Fallen ängel (prs)

Daniel såg på henne länge, de hade visserligen träffats förut, en gång i Paris, men det var så många år sedan och han visste att han inte borde tala om det.
Inte så här tidigt så han sa
- Jag har tyvärr inget minne av att vi skulle ha träffats förut.

Hon log bara och öppnade dörren.
- Så varsågod jag måste bjuda dig på lunch som tack för hjälpen.
Hon rodnade och vred bort huvudet. Vad var det med henne? Hade hon fallit så fort för den hr killen?

Han såg på henne, han borde tacka nej, men för denna gång så sa han.
- Ja okej.

Hon log mot honom.
- Men inget för dyrt okej.
Hon skrattade lätt och gick in och ställde sig i kö.

Han höll tillbaka ett skratt och sa.
- Oroa dig inte, det dyraste är inte ens i min smak.
Jag provade en gång och jag tvingade mig själv att äta upp det.

Hon log mjukt.
- Så vad vill du ha?
Hon såg in i hans ögon. Hjärtat slog fort och hon rodnade igen.
- Kan du rekommendera något?

Han såg på menyn som fanns idag och efter en stund så sa han.
- Laxmenyn idag är jätte god, speciellt om man gillar spenatstuvning.

Hon nickade och beställde och tog tallrikarna.
- Tog revbensspjällen.
Hon nickade mot ett tomt bord och såg sedan på honom.
-Förstörde jag för dig med din vän?

Daniel såg på henne oc hsa.
- Absolut inte unga dam.

Han gick mot bordet och drog ut en stol för henne

Hon slog sig ner och räckte honom hans tallrik.
- Så varför går du här om jag får vara nyfiken.
Hon log och tog köttet med händerna.