Fallen ängel PRS Wolfy och Emma07

Jeremiah tyckte uppriktigt att det bara verkade löjligt hur den där tjejen verkade klänga på honom, men tänkte inte mer på det utan granskade honom nu och log snett.
"Du verkade inte riktigt som den sociala typen", tillade han, inte för att han heller var det utan han kunde vara rätt så tyst och försiktig av sig. Men han blev åtminstone något mer pratig vid såna här tillfällen, men det var väl på grund av alkoholen.
"Jag fick aldrig reda på något om dig?", sade han frågande, var något nyfiken på den här killen.

William riktade blicken mot Jeremiah och la huvudet på sned, svarade honom inte för han tyckte inte att frågan han fick var värd att svara på. Ville Jeremiah inte skriva ner något påhittat så fick han helt enkelt vänta tills han fått tillräckligt med information som han var nöjd med. Han drog en hand genom sin lugg och gäspade smått, kände sig redan nu uttråkad. Absolut ingenting spännande verkade hända här.

Jeremiah granskade honom och suckade, han var verkligen inte lätt att prata med. Man fick honom ju knappt ens att prata, det verkade ju vara en triumf i sig bara att få honom att öppna munnen. Ärligt talat hade han ingen aning om hur han skulle få honom att börja prata, även om han själv var lite likadan som William ibland. Dock inte alls så illa.
"Du vet, ifall du inte vill prata med mig är det åtminstone lite mer hyfsat att säga det än att bara hålla käften", kommenterade han lite sarkastiskt, såg upp och svor tyst till då han fick se en tjej komma mot honom.

"Jag är inte skyldig dig något." Will naglade fast den yngre killen med blicken. Det innebar att han inte behövde låta Jeremiah veta huruvida han ville prata med honom eller ej. Då en tjej kom gående bestämde han sig för att ta några steg åt sidan, det kanske var hans flickvän eller något. Och det sista Will ville var att stå kvar och se på ett par som hånglade upp varandra mitt på golvet. Nej tack.

Jeremiah höll envist kvar blicken på honom och höjde lite på ögonbrynen. Han verkade sannerligen tycka att han ägde stället eller något sånt.
"Nej, tur är väl det med den attityden du har", muttrade han lite, såg undan då Julia kom närmare och log mot honom. Hon var uppenbart redan full och inte så lite heller verkade det som.
"Du gick aldrig med på nån dejt", sade hon sluddrigt och försökte lägga armarna om Jeremiahs hals som genast backade undan.
"Jag sade nej till det. Julia du är stupfull, ge dig hem istället", sade han kort, uppenbart helt ointresserad.

Will studerade tjejen som hängde på Jeremiah med ett litet roat leende på läpparna. Det här skulle bli kul.
"Han är inte värd någon så fin som du," tillade han med mjuk röst och sträckte ut handen för att röra vid hennes axel. Tjejen vände sig om mot honom och studerade honom med nyfiken blick, verkade glömma bort det faktum att hon ville att Jeremiah skulle ta ut henne på dejt och ägnade sig helt åt Will istället.
"Låt mig ta dig på en dejt istället," bad han med samma mjuka röst och studerade henne med en blick som verkade få Julia alldeles knäsvag. Han pussade henne på handflatan innan han släppte taget om henne för att låta henne springa iväg och skvallra om det som nyss hänt för sina vänner.

Jeremiah gav Will ett ganska förvånat ögonkast, uppenbart lättad att slippa undan tjejens klängande. Han var sannerligen inte bra med tjejer, men hade ingen anledning till att försöka vara det heller.
"Tack för det där, hon har hängt efter mig ett tag nu även som nykter", sade han uppriktigt, log lite snett och prövande emot William. Kanske var han inte så illa iallafall. Julia hade mycket riktigt också nykter försökt få med honom på dejt flera gånger trots att han sagt nej.

Fundersamt vände Will blicken till Jeremiah, undrade varför den yngre trodde att det här var något han gjort för att vara hjälpsam. Istället för att säga något ryckte han på axlarna, han kunde väl vara snäll och låta Jeremiah leva i tron om att Will gjort något snällt för hans skull. Han försvann iväg till köket för att ta något att dricka för att släcka törsten, blev inte förvånad över att det var ett ganska sparsamt urval av dryck att välja mellan. Nu kunde han igen inte låta bli att ifrågasätta sitt val att komma hit.

Några dagar efter festen plockade Jeremiah ut det sista av sina saker ur skåpet, dem hade visserligen slutat men han funderade på att sätta sig på någon bänk utanför då han låg efter i ett par ämnen som de nu snart hade prov i. Och hemma skulle det bara bli att han hellre gjorde något annat istället, det brukade sluta med att han satt och ritade istället till sist. Just som han stängde skåpet så ställde sig någon bredvid.
"Så det är dags för bögjäveln att springa hem till pappsen?", sade killen hånfullt, då var det tydligen dags igen. Jeremiah suckade bara, svarade inte utan reste sig upp och började gå, fick genast en hand på axeln som drog tillbaks honom och upp mot väggen. Eller ja, skåpen.
" Hörde du inte att jag pratade med dig?", ssde killen.

Will lämnade kontoret där skolans sekreterade jobbade, han hade gått igenom sitt schema med henne. Det hade varit en obligatorisk träff men det mesta som hon sagt hade gått in genom ena örat och ut genom det andra. Det här var ju inte första gången han gick i skola heller. Han behövde egentligen inte ens gå här men vad gjorde man inte för att liva upp vardagen lite? Längre fram i korridoren såg han en bredaxlad kille, som var kapten över skolans fotbollslag, trycka upp Jeremiah mot skåpen. Hans första tanke var att bara gå förbi men han skulle faktiskt kunna ha lite roligt med situationen, inte minst för att killens vänner hade samlats runt och skrattade åt det hela. De tystnade dock då Will kom fram, det var inte annat än rätt att de kände sig intimiderade av honom. De hade ingen aning om vad han var kapabel till.
"Jag har en fråga till dig," sa Will och lutade sig mot skåpen, fäste blicken på den bredaxlade killen.