prs rollspelare & wolfy

Mireya log smått och kysste snabbt hans kind innan hon skyndade sig tillbaka fast från ett annat håll, kunde säga att hon dröjde för att hon skulle till köket eller något. Hon log vänligt mot männen när hon var tillbaka i hallen. Victor la armen om hennes midja och fortsatte småprata lite med Diego medan de väntade på Rowan.

Med en suck såg han efter henne, gnuggade handflatan mot sin panna. Han orkade inte med det här. Rowan tvättade händerna innan han lämnade badrummet, nickade lätt åt Diego då han närmade sig innan han vände blicken mot Victor igen för att nicka åt honom också. De skulle ses igen.

"Hör av er om ni är i närheten någon gång." Victor föredrog att ha en nära kontakt med dem han arbetade med och kunna hålla koll på dom. Mireya granskade Rowan lite snabbt och bet sig på läppen innan hon fick en idé.
"Är ni inte härifrån?" frågade hon oskyldigt och kollade på Diego.

Diego öppnade munnen för att påpeka att de inte alls bodde här i närheten, men nickade istället ivrigt efter en lång blick från Rowan.
"Javisst! Det är inte frågan om en lång sträcka, en kvart högst eller så," svarade han med ett brett leende. Rowan kvävde en suck och gnuggade sin panna med handflatan. Han orkade inte med det här just nu.
"Du får ursäkta honom och hans iver, han är lite väl energisk ibland," muttrade han och nickade lite mot Victor.

"Kan jag be er om en tjänst?" log hon vänligt och vände sedan blicken mot Victor. "Ni är ju upptagna imorgon och jag behöver åka hem i några dagar," förklarade hon innan hon tittade på Rowan igen. "Om ni har tid och lust så kan ni gärna skjutsa mig, jag betalar självklart och allt." log hon. Victor tyckte inte det lät misstänkt så han nickade bara.
"Tiotusen för skjuts dit och tillbaka." sade han och pussade hennes panna.

Rowan tvingade sig själv att inte röra en min trots att han egentligen ville klippa till Victor, släpa med honom till ett rum och se till att han aldrig lämnade det levande igen.
"Då säger vi så," nickade han kort, brydde sig inte om att se mot Mireyas håll då han lämnade huset. Han kunde inte ge någon en anledning att få misstankar om hans relation till henne, för det skulle utsätta henne i större fara än hon redan var i. Han gick ut till bilen och satte sig i baksätet, kände sig på ännu sämre humör jämfört med bilresan dit.

"Tolv imorgon, tack." sade Mireya kort innan hon följde med Victor till garaget för att gå på deras dejt. Hon var knappt närvarande under kvällen, tänkte bara på Rowan men det var inget hon kunde säga så hon skyllde på huvudvärk vilket ledde till en kort natt, för henne iallafall då Victor fortsatte utekvällen med sina vänner medan hon gick hem för att börja packa. Hon tog sin mobil och bet sig tveksamt på läppen, hon hade fått Rowans nummer för att kunna kontakta honom om morgondagen. Hon skakade av sig all tvivel och ringde upp honom.

Då de efter midnatt var hemma igen så gick Rowan raka vägen upp till sovrummet. Han kände sig på dåligt humör och ville tänka ifred. Särskilt mycket tänkande blev det däremot inte eftersom det stod helt stilla i hans medvetande, men han muttrade en massa svordomar för sig själv precis som om det skulle lätta hans mående. Då mobilen ringde övervägde han starkt att svara men sträckte sig ändå efter ddn.
"Hallå?" sa han något vresigt.

"Hej, det är jag." sade hon försiktigt och kröp upp på sängen. Hon stirrade upp på taket och bet sig på läppen, hade egentligen ingen aning om varför hon ringde honom. Hon hade ju inget att säga direkt som hon kunde komma på, men det kändes bara rätt att höra hans röst.

För ett ögonblick glömde han nästan bort att andas.
"Mireya?" Han hade övervägt att retas med henne genom att fråga vem 'jag' var men beslutat sig för att låta bli. Han ville inte slösa tiden på sådant trams. "Är du okej?" Rowan visste ju inte varför hon ringde, hans första tanke var att något hänt henne.