Vampire roll rollspelargärna och Emma07

Nathaniel suckade lätt.
"Där har du när det hände då", sade han med en axelryckning, det var oftast på nåt sånt vis det hände. Eller på nåt sånt sätt de åt.
"Låt mig hjälpa dig. Jag kan hjälpa dig med att kontrollera dig så du inte råkar skada någon", bad han, hjärtat brann också efter att få lov att vara mer med henne.

Hon såg på honom och bet sig i läppen.
- jag har inte skadat någon än så länge så jag tror inte att jag behöver någon hjälp av dig. Sa hon och svalde hårt. Hon hade varit vampyr i runt 1 vecka och inte druckit på denna tiden vilket gjorde att hon lätt skulle kunna bita någon av ren instinkt.

Nathaniel skakade lätt på huvudet åt henne.
"Det tar lite tid innan instinkterna sätter igång på riktigt. Det är snarare nu det verkligen börjar", sade han, vågade inte säga att han också verkligen ville vara med henne.

Hon såg ner i marken.
- du tror på allvar att jag bara ska följa med en okänd kille som precis sagt att jag är en vampyr. Du måste höra hur bisarrt det låter sa hon med armarna i kors.

Nathaniel kunde inte låta bli att le lite snett.
"Du följde tydligen med nån kille hem från krogen häromdan", sade han lite retsamt, suckade lite sen.
"Du, jag förstår att du inte vågar det efter vad som hänt. Jag skulle aldrig göra något mot dig, men kommer inte tvinga dig att följa med ifall du inte vill. Men låt mig iallafall hjälpa dig och försöka lära dig", bad han.

Hon himlade med ögon men med en liten rodnad på kinderna när hon hörde vad han sa.
- och hur ska du kunna hjälpa mig? Sa hon och såg på honom. Visstvillehon ha hjälp att kontrollera allt men hon litade inte helt på honom. Han hade ju bara kommit fram till henne när hon var ute på kvällen, det var en varningssignal.

Nathaniel granskade henne, fortfarande förundrad över hur han redan var som tokkär i henne.
"Jag kan hjälpa dig med att förklara allting, och försöka förklara och hjälpa till med hur du kan kontrollera dig", sade han vänligt, förstod hur det verkligen måste verka skumt. Men han ville hjälpa henne.

Hon nickade sakta och tvekade en stund.
- Fine, om du nu kan hjälpa mig, få bort den jäkla törsten jag ständigt går runt med då sa hon enkelt och såg på honom. Törsten höll på att ta kål på henne eftersom den fanns där konstant.

Nathaniel nickade lite.
"Det finns inget annat sätt än att få i sig blod. Går man tillräckligt länge utan det driver det en till vansinne. Men det måste inte vara från en människa", förklarade han.

Hon rynkade lätt näsan. Att behöva dricka blod, det skulle hon verkligen aldrig klara, blod smakar ju bara en massa järn.
- jag kommer kräkas om jag måste dricka blod och jag vägrar att döda djur sa hon bestämt och såg på honom