Cirkus PRS Medi och Emma07

Philip log mjukt mot henne, betraktade svansen.
"Du borde vara stolt över hur unik du är", sade han mjukt.

"Han gjorde mig unik." Hon pekade mot mannen.
"Jag vet inte hur länge jag var hos honom.."

Philip lyssnade, ryckte på axlarna.
"Kanske det men unik är du iallafall", sade han mjukt.

Hon såg irreterad ut.
"Vad har du ätit? Du verkar inte bry dig om viktiga saker alls." Hon började gå fortare.

Philip skrattade.
"Jag har växt upp på en cirkus, får väl skylla på det", svarade han retsamt, höll jämna steg med henne ännu.
"Har någon visat runt dig än?", frågade han.

Hon skakade på huvudet och vred på sig.
"Snälla låt mig få gå. Jag vill inte vara här..."

Philip suckade, såg på henne.
"Jag förstår att du inte vill vara här, men jag kan inte göra något åt det", sade han ärligt, lade huvudet på sned.
"Vad har du för intressen?", frågade han.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej." Hon böjde sig fram och tog sats innan hon började springa. Hon skulle minsann fly.

Philip suckade igen. Varför skulle pappan sätta honom på att passa henne som uppenbarligen inte ville vara där? Han behövde egentligen vara med på genrepet.
"Vänta", sade han, hade snart hunnit ikapp henne och tagit tag i hennes arm.

Hon hade kommit långt ut på åkern innan hon blev fast och hon tjöt av förtvivlan.
"Snälla" Hon vred sig om och hon började slå hans bröstkorg.
"jag..:"