War Rollplay [Privat Zora & Scorpius-Hyperion-Malfoy]

Evy hade ett öra bakåt hela tiden. hon hade hört hans rörelser i badrummet och sen hur han hade örsökt smyga ner. Hon hade slängt en blcik mot trappan sn åter gått till laga hans middag. Hon var inte prat glad alltid och gjorde gärna det hon skulle göra ensam. Hon hade sett vapnet me nhn förtstod han inte tog av det, man vet aldrig. Evy tog ner tallrikar ur skåpet tyst och ställer ram det på bordet och letade fram glasen och stäler dme med. Men vad drack ens soldater?
-Vad dricker du?
fårgade hon plötsligt efter stuckit fram huvudet så hon kunde se honom helt

Garhard ser på henne med ett litet leende. Han blonda hår verkar a fått nytt liv efter han tog av sig hjälmen. "Vad som helst, tack så mycket." han sätter sig ner i en av stolarna. "ursäkta vapnet, fraulein men jag får inte ta av det." säger han med ett lite förlåtande leende

Evy lyssnar på honom. Han såg mer vårdad ut efter ha fått fixa til sig. Hon lysnar påahns ursäkt men såg på honom snabt
-räknade ut det. jag bryr mig inte, det e min morfar du ska bry dig om.. om han ser jadu jag lär få problem
sa hon bara, hennes morfar var en sträng man.. han hade blivit mer genom åren då han hade drabbats av cancer och hade ont nu.. Det var hans smärstillnde som Ey hämtade tidgare.. Hon lämnade köttet en minut och tog fram dryck åt honom som hon ställde vid honom.
-ta det du vill
sa hon lugnt och gick åter till maten. Hon visste inte hur garhard va, därefter va hon reseverad.
-Får ni säga era namn då?
fårgade hon nyfiket nu, en annan sida dök up, nyfikenheten.. hon la upp maten under tiden

Han tackar och tar sig en klunk. "Mitt namn, ja , det får jag säga, men jag skulle gärna vilja lära mig ert också. - Gerhard," säger han med ett lätt , snällt leende

Evy lyssnar på hans ord och ställer tyst tallriken vid honom nu tyst
-Evelyn men allas Evy.
sa hon lugnt och såg på hnom snabbt och log till mjukt
-bara ta för dig, jag åt tidigare idag
sa hon ärligt och såg runt i köket nu och lyssnar av. hon satt sig snart ner på en stol i bordet

"Trevligt att träffas och tack för gästfriheten, Evy" ler han och börjar äta. "det är väldigt gott, det får man tacka för"

Evy log itll mot honom tyst.
-du e snällare än min morfar.. sist påpekade han köttet va för bränt
sa hon snällt och granskar käket tyst och tänkte på saker. Hon tyckte det var annorlunda prata med andra än någon som var från byn speciellt en soldat

"Äldre människor gillar att ha saker på sitt sätt, det kan man nog inte misunna dom" svara Gerhard och fortsätter att äta försiktigt, som om han inte vågar lita på henne

Evy nikar tyst, han hade nog en del rätt där. Hennes morföräldrar gillade ha allt på sitt sätt.
-Det har du nog rätt i.
sa hon ärligt och såg på honom snabbt. hon såg hur försitigt han va.
-Du litar inte på mig.. jag förgitar inte soldater sir
sa hon lugnt

"Det är svårt att lita på folk, speciellt med uniformen på , det förstår ni nog"