Eredhel PRS Emma07 & wolfy

"Det är väl inte en omöjlighet." Candra drog på mungiporna i ett leende och snurrade runt, precis som alla andra töser gjorde som dansade omkring dem. Så som hon kände nu, hur dumt det än var, så skulle hon gärna träffa honom igen. Att dra ett sådant förhastat beslut var mycket oklokt, och Candra borde absolut veta bättre. Men den här kvällen var full av hopp och framtiden var ljus, hon kunde lova sig själv saker som kanske aldrig skulle hända.

Ailred log genast utav hennes svar, glad över att förhoppningsvis få en chans att vara mer med henne. Även om det hoppet han hade om henne antagligen bara var en dåres fantasier och inget annat, för egentligen fanns väl inte mycket som pekade på att det skulle kunna bli de två.
"Bra", sade han mjukt, lade armen om henne igen när hon snurrat runt.
"Det skulle ju vara en ära att få umgås mer med en sån trevlig, för att inte tala om vacker, kvinna igen", sade han något charmigt.

Candra himlade roat med ögonen åt orden som lämnade hans läppar, han försökte verkligen charma henne. Och hon ville inte ens riktigt för sig själv erkänna att han nog lyckades. Åtminstone kände hon sig lite varmare inombords, och hon skulle mer än gärna spendera resten av kvällen - och natten - i hans sällskap. Hon visste inte hur länge de dansade men det kändes som en evighet. Men hon hade inte haft så roligt som hon hade nu på länge.

Under kvällen kunde Ailred knappt ens ta blicken ifrån henne. Hon var något fantastiskt vacker, och bara det att hon ens ville dansa med honom av alla fick honom att bli alldeles varm. Det var väl alldeles galet att redan känna så här pass starka känslor för henne när de trots allt bara känt varandra under kvällen, men ändå kunde han inte hjälpa det. Och han hoppades innerligt att hon skulle stanna här länge, för han ville mer än gärna tillbringa mer tid med henne. Efterhand som kvällen flög förbi började det tunnas ut allt mer på dansgolvet, det var inte många kvar mer än de som dansade nu, men Ailred skulle utan problem kunna dansa hur länge som helst med henne. Men till slut verkade till och med musikerna trötta, och Ailred försökte övertala sig själv till att det nog var bäst iallafall att de inte dansade längre. Något motvilligt ledde han henne därför ifrån dansgolvet igen, men höll kvar hennes hand i sin.
"Tack för dansen. Den var... Magisk", sade han uppriktigt, det var det enda ord han kunde komma på för att beskriva det. Han log mjukt emot henne, såg in i hennes så vackra ögon.

Att få dansa och känna sig så bekymmerlös var guld värt för Candra. Det värkte nästan i ansiktet på henne, så mycket som hon log och skrattade. Allting kändes nästan för bra för att vara sant. Hon var nästan säker på att hon vilken minut som helst skulle vakna upp och inse att allt bara varit en dröm. Då musiken så småningom tystnade stannade hon enbart upp för att Ailred gjort det. Hon hade utan problem kunnat fortsätta dansa, de behövde inte bakgrundsmusik för att göra det.
"Det behöver inte vara över ännu." Candra fattade ett löst tag om hans hand för att lämna tältet. Hon stannade upp för att se sig omkring, fick syn på några feer på ängen så hon gick ditåt. De kunde spela musik, de var oerhört skickliga på många saker.

Ailred visste inte alls vad hon hade för planer, men följde mer än gärna med henne - han ville verkligen inte att kvällen skulle sluta än och skulle mer än gärna tillbringa mer tid med henne. Han log och följde med ut mot ängen, fattade ett bättre tag om hennes hand och flätade försiktigt ihop deras fingrar. Han visste inte ens riktigt vad hon gjorde med honom, och han kunde knappt ens beskriva känslan det var att umgås med henne. Fantastiskt var nog det närmsta han kunde komma på.

Sagt och gjort så spelade feerna musik för dem. Hon visste inte om de faktiskt satt med instrument i händerna, eller om de bara spelade ett trick med deras hjärnor, men hon kände sig överdrivet lycklig ändå. Aldrig hade hon upplevt något tidigare som sommarfestivalen. Det här var hennes första gång där, och hon hade fått ett exceptionellt intryck av festen. Ailred gjorde allting ännu bättre.

Ailred brukade vara förtjust i sommarfestivalen, men den här hade varit speciell. Och den enda anledningen till det var att han hade varit med henne, det var svårt att förklara med ord varför just hon var så speciell. Men det var något med henne. Han log då han hörde musiken härifrån, började nästan genast dansa med Candra igen - men denna gången mer vågat och fritt när de inte längre var kvar i tältet, gav sig på att både lyfta upp henne mer och liknande.

Candra hade verkligen inte den blekaste aning om hur länge de dansade, hon hade tappat tidsuppfattningen för länge sedan. Men då hon tillslut sjönk ner på knä så kände hon sig alldeles utmattad i kroppen, men på ett bra sätt. Trots att nästan varje kroppsdel darrade så kände hon sig så full av energi att hon lätt skulle kunna fortsätta dansa med honom.
"Det här var roligt," kommenterade hon och såg upp på honom med ett prövande leende.

Den här kvällen skulle definitivt platsa på listan med Ailreds lyckligaste kvällar. Att dansa med henne var magiskt, det var som om inget annat existerade än de två och dansen. Han sjönk ner och satte sig bredvid henne och log brett.
"Det menar du inte", sade han, tog försiktigt hennes hand.
"Snälla, träffa mig igen", bad han, ville inte behöva skiljas ifrån henne alls nästan även om det var en helgalen känsla efter såhär kort tid.