PRS (TildeW & Jay Devereux

Dorothy stod och funderade hur hon skulle formulera sig när hennes tankar blev avbrutna av ingen mer än Chase själv. Snabbt lade hon märket till killen som stod bakom honom.
”Åh, nej jag tänkte bara fråga om du kanske var intresserad av att göra något någon gång? Som inte är, du vet, jobbrelaterat”, sade hon. ”Men du verkar redan ha planer”.
Den sista biten lade hon till så snabbt hon kunde. Det var nästan lite pinsamt, speciellt när det stod en annan med. Tänk om Chase sade nej. Kunde hon ta förödmjukelsen?

Chase kollade lite pafft på Dorothy innan han log igen.
"Sure, kanske imorgon då?", sa han glatt med ett rätt s stort leende.
"Vi kan snacka mer sen då, du har mitt number ju", sa han innan han blev bort dragen av Jason som nämnde något med att Veronica väntade på dem två.

När de två männen hade kommit en bit bort sneglade Jason på Chase.
"Du gillar henne", sa han då väldigt direkt.
Chase kollade bara på Jason som om Jason var den första som sa att jorden var runt.
"Nej, inte på det viset. Vi är vänner," sa han och skrattade till.
Jason suckade bara och satte sig i sin bil medan Chase satte på sin hjälm och hoppade upp på sin egna motorcyckel.

Under turen till Veronicas hus hade Chase en ända fråga i huvudet.
Gillade han Dorothy på det viset värkligen?

Dorothy nickade till svars och vände sig om för att ta sig hem till sin egna lägenhet. Den låg inte långt bort, en kvarts promenad om man hade tur med trafik. Nu på kvällen var det inte mycket bilar eller cyklister på gatorna. Dorothy stoppade i ett par hörlurar i öronen och började spela sin spellista hon alltid lyssnade på när hon promenerade. Tanken att hon fortfarande hade frågat Chase om han ville träffas någongång förvånade henne, men det var ju inte så att det var en dejt, eller hur?

Kvällen med Veronica och Jason var mest att prata om allt skit de hade haft för sig under helgen och lite saker som hade hänt med Jason och hans nyaste kille.

Nästa morgon kom fortare än någon ville och Chase hade precis kommit till hans butik. Med nyckeln redan i gäspade han trött.
Hans huvud hade gjort lite ont i huvudet, men inget för illa.
Då han kom in gick han direkt mot bak dörren för att hänga av sig ytterkläderna och göra sin kopp kaffe.

När Dorothy kom hem tog det inte lång tid innan hon lade sig i sängen och somnade, hon mindes nästan inte kvällen innan klockan ringde på morgonen. Trött släpade sig Dorothy upp ur sängen.

Promenaden till galleriet var lugn, hon hade lyckats sälja 5 tavlor igår men hoppades på fler idag. Det var ganska svårt att försörja sig på hennes yrke, men det funkade.

Chase kollade ut mot gatan med sin kopp med kaffe. Han satte på högtalaren bakom kassan där klassisk rock musik spelades. Det var trevligt nu på morgonen, tiden han kunde vara sig själv på riktig innan han skulle sätta på sitt mer milda personlighet till de äldre damerna och litteratur entusiasterna.
Hans blick föll mot Dorothys galleri och ett litet leende dök upp. Han kunde inte direkt hjälpa att vara glad över att kunna träffa Dorothy idag.
Han vände på skylten och vänta på de folk som skulle möjligen komma. Samt bytte hans spel lista till en med klassisk musik istället.

Dorothy nådde tillslut gatan där hennes butik låg, denna gång tidigare än gårdagen. Som låste upp dörren, slog in koden till larmet och tände lamporna. Luften inne i butiken var sval, och hon passade på att svalka sig innan hon började förberedda inför öppningen. Då och då såg hon över mot Chase butik. Han verkade redan vara där, men hon hade inte lyckats stöta på honom riktigt än. Kanske hon kunde gå förbi på lunchen?

Chase pratade glatt med en kund som hade frågat om flera olika saker. Men efter de så var det lunch och han gick till bakrummet för att hämta en ny kopp kaffe och en sallad han hade med sig.
Han satte sig igen bakom kassan och satte på en ljudbok medan han åt.
Han undrade om han skulle gå och kolla vad Dorothy gjorde efter maten, eller om han skulle från början gått över till Dorothy för att ha lunch med henne.

Folk hade kommit och gått under förmiddagen, men inget hade lyckats bli sålt ännu. Dorothy sneglade på klockan som hängde över ytterdörren. Det närmade sig lunch, men eftersom det varit lugnt under förmiddagen kunde hon lika gärna ta lunch redan nu. Kanske hon kunde gå över till Chase?
Dorothy hämtade sin matlåda och funderade några sekunder innan hon beslöt sig för att gå över. Snabbt släkte hon ner och låste dörren innan hon vandrade in i Chase bokhandel.
”Hur har du haft det då”, frågade hon med ett leende.

I mitten med att vara ett meddelande på sin telefon hörde då Chase hur dörren plingade till och såg då komma in. Han hade fortfarande sin gaffel i mun. Han hade den lite små chockade minen, men som då försvann när han la ner sin telefon och tog ur gaffeln ur sin mun.
Han flina smått och sträckte på sig från att hänga med armbågarna på bordet.
"Vad kan man säga riktigt, gamla damer som undrar efter väldigt specifika böcker och allt sånt", sa han nonchalant och ställde sig upp.
Då precis han skulle ta sin kaffe kopp märkte han att den var slut.
Han vände sedan sig mot Dorothy igen.
"Vill du ha något att dricka?", frågade han då med ett litet leende medan han pekade mot henne med sin tomma kopp.