The uncrowned king PRS wolfy och Emma07

Eldrin flinade lätt, det var först egentligen när han nu träffade henne som han insåg hur pass mycket han saknat henne. Hur han hade saknat att ha någon man kände så väl och kunde retas med, någon med humor lik hans egen. Och allt annat med henne också, insåg han också. Allt inräknat, också från den tiden de varit ett par.
"Det ska du inte vara så säker på", sade han med ett snett leende, tänkte efter lite. Ja, vad hade han egentligen här?
"Kyckling?", föreslog han, hade åtminstone för sig att hon gillade det. Han började plocka fram lite saker och började fixa med just det.
"Hur kom det sig att dem skickade just dig hit? Fick du uppdraget eller anmälde du dig frivillig?", frågade han med en lätt retsam ton, men var uppriktigt nyfiken på varför - om det hade varit för att komma iväg eller för hans skull.

Hon nickade lite då han föreslog att de skulle äta kyckling.
"Jag ville träffa dig." Visst hade hon velat komma iväg lite också, få se sig om men största anledningen till att hon var där var för att hon velat träffa Eldrin igen. Då maten senare var avslutad så bestämde hon sig för att gå en liten promenad runt huset, bara för att sträcka lite på benen eftersom hon ändå suttit ett par dagar i sträck i en droska. Men mörka moln drog ihop sig på himlen och några sekunder senare kände hon små vattendroppar mot sina händer, så då återvände hon in till huset. Det fick regna I lugn och ro under natten - förhoppningsvis skulle det dock hålla upp under deras resa tillbaka till huvudstaden.
"Vad har hänt här då? Träffar du någon?" Eliana såg nyfiket på honom, ville höra allt som hänt i hans liv under de senaste åren.

Eldrin blev faktiskt rätt glad av nyheten om att hon kommit för att träffa honom, att hon fortfarande brydde sig om honom tillräckligt mycket för att vilja träffa honom. Det värmde, även om han inte visste vad det betydde. Men han hoppades ändå att det skulle betyda en hel del - även om han kanske inte helt skulle erkänna det för sig själv ännu. Under tiden hon gått ut hade han ägnat sig åt att plocka undan lite, både det de ätit av och lite annat också - han hade kanske inte haft det stökigt, men inte heller nystädat när hon kom dit. Han såg på henne och log snett, skakade lite lätt på huvudet.
"Det har inte hänt särskilt mycket. Det är mycket lugnare på ett vis här än hemma, även om jag lärt mig väldigt mycket. Det är väl mest nu som det börjat hända saker. Och nej, jag träffar inte någon. Hur så?", frågade han, lite lätt roat och nyfiken på varför hon frågade. En del av honom hoppades nog lite på att det fanns en anledning till det, medans hans vett sade att det nog var av ren nyfikenhet. Han hade inte gett sig på att ens försöka träffa någon här - det skulle inte vara någon större poäng med det. Förr eller senare skulle han bara krossa dens hjärta isåfall, för någon dag måste han resa tillbaks och han visste att han aldrig skulle kunna gifta sig med någon bondflicka, vilket de flesta flickorna var här.

Hon studerade honom fundersamt då han verkade bli så road över hennes fråga, hade hon inte rätt till att vara nyfiken angående hans kärleksliv? Inget hände för henne på den fronten - mer än att hon antagligen skulle bli bortgift till en narcissist.
"Ren och skär nyfikenhet," lovade hon honom med ett litet leende, trots att hon blev tvungen att erkänna att det handlade om mycket mer än så. Hon visste inte varför men det verkade som om hoppet levde kvar i hennes hjärta. En lust som fortfarande längtade efter Eldrin. Vilket var fånigt.
"Jag har svårt att tro att du inte varit med någon under dessa två år." Eliana höjde på ögonbrynen och sög eftertänksamt på underläppen. Det var ju inte något ovanligt med att män hade flera älskarinnor, speciellt rika och de som tillhörde adeln. Att kronprinsen inte haft någon kvinna, oavsett om hon varit flickvän eller älskarinna, lät lite lustigt. Men kanske luften han andades in här var annorlunda än den i huvudstaden.

Eldrin såg på henne och höjde lätt på ett ögonbryn, trodde på henne men missade inte en chans att retas med henne bara för det. Chansen var alldeles för bra för att låta den slinka ur händerna.
"Bara?", frågade han retsamt, skrattade lite lätt åt hennes påstående. Varför var det svårt? Som han såg på saken var det snarare bäst så, han slapp såra någon och han hade haft annat för sig än att leta kvinnor. Plus att det nog fortfarande fanns en kvinna kvar i hans tankar som envist hängt kvar där, och lite hindrat honom ifrån att hitta någon annan han känt likadant för.
"Jag har lagt tiden på annat än kvinnor. Plus att jag kanske inte velat hitta någon annan", tillade han, visste att hon var smart nog att förstå vad han menade med någon annan. Hon hade varit den senaste han varit med, och de känslorna hade envisats med att leva kvar inom honom.

Det faktum att han faktiskt, överraskande nog, inte varit med någon annan gjorde henne glad. Gladare än vad hon trott. Då han dessutom tillade att han kanske inte velat hitta någon annan, så glömde hon nästan bort att andas för en stund. Det kändes nästan overkligt att skulle känna längtan efter henne, precis som hon gjort för honom trots att hon försökt begrava den känslan djupt inom sig. För hon hade ju inte kunnat veta om och när han skulle komma tillbaka. Eliana flyttade sig långsamt närmare honom för att luta sig framåt, kysste honom mjukt på läpparna innan hon drog sig undan med ett leende. Precis som om hon var en nyförälskad tonåring.

Oj. Det var det första ordet som dök upp i Eldrins huvud, men han lyckades åtminstone hålla inne med det - han behövde ju inte låta som en fullkomlig idiot framför henne. Men hennes kyss fick honom nästintill mållös, även om han retats om det hade han aldrig vågat räkna med det här - hoppas på det ja, men inte mer än så. Men det gjorde honom sannerligen glad, och tände en massa gömda känslor inom honom. Han blev först så pass förvånad att han inte fick besvarat hennes kyss innan det var för sent, men det var definitivt något han tänkte råda bot på. Med ett litet leende på läpparna närmade han sig henne igen för att kyssa henne ingående.

Då han lutade sig närmare för att kyssa henne igen var hon inte sen med att smälta in i kyssen. Hon blev till och med knäsvag, så det var tur att hon satt ner. Annars skulle hon förmodligen ha trillat omkull. Fallit pladask för honom, om man ville uttrycka det så. Eliana förde upp sin hand till hans kind för att låta den vila där, gnuggade därefter lätt sin näsa mot hans innan hon gav hinom ett prövande leende. Känslan som spridits inom henne var fantastisk. Hennes känslor för honom hade inte svalnat bara för att de varit ifrån varandra. Men hon skulle ha blivit förvånad om så var fallet.

Eldrin log brett emot henne, hade sannerligen saknat den här sortens närhet med henne mer än vad han själv hade anat. Känslan av hennes läppar emot sina fick honom alldeles varm inombords igen, och fick honom lycklig på ett vis som han inte varit på länge. Inte sen sist han var med henne. Han såg på henne med samma breda leende kvar på läpparna, försökte smälta hela situationen. Att hon ännu verkade gilla honom, trots den tid som gått.
"Jag har verkligen, verkligen saknat dig", viskade han till sist mjukt, fortfarande med sitt ansikte tätt intill hennes.

Hon förde upp handen till hans huvud, för att trassla in sina fingrar i hans mjuka lockar. Hans ord fick hennes hjärta att slå ett förväntansfullt extra slag. Hon hade inte förväntat sig att han skulle ha saknat henne, det hade ju trots allt gått över två år och mycket hann förändras under den tiden. Men hennes känslor för honom hade inte gjort det. Och att döma av hans ord så hade hans inte heller gått upp i rök.
"Jag har saknat dig också." Vardagen hade inte varit sig lik efter att han hade gett sig av. En del av henne hade blivit upprörd över att han bara lämnat henne bakom sig sådär, men tillslut hade hon blivit tvungen att acceptera att det var så det var och fortsätta vidare i livet.