PRS (Lupple & TildeW)

Mötet började nästan direkt efter att Margot satt sig ned. Jacob började mötet med ett välkomnande, för att de senare skulle gå laget runt och berätta hur deras nyktra dagar såg ut, hur de hände sig. En gnutta nervositet började sprida sig som en löpeld inom Margot. Aldrig hade hon talat om hennes missbruk med någon förr, och hon var egentligen inte redo än.
Det hade varit ett helvete. Två år av hennes liv hade hon lyckas leva ett dubbelliv och allting rasade samman framför ögonen på henne på mindre än tio sekunder. Fyfan vad hon hade varit arg, och besviken, men mest av allt hade hon skämts.

”Som några av er kanske lagd märket till har vi en ny person bland oss. Skulle du vilja presentera dig?”, sade Jacob och gestikulerade mot Margot.
Hon slöt ögonen, tog ett djupt andetag. Det var nu eller aldrig.
”Margot. Jag blev inskriven idag...”, började Margot sin mening och skannade av rummet. Precis som hon trodde var allas uppmärksamhet riktad mot henne, eller i alla fall de flestas. ”Det finns inte mycket mer att säga. Jag har inte varit nykter, eller skippat en dag från alkohol eller preparat på två hela år. Inte direkt så att jag har mycket att lägga till om ’mina nyktra dagar’”.

Anthony riktade blicken mot Margot när hon fick ordet men lät inte sin blick vila på henne under tiden hon skulle prata.
Men han lyssnade på henne, så blandmissbrukare? Han flinade till. Han hade alltid varit glad i alkohol men det hade aldrig varit det han inte kunde klara sig utan.
Han kliade irriterat på sina armar även om det egentligen inte kliade.
När Margot var klar så tackade Jacob och alla andra henne för det hon hade delat.
Det var häftigt att hon hade delat såpass mycket hon hade gjort för att vara första gången. Anthony hade inte delat med sig om sitt missbruk fören flera möten senare.

"Så vill någon dela med sig av verktygen vi använder när abstinensen blir för påtaglig? Eller det verktygen du personligen använder?" Sa Jacob och Anthony funderade över det ett tag. Hans verktyg.
"Försöka skifta fokus. " Sa han tyst och snart började andra även fylla i. Saker som be om hjälp, gör något fysiskt typ träning, prata med någon du älskar, påminn dig om varför du ska vara nykter och mycket mycket mer.

Margot lutade sig tillbaka i stolen. Hur mycket mer av det här behövde hon ta på sin första dag? Hon såg det hela som ett sätt att bli nykter och en del av henne var nog tacksam över att hennes föräldrar tvingat hit henne, men att behöva sitta på ett gruppsamtal sin första dag kändes lite mycket.
Hon började pilla med naglarna, ta bort smuts, klia bort död hud. Hennes fingrar började klia. Det var abstinensen som slog till. Allt prat om droger gjorde henne oerhört sugen. Sålänge de andra inte märkte det kunde det vara lugnt.

Margots ögon vandrade över mot Anthony, och ännu en gång lade hon fokus på hans tatueringar. Hon hade en egen liten tatuering på vänster lår. Konturerna av händerna från Adams Skapelse, ett klassiskt konstverk som spelat stor roll för henne under hennes uppväxt. Kanske hon kunde fråga Anthony om hans tatueringar någon gång, om de blev tillräckligt bra vänner.

Anthony kände Margots ögon och han mötte hennes blick, studerade henne. Hon såg ut att ha en tuff tid för tillfället. Han gav henne ett litet leende för att förmedla att hon inte var ensam.
"En annan bra sak att göra när det gäller abstinens är att erkänna det för sig själv. Kanske tala om det för någon det är ju först då man kan hitta sitt verktyg. " Sa han och Jacob nickade sakta.
"Precis så. " Sa Jacob och tackade alla för det dem hade delat med sig av. För att sedan börja avsluta samtalet, några fler delade med sig av något innan Jacob tackade dem alla och sa adjö för idag.

Anthony reste sig upp från stolen när det var klart och gäspade innan han började röra sig mot dörren. Han antog att det vore schysst att prata med Margot men han hade inget och säga. För vad kunde man säga till någon som precis kommit hit? Det var den värsta tiden om man inte räknade med tiden då man faktiskt blev utskriven härifrån den var otroligt mycket värre. Men det skulle inte hjälpa henne nu att veta.

Margot reste sig snabbt upp när mötet var avslutat. Hon visste inte hur länge hon suttit där och hon började bli trött. Klockan var nog inte mer än 7 men en kort välförtjänt vilostund skadade väl inte? Det var väl inte direkt så att det fanns något mer för henne att göra idag? Hennes schema hade ju förvisso inte blivit tilldelad henne än.

Några andra som varit med på mötet började prata med Jacob och hon lade märket till att han kollade över på henne som om han ville prata. Margot var verkligen inte på humör och ju längre tid hon stod där desto tröttare kände hon sig för varje sekund. Margot skakade lite på huvudet som svar, hon fick väl prata med honom imorgon om det var viktigt, innan hon började gå mot sitt rum.

Anthony stannade till vid Jacob och bytte några ord med honom innan han gick ut från rummet och övervägde att gå till sitt rum eller sätta sig i umgängesrummet.
Enligt Jacob skulle han försöka hålla sig sysselsatt eftersom han kände sig uttråkad så han valde att gå mot det stora rummet där redan många befann sig.
Han var inte riktigt på humör för att umgås men gick bort till ett gäng som stod och spelade rundpingis och han hoppade in för att fördriva tiden.
Och det var faktiskt oerhört roligt.

Margot nådde tillslut sin rum, som låg i slutet av korridoren. Än visste hon inte vilka hon hade som rumsgrannar, inte för att hon verkligen behövde veta. Rummet var lika tomt som det var när hon först lämnade kläderna där, inte för att det förvånande henne.
Margot lade sig ner på sängen utan att byta om. Just nu ville hon bara sluta ögonen och somna direkt och hoppas på att det här bara vara en dålig dröm och när hon vaknar upp ska hon ligga i sin egna säng, i sin egna lägenhet.

Efter kanske någon timme eller så gick han ifrån sällskapsrummet och gick mot sitt rum.
Det låg ganska långt ned i korridoren och han låste upp rummet och klev in i det.
Hans mamma hade envisats med att dekorera det med bilder och sådant av hans familj även om hans far knappt talade med honom längre och hans småsyskon. De var så besvikna på honom han svalde hårt och stängde dörren efter sig och la sig i sängen och tog upp en av sina böcker och började skriva i dem. Som han gjort nästan varje dag sen han kom hit.

Margot kunde inte somna. Problemet förblev ett mysterium. Hon försökte allt. Att räkna får, läsa, allt man skulle kunna tänka sig. Just nu skulle hon behöva en promenad och en cigg men det fanns inte en chans att hon skulle kunna ta sig ut på gården.
Försiktigt reste sig Margot upp ur sängen, kanske hon kunde lyckats ändå. I väskan hade hon smugit ner ett paket cigarretter som hon stoppade i sin bh, om hon skulle bli påkommen att smyga ut på natten kanske hon kunde hindra personalen från att ta hennes cigarretter i alla fall.

Anthony la ihop boken han skrivit i och rest sig upp ur sängen för att gå iväg till det gemensamma badrummet för att borsta tänderna.
Väl ute i korridoren så ser han Margot (?) den nya tjejen. Han studerade henne en stund innan han harklade sig.
"Så hur känns din första dag än så länge?" Frågade han med ett flin på läpparna samtidigt som han stängde sin dörr till rummet och lutade sig mot den.
Det var egentligen inte konstigt att vara ute och vandra i korridoren på nätterna, många gjorde det utan någon specifik anledning men han mindes sin första dag här, han kom knappt ut ur rummet eftersom han hade så svår abstinens. Det tog honom nästan en vecka innan han vågade sig ut.
Men hon hade ju till och med pratat så hon var antagligen modigare eller så var hon upp till någonting. Oavsett vad så intresserade det honom.