Supernatural cirkus PRS wolfy och Emma07

Jeremiah nickade lite intresserat.
"Aha. Ricerca marina på italienska", sade han, förstod vad det var när hon förklarade. Amerikaner kunde hitta på så konstiga namn på saker och ting, och såna ord var inte direkt nåt han använde.
"Jag växte upp i en by i Italien. Dansen är egentligen det jag älskar, och jag har dansat hela livet", sade han, det nästan lös om ögonen när han pratade om det - han älskade sitt hemland och han älskade dansen. Han ryckte lätt på axlarna.
"Men dans ska vara fint att se på. Ingen vill ha en vanskapt dansare. Så jag hamnade här istället", sade han, syftade på sina brännskador som syntes tydligt, åtminstone på halsen. Det var omöjligt att få jobb här som dansare med det.

Rhode kunde inte låta bli att hjärtligt skratta till.
"Ricera marina?" upprepade hon och skakade lite på huvudet. Han hade fått det att låta som om amerikanernas översättning på ord var bland det lustigaste han hört. Hon strök en slinga av sitt mörka hår bakom örat och gav honom en menande blick då han påstod sig vara vanskapt. Det fanns tyvärr många ytliga människor i den här världen, men för henne var inte utseendet det som spelade roll. Hade man en fin insida så var man vacker.
"Skönhet är inte ditt yttre. Det är att ha en bra personlighet och ett gott hjärta," påpekade hon.

Jeremiah höjde på ögonbrynen åt henne, som om det skulle vara självklart att det hette det. Hon förvånade honom mer med vad hon sade sen, tydligen var hon inte bara vacker utan också hade hon ett gott hjärta. Han log lite mot henne.
"Inte i dansen", sade han beklagande, han saknade dansen något otroligt. Men han hade inte särskilt mycket val. Han kom fram till chefens tält och kikade in huvudet för att se km han var där.

"Hur din kropp och hud ser ut borde inte vara det som räknas, utan hur bra du dansar och vilken teknik du har," envisades hon, trots att det inte var Jeremiah hon behövde övertyga om saken utan alla som menade att skönhet hörde ihop med dans. Alla var ju vackra på sitt egna, unika sätt. Ingen borde dömas efter utsidan.

Jeremiah ryckte på axlarna.
"Tack. Men tyvärr är det inte riktigt så det funkar", sade han, suckade då han inte kunde se till chefen där. Snart hörde han dock någons röst bakom sig.
"Jeremiah! Direktören bad mig hälsa att den nya skulle va i din vagn", sade Tim, en något yngre kille som var där med sin familj. Jeremiah nickade lite mot pojken, som log och hälsade lite blygt på Rhode innan han sprang iväg igen.

Då någon ropade Jeremiahs namn vände hon sig om för att se på den yngre killen som kommit fram till dem. Hon log mot honom då han blygt hälsade på henne, såg efter honom då han skyndade sig iväg. Det överraskade henne att hon skulle dela vagn med Jeremiah, hon hade definitivt föredragit en egen men de fick helt enkelt göra det bästa av situationen. Dela säng med honom tänkte hon i varje fall dock inte göra.

Jeremiah såg på henne igen, ryckte lätt på axlarna.
"Gissar att du ska vara i min vagn då", sade han, de flesta sov flera i en vagn då det fanns flera sängar i varje men fram tills nu hade han varit själv i sin. Men det hade väl egentligen bara varit en tidsfråga. Han log vänligt mot henne, gick vidare mot sin vagn och gick in. Den var enkelt inredd och han hade inte många saker, men hade en del foton uppsatta på honom och mamman.

"Det ser ut så." Rhode stängde dörren till vagnen och såg sig om. Lite väl trångt i hennes tycke men det var bara att göra det bästa utav situationen. Hon satte sig ner på soffan och kliade sig på halsen innan hon sträckte på sig. Det skulle bli spännande att se hur hennes liv skulle förändras tack vare cirkusen. Erfarenheter skulle det helt klart föra med sig.

Jeremiah nickade lätt, plockade undan lite av de saker han hade haft liggande där. Han fick erkänna att han var mycket mer nervös än vanligt i hennes sällskap - han hade ju fallit för henne i samma stund som han hade sett henne.
"Hur gammal är du?", frågade han nyfiket.

Då han tilltalade henne vände hon blicken till honom, lät den vila på hans ansikte ett ögonblick.
"Arton." Hennes födelsedag hade varit förra veckan. Hon hade inte riktigt känt för att fira den dock. "Jag fyllde år förra veckan." Rhode vände blicken bort från honom igen för att se sig om i vagnen. Det var trots allt första gången hon var där, första gången hon överlag befann sig i en cirkusvagn.