Laglös kärlek PRS Emma07 och wolfy

Christopher fick väl lite erkänna att han kanske haft en sak i tankarna när han i början av kvällen börjat prata med henne, men nu efter att ha tillbringat kvällen med henne så ville han lära känna henne mer och mer. Vilket var rätt ovanligt för att vara honom - det var rätt sällsynt att han lät någon in på livet ordentligt och verkligen lät någon lära känna honom, för han dolde helst den där något rädde, brutne och något oälskade killen inuti. Det var en del av honom som han helst inte visade alls, utan försökte upprätthålla den här andra ytan. Han log lite roat då hon erbjöd sig att ta med honom hem, inte riktigt vad han förväntat sig. Men han klagade då inte.
"Gärna det", kommenterade han direkt, lade en arm om hennes midja för att sluta upp med henne emot utgången.

Nieva sa inte så mycket under promenaden hem. Tystnaden som vilade över dem var bekväm. Efter en stund stannade hon upp vid porten till radhuset där hon bodde, vände sig om mot Chris och sökte ögonkontakt. Hon visste inte om hon skulle önska honom godnatt och gå in till sig, eller om hon skulle bjuda in honom. Antingen på en kopp te eller något lite starkare. Hon bestämde sig för att gå på det sistnämnda.
"Vill du komma in?"

Chris var inte alltid den mest pratsamme killen, och att bara gå tyst intill henne var något han ändå trivdes med då det inte var någon obekväm tystnad. Väl framme vid vad han gissade var hennes trappuppgång stannade han är intill henne, mötte hennes blick. Det var som om han också först nu märkte hur otroligt vackra ögon hon faktiskt hade. Han log mjukt emot henne.
"Jag följer gärna med in", sade han med en nickning.

Av någon anledning kände hon sig lättad över att han tackade ja till hennes förslag. Hennes undermedvetna gjorde det klart för henne att hon var en idiot som bara bjöd med sig första bästa kille hem till sig, medan hennes hjärta försökte förklara att det var något speciellt med Chris. Och vad spelade det för roll egentligen om hon skulle vara ute efter en enda sak? Det var hennes liv, hennes beslut och ingen kunde döma henne för dem. Förutom hon själv.
"Vill du ha något att dricka?" frågade hon efter att ha tagit av sig klackskorna. "Det finns te och kaffe. Sedan har jag nog något lite starkare också om det smakas."

Det här var inte riktigt vad Christopher hade planerat på kvällen när han gett sig av hemifrån och mot baren, men ändå ville han på nåt vis inget hellre än att vara med henne. Trots att de bara umgåtts en kväll så gillade han henne ändå redan. Han tog av sig sina skor och log emot henne.
"Ska du ha nåt?", frågade han, ville inte behöva besvära henne med det ifall inte hon också skulle ha. Han såg sig snabbt omkring i hallen, som polis lärde man sig att verkligen skanna igenom och kolla ordentligt. I början hade han av vana gjort det också utanför jobbet, men nu efterhand så hade man lärt sig att lämna jobbet på jobbet.

En sängfösare skulle hon nog inte tacka nej till ikväll, så hon försvann ut till köket bara för att återvända en stund senare med två glas och en flaska vodka.
"Inte för starkt för dig?" frågade hon då hon öppnade korken för att fylla glasen. Vodka var en dryck hon inte egentligen tyckte om, men hon gillade effekten den kunde ha. Plötsligt blev man lite modigare, lite mer vågad.

Christopher log emot henne, skrattade lätt.
"Nejdå", sade han, antagligen borde han inte dricka för mycket idag när han ändå skulle jobba imorgon - han hade ingen lust att komma till jobbet bakfull - men det borde inte vara någon fara då han oftast inte var särskilt lättpåverkad av alkoholen. Han tog emot det ena glaset och drack den i ett svep, den var lite starkare än han räknat med och han log retsamt emot henne.
"Bjöd du hit mig för att supa ner mig?", frågade han retsamt, såg runt lite.
"Har du bott här länge?", frågade han sen, uppriktigt nyfiken på henne.

"En kvinna avslöjar inte sina hemligheter," upplyste hon honom och svepte i sig glasets innehåll, rynkade på näsan åt den äckliga smaken som spred sig i hennes mun och den brännande känslan i halsen. Usch. Det nästan tårades i ögonen. Nieva skulle definitivt behöva öva sig några gånger till.
"Ett år ungefär," svarade hon på hans andra fråga. Det var inte det finaste möjliga huset men det var det enda hon haft råd med. Hennes budget var trots allt inte stor och hon hade knappt råd med det här.

Christopher skrattade till lite igen.
"Så sant", svarade han roat, nickade lite som svar på att han lyssnade.
"Det är mysigt", sade han uppriktigt, enligt honom mycket mysigare än hans egna hus. Hans var inte alls lika hemtrevligt på något vis, det kändes.... Kallt. Inte någon vidare bra förklaring kanske, men den enda han kunde komma på. Blicken drogs snart tillbaks till henne igen, för hon var otroligt vacker och det var nästan svårt att inte titta på henne. Han ställde sig ilte närmare henne, ville åtminstone se hur hon reagerade på det innan han vågade närma sig mer.

Något större fel på inredningen i huset var det väl inte direkt, men hon kände sig inte som hemma där. Vilket inte var så konstigt med tanke på omständigheterna. Men det var väl straffet hon fick leva med som gjorde det hon behövde göra för att klara sig med alla utgifter. Då han ställde sig lite närmare henne särade hon en aning på läpparna och studerade honom med sina bruna ögon, nyfiken på hans nästa steg.