Hogwarts 1978 (PRS)

Aloy såg på de nervösa första årseleverna som gick emot deras bord, en del såg nöjda ut och satte sig vid deras syskon, andra såg rädda ut, och hon vinkade över de två som såg förstörda ut.
"Ni kan sitta vid mig" sa hon leende och de satte sig försiktigt ner. "Jag är Aloy, och jag lovar att ni kommer trivas här, Ni kan komma till mig om det är något, vad det än är"
"Hej, Will" sa pojken och log svagt emot henne.
"Vera" viskade flickan och hon la en arm runt de båda.
"Ni kommer trivas här, jag lovar. Och om någon är dum så hänger vi upp dem i luften, eller hur Sev?" sa hon och såg på Sev som bara höjde handen till svar och hon log lite. "Han är uttråkad"
De båda första årseleverna såg på Severus och nickade svagt.
"Följ bara med mig sen så skall jag visa er vägen till vårt sällskapsrum, vilket slår de andras utan tvekan"
"Hur?" frågade Will nyfiket och hon log.
"Ni får se" detta gjorde de nyfikna precis som Hilde kom fram till dem. "Hej, jag hälsar dig, precis som Will och Vera här, välkommen till det bästa elevhemmet. Will och Vera det här är Hilde"
De två nervösa eleverna kändes lite lugnare över att någon pratat med dem, accepterat dem och varit vänliga emot dem, och Aloy kände sig nöjd. Hon ville inte att någon skulle bli sorterade till deras hem och känna sig misslyckad. Hon tittade upp när Dumbledore sa några väl valda ord, vilka inte made much since to anyone, innan maten kom fram och Severus lyfte huvudet då han var hungrig.
"Jag rekommenderar pumpapajen, pannkakorna och kycklinggrytan" sa Aloy till de nya innan hon började ta för sig.

”Pumpa i paj?” sa Hilde förvånat och skakade roat på huvudet. Hon skulle allt få lära sig ny mat med. När sorlet från elever åter steg klen Hilde ut från sin plats och började med stavens hjälp ångtorka sig själv. Snart blev hon torr och varm men det ångade från henne lite.
”Gissar att ni också är genomblöta, ställ er upp sp ska jag hjälpa er.” säger hon till Vera och Will som ser skräckslagna på henne men gör som hon säger då hon pekar med staven på dem.
”Sorry, menade inte att peka den på er.” skrattar hon ursäktande innan hon riktar staven mot deras klädnader. Snart är de båda varma, torra och verkar på bättre humör så de kan ta itu med maten.
Hilde sätter sig åter, nu varm och torr, placerad i rätt elevhem med nyfunna vänner och med en glupande hunger, kunde det bli bättre?
Hon lassar på med lite grillad kyckling, sås och pommes något hon älskade men sällan fick äta.
”Är utbytesstudent från Sverige, därför jag kom med er.” svarade hon Will och Veras outtalade frågor. Hon förstod att de var nervösa och hade säkert tusen frågor de inte vågade ställa så hon svarade på dem istället.
Hon såg upp mot det förtrollade taket, det regnade och blixtrade än ute. Hon såg att Will följde hennes blick med gapande mun.
”Taket är förtrollat så att man kan se himmelen utanför, måste vara vackra solnedgångar här.” ler hon mot honom.
”Hur vet du det?” frågar Vera
”Läste om det i Hogwarts en historia. Ville ha lite allmänbildning innan jag kom hit.” svarar hononnsb hon lassar på en portion till på tallriken.

"Det är fantastiskt" sa Aloy leende.
"Du älskar pumpa i alla format" sa Severus och hon kunde inte låta bli att skratta.
"Tyst, det gör jag inte alls. Pumpa iceteet var ingen höjdare, och inte heller pumpasirap"
Severus gav henne bara en blick innan han återgick till sin mat och Aloy vände sig om emot de andra efter att Hilde torkat dem, något hon inte ens tänkt på och hon log ursäktande.
"Det finns flera upplagor av boken på biblioteket ifall ni vill läsa den, eller så kan ni låna min upplaga. Den har dock väldigt många anteckningar i sig. Både jag, Lily" hon pekade på kvinnan i Gryffindor som vinkade och Aloy vinkade tillbaka "och Sev har skrivit saker, antingen mer information, ändrat eller bara rolig fakta"
"Får vi se?" frågade Vera hoppfullt och Aloy nickade.
"Skulle inte erbjudit annars" sa hon samtidigt som hon åt upp sin mat, medan Dumbledore ställde sig upp.
"Ni är alla välkomna hit till ett nytt år. Nu när vi är färdiga så får ni återvända till era elevhem, prefekterna för er dit och jag önskar er en god natts sömn" Aloy reste sig upp när han sagt de orden och såg på sitt elevhem.
"Alla första årselever och Hilde följer med mig, och ja alla andra som önskar, annars möter jag er där nere" sa hon och några försvann iväg, medan andra väntade med henne, då hon hade det nya lösenordet. Severus ställde sig bredvid henne, och när alla var klara började hon gå ner till fängelsehålorna, samtidigt som hon drog viktig information för de nya eleverna, pekade ut de platser de passerade, hälsade på några som gick förbi och skämtade, allt för att få de nya att känna sig hemma.

Hilde gäspade där hon satt, det hade varit en lång dag med lite sömn på flera veckor. Det hade varit mycket att förbereda och även om hon kunde transferera sig kunde man inte det över landsgränser då det var mycket sådant med. Sedan var det nervositeten som äntligen lagt sig. Nu var hon varm, torr och mätt det som fattades nu var sömn.
Hon ställer sig sedan upp och följer efter Aloy och Sev samt de andra förstaårseleverna, låter dem gå först. Hon ser ändå vad Aloy pekar på och kan samtidigt se att ingen kommer bort.
De går ner för några trappor och hamnar snart i fängelsehålorna framför en dörr som tycktes vara vägen till sällskapsrummet.

Aloy stannade framför porträttet och såg på skaran hon hade efter sig och de som samlats där redan. En del hade kommit in genom att följa med någon av de andra prefekterna ner, men de som inte hunnit väntade på henne.
"Som Head Girl måste jag informera er om att det är förbjudet att besöka andras elevhem, precis som det är förbjudet att ta med andra elever hit. Detta resulterar i poängavdrag eller kvarsittning" sa hon och såg ut över dem innan hon log "Men som Aloy kan jag säga att du bara får ett straff om du åker fast"
Några av de äldre eleverna runt henne log och skrattade. Det var inte ovanligt att man besökte varandras elevhem av olika anledningar, oftast var det för sex, men inte alltid.
"Terminens lösenord är pumpakatt" sa hon roat och undrade ibland ifall Dumbledore försökte finna de konstigaste lösenord han kunde. Tavlan bakom henne svängde upp och hon gick in, med de andra efter sig. De äldre eleverna gick för att göra vad de ville medan de yngre stannade och såg säg häpet omkring.
"Välkommen till ert nya hem" sa hon leende, hon älskade hur mysigt deras elevhem var, hur de kunde se in i sjön, brasan, färgerna och stämningen som fanns där. "Pojkarnas sovsal är till vänster, tjejernas till höger, och ni får inte besöka varandras"
"Än" ropade Regulus Black och Aloy vände sig till honom.
"Ibland är du mer lik din bror än du tror, och de, med undantag Hilde, är för unga för sådant" sa hon skarpt medan den andre mannen bara skrattade och första årseleverna såg förvånat på henne. "Ignorera hans kommentar. Ni kommer få era scheman imorgon under frukosten, så kom i tid! Kom ihåg att uppföra er, närvara vid era lektioner och inte bryta några regler"
Eleverna nickade och Aloy log.
"Men kom ihåg att det är viktigast att ha roligt! Och att det är bara om man åkerfast som man får problem. Så spring iväg och gör vad ni vill. Era koffertar finns i era sovsalar, och jag är här ifall ni undrar något"
Med de orden gick de försiktigt längre in i rummet och hon log emot Hilde innan hon gick emot spisen och slängde sig i sin favorit fåtölj, Severus satte sig på golvet för att läsa, framför henne som så många gånger innan.
"Hade du en bra sommar?" frågade Regulus och hon såg emot den svart håriga mannen som låg utsträckt i soffan med Sebastian, sin bästa kompis, halvt liggandes över honom, sovandes.
"Hade du en bra sommar?" frågade hon först och den andre började berätta om sin.

Hilde skrattade till av mannens kommentar men verkade den enda utav de nyanlända som fattade skämtet.
Förstaårseleverna spreds sedan för vinden varpå Hilde såg sig om. Aloy gick åt det hållet Blackpojken var och satt sig framför brasan.
Hilde följde hennes exempel, visst kanske hon inte borde hänga den andra kvinnan i hasorna men det verkade här alla de äldsta eleverna hängde.
Den enda platsen kvar var under Blacks ben, så sagt och gjort lyfte hon på hans ben då han låg där. Hon satte sig i soffan och la benen i hennes knä.
”Hej där.” protesterar Regelus innan han såg vem det var, ingen förstaårselev.
”Den enda platsen var under dina ben då ninligger i soffan.” kommenterade Hilde men log roat och presenterade sig för de båda pojkarna.
Hon gäspade stort, skulle väl snart gå och lägga sig men ville sitta framför brasan en stund innan hon gick till sängs.

Aloy såg på Regulus och skrattade sedan.
"Det där är Sirius lillebror Regulus, och hans bästa vän Sebastian" förklarade hon för Hilde.
"Prata inte om den förrädaren" muttrade Regulus och Aloy himlade med ögonen men sa inget om det.
"Så hur var din sommar?" Sebastian såg inte på henne, och hade han inte sagt något hade hon nästan trott att han somnat.
"Som vanligt, vi tillbringade en stor del av tiden i Frankrike, Severus och Lily hälsade på" började hon och hon kunde se hur Regulus höll tillbaka en äcklad min när hon nämnde Lily's namn. Hon anklagade honom inte direkt då han blivit uppfostrad så, men hon ogillade det, något de flesta lärt sig fort efter ett av hennes utskällningar. "Förutom det har jag mest solat, badat och sådant som man vanligtvis gör på sommaren"
"I bet you look dashing fine in a bikini" sa Theodor bort ifrån bordet han satt och hon såg på honom.
"Well you are never going to know" svarade hon med ett leende, samtidigt som Regulus och Sebastian skrattade, och Severus smirked.
"Man kan alltid drömma"
"Självklart, lämna mig bara utanför dina drömmar" sa hon innan hon vände sig om emot de andra. Theodor var långt ifrån den första som flörtat med henne, men hon fann aldrig någon av dem tillräckligt intressanta, och de få som hon inlett något med hade hon snabbt avslutat pågrund av ointresse.
"Ditt hjärta är lika kallt som dina leende är varma" sa Regulus och hon höjde ett ögonbryn.
"Jag krossar åtminstone inte folks hjärtan på löpande band" sa hon, medveten att han precis som Sirius säkert hade legat med halva slottet vid det här laget.
"Jag skulle säga att du krossar minst lika många hjärtan, fortare till och med" och ja kanske hade han rätt, då hon aldrig gav dem en chans.
"De är inte värdiga henne ändå" sa Severus och tittade upp ifrån sin bok för första gången och hon gav honom ett leende. Hon visste att både Severus och Lily skulle bedöma vem hon än träffade och granska den noggrant och ibland undrade hon om någon någonsin skulle bli godkänd, men hon sa inget då Sev återgick till sin bok och hon log emot de andra.

”Vad är han förädare för då?” frågade Hilde som inte såg något förrädiskt i Sirius.
”Gryffindor och umgås med sådana smutskallar.” muttrade Regulus. Hilde kände väl igen hans ord men bara rynkade ogillande till svar.
”Du låter som min bror.” besvarade Hilde endast men sa inget mer. Hennes blick fastnade på brasan. Såg framför sig hennes bror skvallrade för hennes föräldrar vilka hon umgicks med i skolan. Hennes far hade dragit av sig bältet och gett henne en omgång. Detta skedde var sommar hon kommit hem frön skolan. Hade de bara vetat att hon umgåtts med mugglare på sommaren hade de väl smått henne gul och blå.
Detta år skulle det bli annorlunda, nu var hon myndig och på en helt annan skola där de inte kunde komma åt henne.
Regelus rör på sig och Hilde förs tillbaka till nuet och ett samtal hon helt hade missat. Hon ställer sig upp utan ett ord, lägger tillbaka Regelus ben.
”Går och lägger mig.” mumlar hon, orkar inte pressa fram ett leende. Hon ville inte tänka på familjen eller att det var sådana som henne Regelus äcklades av.
Hilde går upp för trapporna och dörren där det att årskurs 7 tjejer. Hon öppnar dörren glad att ingen annan var där och går fram till sin koffert och byter om till en pyjamas. Hon tar sedan fram sitt målarblock och färgpennor lägger sig och dem i sängen samt släpper lös Loke så han kan krypa på hennes rygg mär hon ligger på mage. Hon tar fram ett vitt papper i blocket och börjar rita, för att skingra tankar och komma till ro.

"Vad är det med henne?" Frågade Regulus och Aloy ryckte på axlarna, hon hade en aning, med tanke på vad Hilde sagt på tåget, men hon var inte säker, och även om hon varit så tänkte hon inte berätta för någon annan.
"Jag känner henne inte direkt"
"Du känner alla" sa Sebastian och Aloy skrattade.
"Det är en överdrift, men det är svårt att lära känna någon på en tågresa. Det är inte så att man berättar allt på de timmarna"
"Var det inte så du lärde känna Severus och Evans?"
Aloy tänkte tillbaka på sin första resa, hon hade hamnat i samma kupé som de två andra, vilka kände varandra redan, men Lily hade varit vänlig nog att låta henne sitta med dem. De hade lärt känna varandra en aning, men de berättade långt ifrån allt för varandra. Men hon var glad att hon kände Severus när de blev sorterade, det gjorde det hela lättare, och med tiden hade de alla blivit bra vänner.
"Nej, men vi la grunden till vår vänskap" svarade Aloy "I vilket fall som helst, hur känns det inför eran G.E.T. examen?"
Killarna började genast klaga och hon log medan hon lyssnade.

Klockan var mer än den borde när hon tillslut gick och la sig närmare tre, något hon skulle ångra till morgonen, men hon hade haft trevligt. Hon smög tyst in och bort till sängen som stod längst bort, i mitten av kortsidan. De andra fyra sängarna var fulla, men det var inget ovanligt att hon la sig sist. Hon slängde en blick på sjön bakom sig innan hon kröp till sängs.

Hon vaknade av larmet vid sex morgonen därpå och såg att ingen av de andra var vakna, om inte Hilde var vaken men inte gått upp, det visste hon inte, och hon tänkte inte kolla heller. Hon gick in i badrummet och hoppade in i duschen, då hon visste att det skulle pigga upp henne, särskilt då hon gillade att duscha kallt. När hon var färdig klädde hon sig och lämnade sovsalen, just som de andra var på väg upp. Hon mötte Severus som vanligt i uppehållsrummet och de gick gemensamt upp till frukosten.

Hilde hade sommnat ovanpå täcket och med den halvfärdiga skissen av slottet som huvudkudde. Det var skönt att kunna dra för gardinerna om sänge. Särskilt då hon inte kände någon av de andra ännu. Hon vaknar av att en klocka låter och drar sig direkt till verkligheten, en ny dag.
Gäspandes låter hon förhängerna dras åt sidan och hoppar ner. Hon lägger teckning och pennor på bordet vid sängen samt den ännu sovandes Loke i sin bur.
Sedan går hon fram för att hälsa på de andra två i hennes sovsal. De presenterar sig som Hannah McNair och Anne Carrow, de båda ler och hälsar men verkar inte överdrivet förtjusta i henne.
Då Aloy stänger dörren bakom sig börjar Hannah tala.
”Vi kunde inte undgå att se hur du är klädd när du kom på tåget. Umgås du med mugglare eller?” de båda fnissar och ser på varandra.
Hildes förhoppningar grusas rejält vid de orden, var alla renblodiga såhär?
”Dialekten sen, kommer du från landet eller?” fortsätter Anne. De båda skrattar och härmar hennes sett att uttala vissa ord. Hilde lägger dövörat till och klär på sig medans de fortsätter. Det kändes inte som någon idé att göra något. De skulle bara mobbas tills hon gjorde något och då var de två mot en och hon skulle få skulden.
”Det måste vara väldigt jobbigt för er att vara så outbildade att ni inte kan mer än ett språk och Vera att det medför vissa dialektala skillnader då. Beklagar.” säger hon mjukt och leendes innan hon går till stora salen för frukost och schema. Hon var ledsen att det börjat såhär, på något vis trodde hon att människor var annorlunda här än hemma men så var tydligen inte fallet. Hon visste snart att hon skulle explodera på de båda tjejerna och de skulle fortsätta hon skulle åka dit på det.
Trött dimper hon ner på en ledig plats och lägger huvudet mot bänken. Nej, hon skulle inte ge upp efter en dag men just nu kändes allt åt helvette bara.
Snart kommer även de båda flickorna efter glatt fnissandes med varandra och sätter sig som tur är en bot ifrån. Hilde drar ett djupt andetag, lägger på ett leende och börjar sedan ta frukost och talar lätt med bordsgrannen som hette Fred och var andraårselev. Hon kasserade en blick åt Aloys håll, skulle hon skvallra vad som hänt? Nej, hon ville lösa det själv inte springa som värsta skvallerbyttan inte.