Ett nytt liv PRS Vidomina & Medi

Alexander såg på Mary och gick fram till henne och lade en hand om henne.
"Mary nu gör du som jag säger. Sätt dig och ta det lugnt. Jag kan fixa med maten. Du verkar så trött." Han log ömt och nickade.
"Jag och mamma kan ordna det och säg inte emot nu. Du har jobbat hårt nog i veckan."

"Jag gör det göra, Alex. Det är ju din födelsedag!", försökte hon och tog bort hand hand får hennes rygg. "Jag vill hjälpa till.". Hon log och kände hur hon ville gäspa igen, men höll sig så att käken skakade. Sedan rätade hon på ryggen. "Seså, ta fram grönsakerna. Jag gör såsen.", sa Mary och slog på en platta och hällde i något som verkade se ut som smör. "Hur känns det med flytten? Jag undrar om Rion har inrett huset också, jag har faktiskt inte sett det.", sa Mary och rörde om med en visp i kastrullen. Hon hällde ner något som liknade mjölk. "Hoppas ni har bra möbler och så.", lade hon till och kryddade den varma vätskan.

Han skrattade mjukt och ställde sig och började skala grönsakerna och såg på henne.
"Tack att du har varit som en mamma för mig. Du är en bra mamma och en bra vän till familjen." Han ryckte på axlarna.
"Jag sa inred det enkelt. Typ blått och sådant som vi vet gör oss lugna. " Han log medan han skar upp grönsakerna.
"Jag kommer bli en bonde och skräddare så det kommer gå bra."

Mary skrattade lite medan hon rörde om i kastrullen, men med blicken fortfarande fäst på maten. "Men Alexander.. det är ju du som har varit en son för mig. Jag är glad att ha dig i familjen. Och du är verkligen bland det bästa som har hänt Lisa.". Hon tittade då upp not honom. "Hon bryr sig väldigt mycket om dig.", sa hon och stannade upp innan hon såg ner i grytan och fortsatte röra om. "Bra att du är involverad i inredningen, det känns bra att veta att ni bor bra.", tillade hon då Alex nämnt möbleringen i huset. "..Fast såklart, det är ju Rion som drar i spakarna, han ser nog till att ni ska trivas.", skrattade Mary litet. Rion ägde en förmögenhet, vilken han gärna använde på sina nära och kära. Rion själv bodde i en herrgård i överflöd, vilket gjorde att Mary inte blev förvånad som Lisa och Alex också skulle göra det.

Ytterdörren rycktes upp och Lisa steg in med sin far i släptåg. "Hej! Det gick fort. Det var bara ett systemfel.", sa hon, som att någon hade frågat. Lisa tog av sig skorna och steg in i köket där hon upptäckte Mary och Alex. "Hej! Vad pratar ni om?"

"Det är så sant." Han skrattade och lade huvudet på sned.
"Rion kan mer om ytliginredning och jag kan inget. Jag sa tänk vatten så han fixar något. Han såg över axeln och svalde och drog fram en liten box.
"Fick importera den från ytan. Tror hon säger ja? Har jag din tillåtelse?" Han visade en vacker ring med en diamant och såg på Mary.
"Jag älskar henne så." Han hörde när Lisa kom in och stoppade snabbt undan asken.
"Vad vi ska göra första dagen på ytan." Han log mot henne.

Lisa noterade Alex hastiga rörelse och gick fram till honom. "vad var det?", frågade hon och skrattade, men Mary läste av situationen och bestämde att exakt denna stund var tänkt för ett frieri. Hon gick fram till Lisa för att får hennes uppmärksamhet. "Lisa, vännen, kan du gå och hämta finporslinet från övervåningen? Det är en högtides dag!". Hon höjde på ögonbrynen. Lisa såg förvånad ut för sin mammas entusiasm över porslin, men nickade bara och vände sig om och gick för att gå uppför trapporna. När hon försvunnit inom synhåll drog Mary Alex nära för att kunna viska till honom, så att han hörde henne. "Är det sant! Ska du...?!". Hon letade ord och siade tydligt att hon Ver exalterad och glad, visste inte riktigt vad hon skulle göra av glädjen och lyckan. Mary svalde och stannade. Samlade ihop sig. Hon andades in och sa sedan "självklart har du min välsignelse. Och Jules med.". Hon såg Alex djupt in i ögonen och log. Sedan drog hon honom intill sig i en kram. Jules kom in i rummet och tittade förvånat på Mary och Alex. Då Mary berättat nyheten för honom spred sig ett stort leende på hans läppar. "Men..!", sa han och gick fram till de båda för att hålla om de. "Äntligen, Alex.".

Han skrattade och kysste Lisa innan hon gick ut.
"Älskar dig." Han vände sig mot Mary och lade huvudet på sned innan han flämtade blev omfamnad.
"Ja jag ska. Efter middagen eller vid festen. Inget stort men jag hoppas hon säger ja..." Han vände sig om och log mot Jules och lät honom komma med i kramen.
"Tack. Mamma och pappa vet om det här... typ." Han skrattade mjukt och hörde Lisa komma ner.
"Så släpp annars fattar hon.." Han log mot dem och vände sig mot Lisa.

Lisa kom nerför trapporna med porslinet i sitt grepp. De var tallrikar som var lite dyrare, från jordytan, vilka de endast använde vid speciella tillfällen. "Var ska vi sitta?", frågade Lisa från hallen och började gå mot köket. Mary svarade henne "i matsalen, vännen. Sätt de där så kommer Jules med glasen. Du kan hämta besticken.". Mary tog sig för bröstet och svalde för att inte avslöja hur glad hon var. Lisa skulle veta att något var på gång. Tur nog hade Lisa inte hört Marys tvekan i rösten, utan gick in i matsalen.
Jules tog ett steg ifrån de och gick till skåpet för att plocka fram glasen som Mary talat om. Han vände sig om och såg mot Mary och Alex med glasen i händerna. "Var skulle Ruby någonstans?", frågade han Alex medan han tog steg ut från rummet för att duka bordet inne i matsalen tillsammans med Lisa.

Alexander såg på Jules och skrattade.
"Mamma skulle bara hämta något. men jag tror hon är kvar." Han såg på dem och såg sin mamma komma in med ett stort paket i famnen och gömde undan det innan hon gick mot Mary.
"Mary får jag tala med dig?" Hon såg på henne. såg sedan ner på sina händer.
"Jules kan du kolla en sak åt mig sen?"

Jules kom in i matsalen och placerade glasen på bordet vid tallrikarna. Han kollade på Lisa som verkade borsta bort något osynligt från duken. Jules skrattade. "Går det bra?". Det var tydligt att det fanns en frustation hon henne. Lisa stannade då upp och tittade mot honom. Ett leende spred sig på hennes läppar och sedan skrattade hon. "Jag vet inte, jag tyckte att jag såg något.", sa hon och rätade på sig. När Jules bliv frågad om att kolla åt Ruby ropade han tillbaka "självklart, kommer strax.".
Mary gick fram till Ruby. "Vad är det?". Plötsligt hade det exalterade beteendet hon Mary försvunnit och övergått till en oro. "Hur är det?", frågade hon Ruby och försökte att möta hennes blick.