[PRS] tippest och kkaebsong [PRS]

Bilresan hem bar inte särskilt lång och snart rörde de två bröderna sig upp för vad som kändes som hundra trappsteg. Så lång var den faktiskt inte, max tio steg om inte ännu mindre. Men med en tung väska att släpa på kändes det naturligtvis som om de besteg ett massivt berg. I alla fall för Cayden, som inte tränat på cirkus tio år. Han var verkligen allt annat än vältränad, även om kroppen var slank och på gränsen till spinkig. Det var inte så att han åt dåligt eller så heller, utan det låg troligen mest i metabolismen. Återigen var det en punkt där han skilde sig miltals från Mark, som var relativt muskulös.
”Tror du att mamma och pappa har gått och lagt sig?” Frågade den kortare av de två bröderna när han äntligen nådde trappavsatsen. Utan att vänta på något svar fiskade han sedan upp husnycklarna från fickan och vred om i låset, som högljutt klickade till.
”Om de gjort det har de nog vaknat vid det här laget, du vet hur dåligt mamma sover”, svarade Mark dröjande och sköt upp de massiva dörrarna, varefter de båda två steg in i den minst lika gigantiska hallen. Dörren matchade rummet bakom den, vilket var hela poängen typ.

Marmorgolven var skinande rena och alla skor gömde sig bakom inbyggda skåp, täckta av speglar kantade med guld. Riktigt guld alltså. Deras mamma var ju helt besatt av ädelmetaller och ädelstenar. Det var bara att ta sig en titt i ett av hennes hundratals smyckeskrin. Vid det här laget ägde hon nog ekvivalenten av hela Cartier och Tiffany - ett faktum som var sådär lagom pinsamt.
Cayden lät sin egen respektive väska glida ner på golvet, innan han satte sig ner på en av de stilrena puffarna för att knyta upp skorna. Även om han sovit en del av bussresan gick hjärnan minst sagt på högvarv. Dumma Jacob, han hade förstört precis allt. Nu skulle artonåringen säkert ha massiva problem med att somna, och det var en rejäl underdrift. Kanske det var dags att faktiskt använda de där sömntabletterna han fått utskrivna? Det kunde ju vara en bra idé.
”Jag tänker gå upp”, konstrade han och ställde in skorna i ett av skåpen. ”Godnatt”, fortsatte han därefter och sände iväg ett blekt leende mot Mark, vars skor fortfarande var snörde. Ibland var det ju väldigt svårt att få av sig skorna..jösses.