PRS Medi & Vidomina

Hon suckade och såg efter honom och lade armarna i krs.
"Du åker till sjukhuset. Du verkar blöda mycket." Hon såg på hans tröja och såg sedan mot huset. Suckade högt.
"OKEJ jag gör väl det då. Men jag ser bara till att du kommer fram:" Hon såg på honom med en irreterad blick och pkockade upp näsduken.
" Så sjukhuset."

Leo satte sig ner i taxin med Alice i släptåg. "Tack.", sa han litet och log ett litet leende. "Men ett sjukhus kommer inte hjälpa mig. Ja måste till Rion. Vi åker dit." Taxichauffören hade hört deras konversation och tittade i backspegeln när han mötte Leos blick. "Sir Rion? DEN sir Rion?". Leo nickade. "Ja, tack.". Motorn sattes igång och bilen var i rullning.
Leo kikade på Alice utan att vrida på huvudet. Han iakttog henne. "Tack igen. För att du följde med. Rion kommer bli jätteglad att få se dig.".
Bilen fortsatte åka i någon minut sedan stannade de utanför en stor herrgård. Huset var högt och bretts med flera våningar och hus intill som verkade tillhöra herrgården. "Framme. Tack.". Leo betalade taxichauffören och klev ut på den grusiga utfarten. Han stapplade mot ingången. "Kom med, Alice."

Inne i huset hade Rion precis avslutat sin middag i matsalen. Han torkade sig om läpparna med en servett och drack det sista ur sitt glas innan en av tjänarna plockade tallriken och betsticken efter honom. Rion suckade och blickade ut genom fönstret. Maten hade som vanligt inte mättat honom. Det hade bara blivit en vana. Den gömma med blod som han undanhöll på sitt rum hade varit hans räddning efter festligheterna. Han kände sig mycket bättre till mods och började fundera på vad han skulle göra härnäst när han tyckte sig höra en bildörr stängas utanför huset. "Väntar jag besök?", frågade Rion en av tjänarna. "Nej, sir.". Rion ställde sig upp och började gå mot trapporna som ledde ner till hallen.

"Nej vi sa att jag ska bara se till att du kommer fram. " Hon såg sur ut.
"Leo du ska till sjukhuset. Du blöder ur magen..." Hon pekade på honom och slog sig för ansiktet. Han var som ett barn som vägrade att lyssna.
"Jag vill att du kör hem mig sen snälla." Hon såg på chaffören och log medan hon såg huset tona upp sg. Hon svalde hårt och skakade på huvudet.
"Så han bor här? " Hon såg på Leo som verkade vara piggare och lade huvudet på sned igen och kände sig lurad att följa med.

Leo kikade över axeln åt Alices håll. "Kom, Alice. Du får skjuts hem sedan. Vi fixar det.". Han vände på sig och skulle just till att ringa på dörrklockan då dörren öppnades och framför honom visade sig Rion. För att vara sent på kvällen var han fortfarande finklädd i skjorta. Håret hängde långt och i detta nattmörker fick ljuset att ge Rions annars ljusare blå ögon en djupare blå färg. Han såg häpen ut. "Meh..L-..Leo?". Han gapade och stirrade först några sekunder på sin vän innan han upptäckte såret på Leos mage och lämnade dörröppningen för att stötta Leo. "Kom! Här.". När han trädde Leos arm över sina axlar fick han syn på taxin och Alice i bilen. "Hej.", sa han krasst, och kände sig en aning mer förvirrad. "Kom med. Du kan hjälpa mig bära in honom.". Rion vände sig om för att släpa in Leo. De blev bemötta av tjänare som tog Leo från Rions grepp och stöttade honom in i byggnaden. "Ta honom till något av sovrummet. Han stannar här inatt.". Tjänarna gjorde som de blev tillsagda och Rion såg efter de. Han följde efter de. Det hela var väldigt förvirrat för honom. Rion hade många frågor.

Hon bet sig i läppen och klev ur taxin. Hon kunde inte säga något. Den där Leo var så konstig. Alice log när hon såg Rion och kom snabbt fram och hjälpte Leo att gå. Vågade hon säga något?
Försiktigt lämnade hon över Leo och såg när de försvann och hon stönade Rion bakifrån. Vem var denna man? Med en gäspning vände hon sig om.
"Jag har mycket att stå i så jag måste hem. " Hon kände någon bakom sig.

Rion såg till att Leo hade blivit omhändertagen innan han sökte sig till Alice. "Tack för hjälpen. Självklart ska jag fixa skjuts tillbaka till dig, men är du inte trött? Det finns gott om plats här, du kan få låna ett sovrum och så skjutsar min chaufför dig imorgon? Var du vill?". Rion kände sig trött, men han var tacksam för Alices hjälp. Plötsligt skrattade han litet. "Förlåt, det är så lustigt bara, men vi träffades tidigare ikväll och.. jag vet inte ens vad du heter?". Rion log och sträckte fram handen. "Här, hej, Jag heter Rion". Sa han och sträckte sig efter hennes hand.

Alice gäspade stort och höjde handen för att dölja det. Klart hon var trött. Vem var inte det?
"Oh han tjatade det till sig. Om jag inte visste bättre kunde han vara en hund eller något liknande." Hon sträckte fram handen och log mjukt.
"Alice och om det inte är till besvär kan jag sova över. Jag har dock ett möte imorgon med min handläggare." Hon log svalt.
"Författare du vet."

Rion tog hennes hand. Den var mjuk. Han kunde känna blodet pulsera i henne och han drog hastigt undan handen. "Jag.. ska visa dig ditt sovrum". Rion vände sig om och ledde henne till övervåningen, två rum ifrån Leos rum. Han öppnade dörren till ett rum med högt i tak. Det hängde en kristallkrona i rummet som fick det att skvallra om hur dyr inredningen egentligen var. Sängen var stor och det fanns även en spegelbyrå, stol, bord och en balkong som vette ut mot vattnet och skogen bakom herrgården. Rion tände i taket. "Det var längesedan någon var här...", mumlade han.

Leo hade kvicknat till i rummet bredvid. Han hade fått ett bandage runt om magen. "Nej, det funkar inte!", stönade han och jämrade sig. Han svor eftersom det gjorde ont och förbannande han som skadat honom. "Jag måste varna Rion..". Han försökte sätta sig upp, men en tjänare stoppade honom prompt. Han skulle vila. Det var onödigt. Leo behövde blod.

Sakta gick hon efter och såg sig nyfiket om i det stora huset. Vad jobbade Rion med? Smidigt gick hon upp för trappan efter och passerade Leos rum och klev in i det vackra sovrummet och hon satte handen för munnen.
"Det här kan inte vara ett sovrum. Det är för vackert." Hon kastade en sur blick på honom och skakade på huvudet.
"Vem är du? Du ser ut att vara i samma ålder som mig." Alice ryckte till när hon hörde röster utanför dörren.
Hon kände igen Leos röst och hon lade huvudet på sned.
"Din valp letar efter dig."

Rion vände sig om när Alice kom in i sovrummet. "Så kul att du gillar det.", sa han och drog på läpparna. Han granskade Alice snabbt och tänkte för en sekund att hon såg vacker ut. Blicken fastnade på hennes hals. Han drog bort blicken, det var alldeles för frestande att stirra för länge. "Jag.. jag, har ärvt huset av mina föräldrar. de lever inte längre så jag har tagit över deras förmögenhet.", svarade han henne.
När hon nämnde Leo blickade han mot korridoren. "Ursäkta mig.", sa han och lade en hand på hennes axel samtidigt som han passerade henne.

I sovrummet intill jämrade Leo sig. En tjänare försökte hålla honom liggande kvar i sängen, men Leo gjorde motstånd. "Såså, jag tar det härifrån.", sa Rion långt och tjänaren flyttade sig för att göra plats till Rion. Rion satte sig på sängkanten och tittade i Leos blick. Han såg rädd ut.
"Rion.. jag har, de har.. de har skadat mig", ojade han sig. Rions blick sökte sig till såret som blödde. Han insåg snabbt att det inte var en vanligt sår. "Du behöver blod.", sa han med låg röst och Leo nickade till svar. Rion ställde sig upp igen och satte kurs mot sitt eget rum för att hämta blod till Leo att dricka. Det skulle göra honom hel. Han rörde sig lugnt, ville inte dra till sig för mycket uppmärksamhet av Alice ifall hon skulle ana något.