PRS Medi och Emma07 Vampire

"Vad gjorde du då på en bar av alla ställen?", frågade han och lade huvudet på sned, där brukade ju vara rätt fullt med folk så ville man vara ifred var det väl knappast ett särskilt bra ställe. Han suckade lätt då hon vacklade till, nu kunde han inte längre låta bli utan lade en arm om henne för att stötta upp henne.
"Ungefär så. Det och korrekturläser bland annat", förklarade han.

"Jag är för ung för att köpa ut." sa hon ärligt och suckade.
"Jag hade tänkt att supa mig så full att jag svimmade av." Hon kände sig illamående och lade en hand över sin mage.
"Jag vill bara glömma allt för smärtan är stor. " Hon kände hans arm om sig och kände lukten av hans parfym. Försiktigt lutade hon sig mot hans kropp och suckade.

Matthew suckade lite.
"Alkohol skjuter bara upp problemen. Du kommer ju bara må lika dåligt eller sämre senare", sade han, lite förvånad då hon lutade sig mot honom men klagade då inte på det. Han lade båda armarna om henne i en kram.
"Jag vet att det är jobbigt, men det blir bättre", sade han mjukt.

Hon öppnade ögonen och såg upp och lade huvudet på sned.
"Jag tror du ljuger om att jobba som förläggare." Viskade hon lite trött.
"Du måste jobba som host eller något. Ingen kille jag mött har varit så här snäll mot en främling..."
Hon kände hans kropp mot sin.
"Jag måtse nog ta mig he, Matt"

Matthew höjde lite på ögonbrynen.
"Till skillnad från dig har jag inte ljugit om saker", sade han retsamt.
"Jag känner igen hur det är att må som du. Så jag hoppas på att kunna hjälpa dig", sade han ärligt, suckade lite.
"Vart bor du?", frågade han.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Varför vill du veta det?" Hon tog sig ur hans famn och började att gå men hon ville inte lämna honom innerst inne. Hon kände sig dragen till honom och hon blev bara sur på sig själv för att hon var så envis. Hon slöt ögonen och stannade upp för att ta ett djupt andetag.

Matthew suckade, trodde den här tjejen alltid det värsta om allt och alla? Det verkade ju åtminstone så.
"För att som du vinglar så borde du inte gå själv. Och särskilt inte så här pass sent", sade han, han var inte den enda av sin sort häromkring.

"Jag har inte druckit mig full. Jag vinglade för jag har högklackat och vägen inte är rak." Hon vände sig om och nickade.
"Men okej om du lovar på ditt namn att inte följa efter mig efter den här natten." Hon slog sig själv för vara så dum och såg sig om och började att gå.

Matthew log litet mot henne bara, vinglat hade hon gjort i vilket fall som helst. Han ryckte lätt på axlarna.
"Så som tack för att jag hjälper dig får jag inte träffa dig igen?", frågade han med ett snett leende, han hade ju gärna velat träffa henne igen.

"Du kan få en gratis kaffe av mig om du kommer förbi kaffekiosken som ligger på hörnet." Hon pekade och log.
"Jobbar imorgon. Hon sträckte på sig och vinglade till igen och ramlade igen och den här gången skrapade hon upp benet och hon kved till.