Grekernas gudomligheter PRS wolfy och Emma07

Jeremiah höll kvar blicken på henne, fundersamt och nästintill beundrande. Ju längre han såg på henne, desto fler vackra detaljer verkade han upptäcka. Det var ju riktigt fascinerande. Han log av hennes svar, skakade lätt på huvudet.
"Nej", sade han, lade huvudet lite på sned i jakt på hur han skulle förklara sig.
"Jag är väl mer förvånad över att ha hittat nån så... Intressant kvinna", sade han, vågade sig på att lägga på en lätt och lite menande betoning på intressant. För intressant var hon verkligen, på många sätt och Jeremiah misstänkte bara starkare ju mer tid han tillbringade med henne att han redan hade ett extra öga åt henne. Eller ja, snarare hade redan lite känslor för henne. Kanske lite galet, men sen var de också gudar.

"Intressant?" upprepade hon med ett hjärtligt skratt, "är det det bästa du kunde komma på för att beskriva mig?" Hon puffade lekfullt till honom med armbågen innan hon satte sig ner på huk vid vattenbrynet. Aveline sträckte ut fingrarna för att doppa dem i det varma vattnet, ritade därefter olika symboler i den mjuka sanden. Slutligen suddade hon bort allting med handflatan innan hon satte sig ner ordentligt, sträckte ut benen framför sig och vände ansiktet mot solen med slutna ögon.

Jeremiah skrattade till igen, log brett mot henne.
"Nåväl, jag ger mig. Intressant var väl lite väl mesigt", sade han roat, följde hennes rörelser med blicken då hon ritade i sanden. Till sist då hon slöt ögonen så lade han huvudet lite på sned, hade fortfarande blicken fäst på henne.
"Vad sägs om söt, vacker, trevlig, rolig och perfekt då?", föreslog han mjukt, fortfarande med blicken fäst på henne.

"Låter mer som du vill komma mellan benen på mig än något annat." Aveline gav honom en retsam blick innan hon skakade av sig det hela med ett litet skratt igen.
"Men det är gulligt sagt, tack," tillade hon och la sig ner i sanden. Hon låg tyst och stilla en stund, tänkte igenom det han hade sagt. Det var inte ovanligt att hon fick komplimanger men av någon anledning så betydde det mer för henne att få höra orden ur Jeremiahs mun.
"Perfekt?" upprepade hon sedan med en liten rynka mellan ögonbrynen.

Jeremiah skrattade till, det var inte så han menat det men kanske hade det låtit så. Inte hade det varit hans mening i vart fall.
"Vad är det med er kvinnor som tolkar allting så? Man börjar undra om det inte är ni som vill det. Jag försöker ju uppvakta en söt kvinna här", svarade han retsamt, även om det sista var ganska uppriktigt. Han log och lutade sig bak på armbågarna med utsträckta ben, såg ut över havet framför dem. Visserligen tillbringade han hur mycket tid som helst till havs, men ändå tröttnade han aldrig på det här utan kunde sitta och njuta bara av att höra vågornas kluckande och känna den lite saltiga doften av havet. Dock drog han blicken till henne igen då hon pratade. Det tog lite tid innan han svarade, för han visste inte hur han skulle förklara. Det hade verkat som det enda ordet bra nog för att beskriva henne. Hon var vacker, utomordentligt trevlig, och hade på något vis redan fått Jeremiah att känna såhär för henne.
"Ja. Det verkade vara det enda ordet som passade för att beskriva dig", sade han mjukt.

"Kanske det är vad jag vill?" Aveline sög på sin underläpp innan hon vände upp blicken till himlen, tyckte det var roligt att spela hemlighetsfull. Hon sträckte upp benen i luften och viftade lite med fötterna, kisade mot honom då han menade att 'perfekt' kändes som det enda ordet han kunde beskriva henne som. Jeremiah var också en riktig casanova, sedan gick det ju att diskutera huruvida han var sådan medvetet eller inte. Men hon var inte den enda som hade ögon för honom. Och alla rara ord som han överöste henne med fick hennes hjärta att bli allt varmare. Man skulle ju kunna tycka att hon borde veta bättre - men samtidigt så var det roligt att se vart saker och ting ledde.

Jeremiah höjde roat - och faktiskt lite förvånat - på ögonbrynen åt hennes svar, hon fortsatte åtminstone förvåna honom. Det var antagligen inte hans smartaste drag att tillåta sig att falla för henne på det här viset, men varför inte? Varför skulle han inte ta chansen att kanske hitta den där speciella att älska? Det var inte direkt som om han hade nåt att förlora på det.
"Kanske? Kanske dina lustar är besvarade", svarade han retsamt, dock fanns där en del sanning. Han visste bättre än kanske att han redan, galet nog, blivit förtjust i henne.

"Bara kanske?" upprepade hon och studerade honom med nyfikna ögon. Egentligen borde hon kanske skämmas över sina tankar och känslor. Hon hade spenderat ungefär en halvtimme i hans sällskap, men redan erbjöd hon sig mer eller mindre till honom. Men tur för henne så skämdes hon inte det minsta utan tog hela situationen med ro. Det var enklast så. Blev för många känslor inblandade skulle det bara sluta med tårar. Det behövde inte den här stunden göra. Slutade allting bra så... Då fick de helt enkelt se vad som skulle hända med tiden.

Jeremiah skrattade till, hon var allt lite småfräck men det bara roade honom. Det var gulligt på nåt sätt.
"Jag ger mig, en hel del mer än bara kanske då", svarade han retsamt, granskade henne. Hon var riktigt söt, och den där värmen som spred sig inom honom så fort han såg på henne verkade bara bli starkare. Men det fick gå. Om han nu gillade henne såhär, varför skulle han inte uppvakta henne? Om allt faktiskt gick bra, var det ju bara positivt att han hittat någon att förhoppningsvis kunna älska. Gick det inte bra så hade det inte gått så pass långt att det skulle vara nån katastrof.

Aveline blinkade några gånger med ögonen, särade lätt på läpparna innan hon log. Leendet var prövande, förväntansfullt, lekfullt, utmanande och aningen blygt. Det speglade alla hennes känslor inombords. Hon satte sig upp och studerade honom en stund, innan hon bestämde sig för att långsamt krypa fram till honom. Vinden lekte med hennes hår som fladdrade i luften. Hon stannade upp framför honom och ställde sig upp på knä.
"Det låter mer lovande," konstaterade hon mjukt. Han hade kanske kunnat säga det på ett ännu bättre sätt, men det här fick gå an.