PRS botillia1 & Lupple

( Visst jag spolar )

Amelia var den lyckligaste tjejen på skolan, i stan om du frågade henne. Det gick bra i skolan, hennes familj var på en bra plats och hon hade den perfekta pojkvännen.
Trots att han hade lite konstiga saker för sig ibland så behandlade han henne väl.
Hon stod på skolgården och tittade omkring sig, ville möta honom innan de gick in i skolbyggnaden.

Theodor gick över skolgården, hade väl haft en ganska dålig morgon på många plan så hans vanligtvis helt mörka ögon hade fått en lite mer röd nyans. Han log svagt när han fick se Amelia och gick med snabba steg mot henne innan han lätt på handen på hennes rygg och kysste lätt hennes kind.
- hey sa han med ett litet leende och rättade till sin luva, eftersom det var sommar och alltid sol så tvingades han ofta gå i långärmat ute. Att få sol på huden var nog det närmsta en vampyr kunde komma mänsklig smärta.

Amelia som hade en plan att springa fram till honom och krama honom hårt hann inte fören han var framme vid henne och hon fick bara en lätt kyss på kinden.
Detta gjorde henne något irriterad men hon glömde det genast när hon såg hans ögon. Vad hade han gjort med dem?
Hon stirrade intensivt i hans ögon.
"Hej." Sa hon lite förvirrat, det var varmare än vad det brukade vara och han var fullt påklädd.
" Det är varmt ute. "Poängterade hon samtidigt som hon verkligen försökte greppa det där med hans ögon.

Theodor log mjukt mot henne och blinkade lätt så att den röda nyansen i ögonen försvann och de blev åter mörkbruna.
- men kom igen nu, du vet att jag alltid fryser, det är du som får vara min kamin sa han med ett litet skratt och på mjukt armarna om henne och kysste hennes panna. Han tyckte verkligen om henne samtidigt som han visste att deras förhållande i längden aldrig skulle kunna fungera. Han var vampyr, född till att döda människor, dessutom skulle hon åldras och inte han. Så i slutändan måste han göra slut, men han ville spendera all tid han kunde med henne fram tills dess,

Hon skrek till av chock och greppade tag om hans ansikte och tvingade honom att titta in i hennes ögon.
" Jag tror du är sjuk. Dina ögon." Viskade hon och nästan stirrade ut dem.
Hon kände hans kyss på pannan och kramade om honom mjukt och nickade.
"Jo jag vet. Kom låt oss." Sa hon och tog hans hand och drog med honom bort mot ingången till skolan.

Han såg på henne och himlade lätt med ögonen.
- jag är inte sjuk, där är inget fel på mina ögon sa han och flätade samman deras fingrar och följde villigt efter henne, han tog hennes skolväska, brukade alltid bära hennes saker eftersom de inte vägde något för honom.
- jag är säkert bara lite förkyld la han till och när de kommit in och solen inte var där längre så drog han ner luvan och drog av sin hoodie så att han bara hade på sig en vit t-shirt. Han vände blicken mot dörren och stelnade till när han såg sin äldre syster som gick fram till honom, hon gick inte i skolan.
- jag tvingades komma hit och hälsa från pappa att du ska komma hem efter skolan och se till att han får äta för annars vet du vad som händer så hon innan hon kyligt vände blicken mot Amelia.
- och du bör sluta umgås med såna som henne, du vet vad vi borde göra med såna som hon la hon till med ett litet flin som visade vassa hörntänder. Theodor drog Amelia lätt bakom sig.
- gå härifrån nu Elizabeth så han kyligt och såg på henne.

Amelia lät honom ta hennes väska med ett brett leende på läpparna.
"Om du säger det så." Tillade hon men hon var inte knäpp. Hans ögon hade ändrat färg- hon visste det. Men så kom nån fram, hon var vacker och blek precis som Theodor fast hon var kvinna. Hon studerade henne en stund och hörde hennes ord. Äta? Kunde inte hans far äta själv? Men sen när hon pratade med henne stirrade hon kallt tillbaka.
"Men ursäkta , vem fasen är du?" Sa hon upprört men blev ganska snart bortflyttad så hon stod bakom Theodor. Detta irriterade henne. Men hon stod kvar bakom. Funderade kring dem där vassa hörntänderna och hennes ord- vad vi borde göra med såna som henne? Vad skulle de göra? Och vad då med såna som hon? De var ju människor allihop- eller..?

- du har verkligen sjunkit lågt kära bror, du som har sån makt umgås med såna som henne och dessutom går du i en skola, du kan ju redan allt de säger sa hans syster retsamt och granskade sin bror. Theodor såg på sin syster och hans ögon skiftade färg igen, nu väldigt röda.
- Elizabeth jag säger det en gång till, gå härifrån och håll koll på pappa så han kyligt och på handen på sin systers axel och när han rörde henne så kunde man se att det gick som en liten stöt genom hans systers kropp och hon gav honom ett kyligt ögonkast innan hon började gå därifrån.

Amelia ville skratta, detta var orimligt. Hur kunde han veta allt som sades? Det var ju nya saker dem lärde sig varje dag. Och makt? Vad då för makt? Och det där såna som hon- ja vad var det för fel med henne?
Hon såg hur det såg ut som nån slags stöt gick igenom Elizabeths kropp vilket bara var ännu konstigare och så gick hon därifrån. Amelia följde henne med blicken innan han klev fram framför honom och blängde på honom.
"Såna som mig? Ursäkta vad är det för fel på mig Theodor? Jag vet att du håller något ifrån mig. Försök inte luras." Fräste hon argt och ryckte åt sig sin väska och började gå mot klassrummet, väl där inne slängde hon väskan på platsen bredvid henne och lutade ansiktet i sina händer. I ett försök att samla sig.

Theodor svalde hårt och följde efter henne in i klassrummet. Han satte sig bredvid henne och lyfte upp hennes ansikte och såg på henne med sina nu mörka ögon.
- jag och min familj har flyttat från transylvanien och hit och det är väldigt mycket förändringar för min familj. Där vi kommer ifrån finns inte så många vackra tjejer som du och vet du vad, min syster är bara avundsjuk på att jag har ett förhållande med en så underbar tjej medan hon är ensam så han mjukt och gav henne ett litet leende, det var tur att han var bra på att ljuga för han kom på lögnen samtidigt som han sa dem. Att berätta sanningen var det sista han ville men det var ändå inte säkert hon skulle tro på hans lögn och då skulle han bli tvungen att berätta, han gillade henne verkligen.