men Audun var kvar, vilket gjorde sitt. Han flinade genast stort åt hans utrop, brydde sig inte det minsta om att han gapade så - faktum var att han knappt märkte av det.
"Bra! Jag visste väl att du skulle vilja ha den där kvinnan", utbrast han glatt och klappade vännen på axeln, strålande glad av att det gick så bra med allt det här.