Supernatural PRS wolfy och Emma07

Zach suckade för sig själv. Han kunde, enligt honom, inte ha fått någon sämre att samarbeta ihop med. De flesta kunde han tolerera, men han tvivlade på att det skulle gå särskilt bra här. Ärligt talat förstod han inte riktigt hur hans morfar tänkt när han parat ihop de två till att samarbeta, han brukade klara sig galant på egen hand. Men han hade väl inte heller särskilt mycket att välja på, utan fick väl mest gilla läget. Även om det kanske inte alltid verkade så hade han åtminstone fått lite uppfostran. Men han hade åtminstone haft lite rätt i att hon också hade något med den övernaturliga världen att göra, tydligen häxa. Zach visste inte riktigt vad han skulle tycka om det, men illa nog var det väl att han skulle jobba med henne vad hon än var för något.
"Vart syntes den sist?", frågade han istället sin morfar, det skulle underlätta om de åtminstone visste något.

Han verkade också ha gett sig av i god tid, för när Ellaria väl kom fram till restaurangen fick hon se att han redan stod där. Genast log hon vänligt emot honom då hon kom helt fram.
"Hej", hälsade hon direkt. Hon hade för dagen klätt sig i jeans och en lite finare blus, hade egentligen planerat att ha en klänning men det hade visat sig vara lite väl kallt för det i hennes tycke.

Scar blängde mot Zach, kunde inte begripa att hon haft sådan otur att hon behövde jobba med honom. Hon skulle garanterat klara av uppdraget på egen hand. Det hade hon god lust att påpeka för ärkeängeln också, men han verkade inte intresserad av att höra några invändningar. Varken från henne eller från Zach. Med en djup suck lyssnade hon till vidare instruktioner och information angående demonen.
"Hur gammal är du?" frågade hon och fäste sin iskalla blick på Zach. Hon hoppades att han hade vett nog att tala om sin riktiga ålder, hon ville veta hur gammal idioten var som hon behövde jobba med. Då skulle hon också kunna dra slutsatsen om hur stark han var när det kom till att använda krafter.


Chase såg Ellaria komma gående i ögonvrån och vände blicken till henne. Hon var avslappnat klädd men ändå väldigt fin. Det var inte en komplimang i sig, han bara konstaterade sanningen. Ingen kunde se på henne och påstå att hon inte var fin att se på.
"Hallå," hälsade han då hon kommit fram, sträckte ut handen mot handtaget för att hålla upp dörren till restaurangen för henne. Hovmästaren önskade dem välkomna innan han visade dem till ett ledigt bord för två.

Zach lyssnade på ärkeängeln, var han nu tvungen att samarbeta med den där häxan så ville han åtminstone ha fått med sig all information först. För han tänkte sannerligen inte skämma ut sig inför den där självgoda kvinnan, det nöjet tänkte han inte ge henne. Han nickade lite lätt, det lät inte alltför svårt så han förstod inte varför dem skickade iväg henne tillsammans med honom. Han skulle ha klarat det galant på egen hand ju, nu var risken bara större att hon skulle klanta till uppdraget.
"Jag kan spåra den därifrån så det borde inte bli några problem", sade han, det var i vanliga fall omöjligt att spåra demoner, särskilt de mer skickliga som den här, men demoner kunde spåra andra demoner. Vilket Zach hade väldigt stor nytta utav, då han hade tillräckligt med demonblod för att kunna spåra dem. Och en hel del annat också för den delen, det var väldigt användbart att kunna slåss emot dem med deras egna medel. Inte minst så blev han inte påverkad av deras magi. Han mötte lika kallt Scars blick, undrade varför hon ens frågade om det.
"Jag var redan gammal när krigen satte igång, är det svar nog på din fråga?", svarade han beskt, det var visserligen lite oklart svar. Men som han sade hade han redan räknats son gammal vid det laget.

Ellaria log lite smått då han höll upp dörren för henne, som sagt så gillade hon hur trevlig han alltid var.
"Tackar", sade hon, gick in och följde med mot bordet. Så snart de slagit sig ner hade dem också fått en meny, och Ellaria kollade igenom den men såg snabbt upp på Chase också.
"Vad har du pysslat med idag då?", frågade hon nyfiket.

"Beror väl vilka krig vi pratar om," svarade hon med honunglen röst, trots att hennes ögon blixtrade till av iskall kyla. Ett direkt svar hade hon inte fått på hennes fråga, men hon förstod åtminstone att hon hade att göra med någon som hade väldigt många och långa år på nacken. Fantastiskt. Det skulle han väl dra upp varje gång han fick chansen till det, han kunde göra si och så bättre för han var betydligt äldre och visste mer än vad hon gjorde. Herregud, hon skulle bli galen i hans sällskap. Han drev henne redan nu till vansinne: det här var inte alls bra för hennes hälsa. Ezroel däremot verkade ganska road. Trots att han såg allvarlig ut så glittrade det i hans ögon: precis som om han visste något om dem som de inte själva var medvetna om.
"Ja, ja, ska vi sätta igång då farfar?" frågade Scar och rätade på sig, "är du säker på att du orkar?" Hon borstade bort osynligt damm från sin jackas ärmar.


Chase hade aldrig sett sig som något vidare charmig. Han kanske egentligen var det på sitt egna lilla sätt, men hittills hade han ju bara uppfört sig som en någorlunda väluppfostrad människa. Det var ju inte direkt som om han skulle öppna dörren, gå in och smälla igen den i Ellarias ansikte. Nej, det var bara artigt att låta henne gå in först. Han nickade åt hovmästaren som tack innan han sträckte sig efter menyn, började något tankspritt bläddra i den.
"Jag hade ett kort arbetsskift på förmiddagen men har för övrigt inte gjort något speciellt." Det var sanningen. Han hade nästan känt sig lat idag, vilket var ovanligt eftersom Chase var en väldigt energisk ung man.
"Vad har du ägnat dig åt då?" frågade han sedan, betydligt mer intresserad av att höra om Ellarias dag.

Zach fnös genast till och höjde på ögonbrynen åt hennes kommentar. Han undrade redan hur i hela friden han skulle stå ut med att jobba med henne - att hon var irriterande var milt sagt en underdrift.
"Allt är relativt. Är du säker på att du hinner med? Dagens ungdomar brukar inte direkt vara snabba", sade han beskt med en lika kall blick mot henne, samtidigt som han började gå ut därifrån. Egentligen hade han lite frågor till sin morfar då han inte pratat med sin mamma på nån vecka nu, men han ville inte ta det nu med den där kvinnan.


Ellaria lyssnade intresserat, samtidigt som hon kollade lite lätt i menyn. Hon hade rätt snabbt hittat nåt som lät gott så lät blicken vandra till honom istället medans han pratade. Hon ryckte lite lätt på axlarna då han ställde samma fråga till henne också.
"Inte särskilt mycket. Jag var iväg och handlade, och har mest fixat lite hemma", sade hon, hennes lilla hus hade varit i desperat behov utav en städning så hon hade ägnat förmiddagen åt det.

"O ja, farfar. Jag tvivlar starkt på att du är så kvick i svängarna att jag inte hinner med." Scar blängde på honom, skulle kunna slänga en kniv i ryggen på honom. Bokstavligen. Hon gav ärkeängeln en lång blick, förstod fortfarande inte av vilken orsak hon blivit parad ihop med en sådan idiot, följde därefter ut efter Zach. Utan att vänta på att han skulle säga eller göra något så började hon gå mot det håll där demonen senast härjat. Den hade förhoppningsvis lämnat något spår efter sig som de kunde använda för att spåra upp den. Ju fortare de var klara med det här uppdraget desto bättre.


Han nickade lite. Det lät som om hon inte haft en särskilt produktiv dag hon heller. Men han hade intrycket av henne att hon tyckte om att ta det lugnt också, för hon var ju en lugn person. Chase la ifrån sig menyn då han bestämt sig för det han ville ha, kikade upp då en kypare stannade upp vid deras bord för att skriva upp deras beställning.
"Ledigt från jobbet?" Han ville minnas att hon nämnt att hon jobbade i en blomsterbutik, men hon hade inte nämnt något om det nu så hon kanske haft en ledig dag.

Zach fnös lätt ännu en gång, redan rejält trött på henne så undrade hur i hela friden han skulle stå ut hela den här tiden.
"Vi får väl se på den saken", kommenterade han samtidigt som han gick emot platsen hans morfar nämnt. Hur han spårade andra demoner var egentligen svårt att förklara. På något vis kände han på sig vart de tagit vägen, kunde se framför sig vilken väg de gått. Han vände blicken till Scarlett igen.
"Häxa? Av någon anledning är jag inte förvånad", kommenterade han, häxa var ju inte i alla sammanhang ett särskilt berömmande ord.

Då kyparen dök upp berättade Ellaria vad hon bestämt sig för att äta, innan hon återigen vände sig till Chase och nickade lätt.
"Ja, jag har långledigt så börjar inte förräns på måndag igen", sade hon med ett vänligt leende, hon hade någon helg i månaden då hon var helt ledig vilket var väldigt skönt. Visserligen trivdes hon bra på jobbet, men det var ändå alltid skönt att vara ledig därifrån. Hon hade heller inte särskilt mycket planer för helgen, mer än att ge sig ut och promenera i skogen och kanske umgås med Scarlett också. Hon hade några örter hon var på jakt efter också så hade hon tur skulle hon kunna hitta dem i skogen dessutom.

Om blickar kunde döda skulle Zach för länge sedan vara en liten hög av aska på marken. Det var en sak att förolämpa henne, men häxor överlag? Inte okej. Han trodde uppenbarligen att han var smart. Men han verkade tro en hel del om sig själv överlag.
"Förolämpa oss ännu en gång, och du glömmer det aldrig," väste hon. Scar brydde sig inte om hur gammal han var. Han må ha levt under Kleopatras tid men han skulle inte kunna gå runt och tro att han kunde förolämpa häxor på det där viset.


"Så roligt." Chase hade god lust att slå till sig själv. Så roligt? Hade han inte kunnat ägna några extra sekunder åt att tänka på något att säga? Något lite vettigare? Jösses. Han småpratade med Ellaria om allt möjligt medan de väntade på att kyparen skulle dyka upp. Så värst länge behövde de inte vänta förrän mannen var tillbaka med deras ångande varma maträtter.
"Smaklig måltid," önskade mannen med ett glatt leende innan han lämnade dem ifred igen.

Zach fick erkänna att han var något road utav hur lätt förolämpad hon uppenbarligen var. Han höjde lite på ögonbrynen med en blick mot henne.
"Du har uppenbarligen inte hört när jag förolämpar någon om du kallar det där en förolämpning", kommenterade han, stannade till då de nu kommit fram till platsen. Han sig sig om, som han trott fanns där spåren, men lite svagare än vanligt då det var frågan om en mäktig demon. Men han var ändå säker på sin sak, dem var tillräckligt starka. Strax nickade han bortåt en gata.
"Han fortsatte ditåt", sade han.

Ellaria stortrivdes med att sitta där och småprata med Chase. Han var precis som hon tidigare tänkt om honom, en mycket trevlig ung man som hon gärna lärde känna mer och förhoppningsvis kunde få som vän. Det var egentligen vad hon hoppades på, för tillfället var det som vän hon tänkte på honom.
"Tackar", sade hon till kyparen, gav sig snart in på maten efter att han lämnat den.

Scar hade använt sig av sin magi för att ändra vindens riktning, och på så sätt speglat demonens spår till en annan gata. Hon stannade en bit bakom Zach, fnös lite åt hur lättlurad han verkade vara men kände sig samtidigt road. Allt skulle förstås bli upp till henne att ta hand om och lösa.
"Det gjorde han inte alls." Hon höll ut handen framför sig för att dra åt sig lite grått stoft från marken. Askan kom från gatan till höger om henne. Hon började därför gå ditåt. Trots att hon gick med rak rygg och huvudet högt, så använde hon sina sinnen för att vara på sin vakt. En stordemon var inte att leka med trots att det kunde vara en barnlek att döda en.


Ellaria var charmerande på sitt sätt. Ganska lugn och något blyg kanske, men inte tråkig. Inte enligt Chase i alla fall. Fortsatte de umgås med varandra så skulle han säkert kunna locka fram en mer äventyrlig sida av henne. För han var säker på att hon hade en, men hon gömde den nog ganska väl.
"Vad vill du göra i framtiden då? Har du tänkt att du ska jobba i blombutiken tills du går i pension?" Det var inte menat på ett elakt sätt, han var bara nyfiken. Det var ju hennes ensak vad hon jobbade med.