PRS Medi och botilia1

- Självklart mästare. Jag tror hon är i köket.
Hon reste sig och vacklade men tog sig ut och snart kom en annan kvinna och torkade sig på ett förkläde och neg.
- Mästare.
Hon log och såg på Julie med ett leende.
- Oh den nya.

Marcus nickade sakta och drog lätt en slinga från julies hår, mest för att reta Carolin. Han hade inga känslor för henne men han tyckte det var rätt roligt att retas med henne.
- ja precis, den nya. Jag vill att du visar henne runt här på stället så han kort och la armarna lätt i kors.

Hon muttrade något och såg på henne.
- Och får jag komma ut tidigare?
Hon lade huvudet på sned och synade Julie med avsmak.
- Så det vanliga? Läkarens del och våra rum samt köket? Något annat mästare?

- jag är ledsen Carolin. Du får stanna ett tag till sa han med ett kyligt leende och nickade sen åt det andra hon sa
- ja precis de delarna. Sen kan du komma med henne igen, jag kommer befinna mig på mitt rum. Du kanske känner dig redo också för att bli biten? La han till och sträckte sig innan han öppnade dörren.

Hon såg ilsket på honom och vände sig om och suckade.
- Kom nu. Hon började dra Julie med sig och visade henne runt och pekade sedan mot en dörr.
- Den leder ut. Vill du försöka rymma så gör man det på dagen.
Hon flinade. Visste att hon kunde få ett hårdare straff. Men så länge den här bruden försvann kunde det lika gärna kvitta.

Julie såg sig om och kände en man följa dem hela tiden och hon såg sedan mot dörren och nickade.
- Tack det ska jag komma ihåg.

Marcus kunde inte låta bli att lågt skratta för sig själv. Han gick in i sitt enorma rum och satte sig på sängen. Han drog lätt av sig sin skjorta eftersom den hade fått lite blod på sig, det var dessutom inte särskilt ovanligt att någon av tjejerna såg honom utan tröja. Han satte sig lutad mot väggen och läste sin bok medan de visade runt.

Julie blev eskorterad tillbaka av den manliga vampyren och knackade på Marcus rumm och öppnade dörren för Julie.
- Flickan ni väntade på min herre. Han knuffade in henne och stängde efter henne och ställde sig på vakt.

Hon snubblade in i rummet hon vaknat i och såg upp på honom med oro i blicken och svalde hårt.
- Hur länge är mitt straff? Jag jkan betala i pengar.... Snälla.

Han tog lätt tag om hennes handled så att hon satte sig ner på sängkanten.
- detta är inget straff, se dig som utvald, jag är säker på att du kommer trivas här och dessutom har jag pengar så det räcker sa han med ett litet leende och la undan sin bok.
- jag lovar att du kommer trivas snart okej? La han till.

Hon svarade inte utan såg bort och svalde hårt. Hjärtat slog hårdare och hårdare.
- Gör det inte ont? Hon knöt händerna och såg mot dörren.
- Kommer jag att arbeta som de andra?

Han skakade på huvudet.
- vårt gift gör att man känner sig euforisk när man blir biten, så de flesta gillar det sa han och sträckte på sig.
- och allt beror på hur du uppför dig, vissa behöver nästan inte jobba alls så han och tog försiktigt hennes hand.