Pirates Dragon Fantasy och Emma07

Caspian log bara lite mot henne, hade egentligen inte menat särskilt mycket med sin blinkning mer än bara lite retsamt. Som ett löfte för att han skulle försöka prata med henne senare. Senare framåt kvällen skulle de fira lite, det var lite deras stil - att när de hade som ett nytt uppdrag skulle dem fira in det. Och det genom att dricka mestadels. Vilket gav honom lite anledning att ge sig ner till köket, för att höra ifall de hade nog med saker till det eller ifall de skulle behöva gå iland först. Men kanske mestadels ville han dit för att tala med Freja lite också. I vilket fall som helst var han åtminstone nu påväg ner mot köket.

Freja hade hjälpt Harald att förbereda allt, de hade grillat en hel del kött som skulle upp till besättningen samt frukt sprit och vin.
Freja drack ur en vinflaska själ medans hon la upp allt på fat. Hon kunde höra männens skrålande där uppifrån och från och till kom det män för att bära upp maten. Det var dessa stunder hon gillade, då hon var fri från köket och kunde förenas med dem.
Hon log när Caspian kom ner, tog en klunk av vinet och satte sig på bordet.
"Allt är snart klart." hälsa hon och till Mark som gick bakom honom pekade hon på de sista faten som skulle upp.

Caspian såg ut över köket, såg sen på Freja och log.
"Så bra. Kommer du också upp sen?", frågade han nyfiket, hoppades på det. Då skulle han få en chans att prata med henne åtminstone. Han hade redan fått i sig några glas med dricka där uppe, men full eller riktigt påverkad var han inte än.

"Självfallet, jag ska grilla de sista köttbitarna så kommer jag." log Freja och tog en klunk. Musik hördes från däck och glada skratt. Snart kanske de skulle utmana varandra med svärd eller något. Som hon önskade att vara med.
Hon pekade på en bricka åt honom att bära upp och fortsatte sedan med det sista.

Snart var allt klart och Freja gick upp på däck med fatet med kött. Hon bar runt det till alla och satte sig slutligen på båtsräcket vid Caspian. Hon tog en klunk av vinet och sjöng med i sången.

Caspian log mot henne.
"Så bra", sade han vänligt, tog med sig brickan hon pekade på upp.
Han satt vid båtsräcket med ett glas öl i handen när Freja slog sig ner hos honom och genast log han mot henne. Dock var van mitt i sången så han sade inget förräns sången var slut.
"Så vart kommer du ifrån?", frågade han vänligt.

"Från en by intill havet som heter Sihult. Far är vapensmed och jag skulle ta över efter honom. Men så stötte jag på din far i skogen." sa hon enkelt. Det enda hon mindes av händelsen var att ett par stora händer tog tag i henne, höll något illaluktande mot hennes näsa och mun. Sen hade hon vaknat upp fastbunden nere i lastrummet med ett par andra slavar de plockat upp på andra ställen och som nu var sålda.
Hon tog ytterligare en klunk, hade druckit över halva flaskan och började bli lätt påverkad.
"Du själv då? Om kapten är din far, var är din moder?" frågar hon och klappar sedan i händer då två av mannarna gav upp till kamp mot varandra med träningsvärd.

Caspian lyssnade på henne och nickade lätt, tog en rätt stor klunk av sin öl. Han hade fått i sig några stycken nu och började nog bli allt mer påverkad även om han inte märkte det själv riktigt.
"Jag bodde hos henne tills jag var ungefär 4 år, så jag har några få minnen av henne. Jag vet vad hon heter och lite rykten om ungefär vart hon bor, men inte mer. Jag hoppas på att kunna leta upp henne en dag", sade han ärligt, det var hans högsta önskan just nu, att kunna hitta sin mor.

"Jag hoppas du får träffa henne någon dag, likväl som jag vill se min far." log Freja men avbröts av ett vrål då Mark hade blivit besegrad. De andra skrattade och han blev arg.
"Som om någon kan slåss bättre." morrar han argt.
"Du slåss som en kärring!" ropar Harald.
"Ja, det ska komma från rätt käft." muttrar Freja och himlar med ögonen, om Harald ens visste hur man höll i ett svärd skulle det göra henne förvånad. Hon kastar sedan en blick på över däck, där står kaptenen och ser ner över skådespelet.
"Tror du inte skulle klara dig mot en kvinna ens." skrek Mark åt Harald.
"Det klarar vem som helst." svarar Harald och ställer sig upp. Besättningen skrattar och Harald får ett träningsvärd.
Vi får väl se, det här kan bli kul." Mark skrattar och roat. Detta kunde bli underhållning åtminstone, två som inte kunde något om svärd.
Han kastade sitt träningsvärd åt Freja och det sättet hon fångade visade att hon inte var en novis inom det hela, även det hon berättat för Caspian om sin far som var vapensmed.
"Tja, varför inte." Freja flinar och ställer sig upp, det lyser om hennes ögon, detta var vad hon ville.

Caspian flinade roat åt Marks förlust, han själv var tack vare hans far ganska tränad med svärdet. Man lärde sig dessutom att snappa upp ett och annat. Han såg lite förvånat på Freja då hon tänkte delta och dessutom verkade ha så pass bra koll på svärdet. Kanske var det för hennes far var smed, men i vilket fall skulle det här bli intressant. Han lutade sig intresserat framåt med en uppskattande blick på Freja, hejade åtminstone på henne.

Då de står framför varandra skrattar alla, inte så hon tänkt sig sin första uppvisning. De alla verkade tycka att detta var något roande.
Harald den storvuxna kocken som aldrig hållit i ett svärd mot köksflickan.
Harald såg på henne och skrattade med de andra.
"Menade det inte så, kan inte slåss mot ett fruntimmer eller." flinar han men de andra hejar på. Slutligen ger sig Harald och de bugar mot varandra, Freja i en mycket graciös och van bugning.
Det första Freja gjorde var att enkelt slå ur svärdet ur hans hand. Harald tog upp det tydligt irriterad. Freja gjorde samma svepande rörelse igen och slog ur den ur handen. Harald blev bara argare, inte för att det blev bättre. Hans försvar gav stora luckor och han var arg och okoncentrerad.
När han ytterligare än gång förlorat svärdet, skrek han sparkade undan svärdet och kastade sig över henne. Hans storlek, hans ilska och med alkohol i kroppen for Freja rakt in i väggen under honom. Hon reagerade utan att tänka och knäade honom mellan benen. Kvidande for Harald åt sidan och Freja kan något yr efter slaget mot huvudet ställa sig upp, hon hade inte tänkt ställa till en så stor scen.