Privatroll mellan Masato och Vidomina

Arwen såg på henne.
Hon visste inte om hon fick ta en främling till alvernas by.
Men människorna i byn hade lovat att inte avslöja vars byn var så sa hon.
- Om du lovar att aldrig någonsin berätta för en levande att berätta om byn så kan jag visa dig.

Adelaide nickade långsamt för att visa att hon hade lyssnat på Arwens ord. "Jag lovar", svarade hon henne och ett litet leende syntes på hennes läppar. Hon kastade en blick bak från det håll hon kommit. Stigen till hennes by syntes. Adelaide kunde skogen tyckte hon. Men hon visste inte långt de skulle behöva gå. Hon var säker att hon ändå skulle hitta tillbaka. Sedan vände hon tillbaka blicken på Arwen. "Ska vi gå då?", sa hon med en glad röst och tittade på Arwen.

Arwen såg på henne och tittade på sin häst och sa.
- Det tar lite lång tid att gå, så vi får nog rida.

Hästen kom gående som om Arwen kallat på henne och Arwen sa.
- Det tar 2 timmar att gå, så vi får nog rida.

Adelaide tittade på det stora djuret, hästen, som tornade upp framför de. Hästen såg snäll ut, tänkte hon för sig själv och sträckte fram en hand för att låta hästen nosa på den. Det kittlades när hästen granskade Adelaide så hon gav ifrån sig ett kvävt skratt, men sänkte sedan handen och bytte blick med Arwen. "Det låter spännande. Vad heter din by?", frågade hon sedan och vände sig till Arwen igen.

Arwen log och sa.
- Vi kallar den bara för Rivendell, just för att det rinner en sjö genom staden.

Hon såg på hästen och sedan på damsadeln och sa.
- Vill du att jag hjälper dig upp på Silva eller kan du hoppa upp själv?

"Rivendell.", härmade Adelaide och smakade på ordet. "Fint.", konstaterade hon sedan och log tillbaka mot Arwen. "Jag kan hoppa upp själv.", sa hon sedan och greppade tag i hästen för att dra sig upp på den. Adelaide hade ridit flera gånger förut, så hon var inte rädd för djuret. "Silva är också ett fint namn.", sa hon sedan när hon satt på hästens rygg.
Sedan kikade hon återigen mot det håll hon kommit ifrån tidigare. Hon spelade upp scenariot när hon skulle träffa sina vänner igen, men kom sedan ihåg löftet hon gett Arwen och insåg att hon aldrig skulle berätta för någon. Det gjorde Adelaide ingenting. Adelaide kände sig glad över att fått träffa Arwen och ville inte förstöra det som kunde leda till vänskap.

Arwen hoppade upp och satte sig stilla i sadeln och började skritta och efter en stund så sa hon.
- Vi kan galoppera ett tag så det går lite fortare till byn.

Hon såg bak på Adelaide för att se om hon ville eller inte.

Adelaide hoppade till när hästen satte fart med Arwen med sig på dennes rygg. När Arwen sedan frågade henne ifall de skulle skritta nickade hon och öppnade munnen för att förtydliga. "Ja, gör det!", svarade hon. Hon kände blåsten som träffade henne i ansiktet och blickade snabbt upp mot skyn. Det var fortfarande strålande väder. Hon kikade över axeln på träden som de passerade och det rinnande vattnet som de lämnade. En vacker glänta var det. Nu rörde sig djupare in i skogen. Och närmade sig delar i skogen som Adelaide aldrig tidigare hade varit i.

De hade ridit väldigt länge när Arwen hörde porladet från vattnet som var i närheten av byn och drog ner på tempot och började skriatta.
Det var nu max 20 minuter till byn och hon såg redan byns högsta hus.

Adelaide kunde höra att de närmade sig rinnande vatten och sökte med blicken efter det. Hon insåg att de kommit i nya trakter och fick det klart för sig när en hög byggnad tornade upp framför de en bit längre bort. "Wow.", flämtade Adelaide och stirrade länge på byggnaden. Den var så ovanlig, så vacker och framför inte likt något annat hon sett. "Rivendell.", repeterade hon sedan och log ett leende. "Kommer jag få träffa din far, eller jag menar, ledaren för byn nu?". Hon kikade på Arwen och sedan slogs hon plötsligt av en tanke. "Om han är ledaren.. gör det dig till någon slags..", hon rodnade lite, men nyfikenheten tog över, "..någon slags prinsessa?".