tippest & yehet prs

Roman lyfter på huvudet när prefekten börjar prata igen. Nacken börjar ännu en gång säga ifrån, men blir ännu en gång ignorerad. Stackars lilla nacke som ständigt får stå ut med så otroligt mycket skit.
Fuller ser ledsen ut. Ja, det gör han. Blev han verkligen så ledsen på grund av Roms kommentar? Sure, han vet ju att det inte var det snällaste att säga: men det kan ju verkligen inte vara det värsta som Fuller fått höra, eller hur?
"Nej, jag har inget med det att göra", bekräftar han. Varför berättar Fuller det för honom? Tja, kanske för att han inte vill att du ska tro på ryktena Rom, men jag vet inte riktigt? "Och jag vet inte ens varför jag skulle tro på det." Nej, ärligt talat så är Fuller inte den trovärdigaste källan i frågan. Det är ju klart att prefekten kommer neka till allt snack som går runt på skolan om honom.

Det är väl det som har ändrats med alla rykten också, all trovärdighet, all respekt. Den är som bortblåst. Spelar ingen roll hur omtänksam eller respektfull Elijah varit under sina första år på skolan, så fort han nekade Jacksons hormon fyllda kropp gick det i stupet. De enda som fortfarande behandlar honom likadant är lärarna, bröderna och hans vänner. Och egentligen borde det vara tillräckligt för honom.. men det är det inte. Tillsammans med ryktena om liggandet, så är det många som dömmer honom av faderns handlingar, ser honom och hans bröder som en psykopat.
"Okej." börjar han, tårarna i ögonen försvinner och istället stirrar han stint på Roman. Han tar upp Jellybean i sin famn. "Och jag vet inte varför jag ens försöker få dig att tro på det." Så han förlorade det, det händer ibland. Men hur kan man tro att en sextonåring, vars liv inte ser det minsta normalt ut, ska kunna hålla huvudet uppe hela tiden, och behandla människor med respekt även när de är elaka? Elijah har kämpat för att alltid vara snäll, spela roll vad folk säger. Men ibland går det inte helt enkelt. Elijah öppnar dörren med den lurviga katten i sin famn, och stänger den utan att se tillbaka mot Roman.

Roman hinner inte ens hitta på något att säga innan Fuller är ute ur sovsalen. Snabbt. Prefekten kommer väl inte berätta för McGonagall? Eller ännu värre, sprida rykten? Kanske om Roman? Det är ju inte helt otänkbart. Kanske är det till och med så att Roman rentav förtjänar det. Han var ju typ allt annat än trevlig. Men han försökte i alla fall, men sen så höll det tyvärr inte hela vägen...
Fortfarande tror han att Fuller ligger runt. Nej, varför skulle någon helt random börja sprida rykten om en prefekt? Det låter orealistiskt. Samtidigt så vet Roman inte vad som har hänt i den jämnåriges liv som fått ryktena att börja spridas, men ändå. Och trots att de ryktena kanske inte är sanna så sitter fortfarande Fullers pappa i Azkaban. Vilket är liksom, skitäckligt. Läskigt. Hemskt. Och det är liksom Fullers pappa, så vad är det som säger att Fuller själv inte kommer hamna där i framtiden?

Sjätte året, skulle inte det vara året han skulle ignorera alla rykten och hårda ord? Alla blickar, kommentarer, händer. Elijah hade lovat sig själv det, lovat att fokusera på sig själv och skolan. Men det är så jävla mycket svårare än han trott, och han har misslyckats. Första veckan på terminen och kroppen vill redan ge upp, hjärtat är som ärrat. Den nätta, slanka kroppen är ihopsjunken i en av fåtöljerna i sällskapsrummet. Benen är som gele, han har svårt att tro att han någonsin kommer orka ställa sig upp, förrän han hör McGonagalls harkling vid dörren.
"Mr Fuller?" eleverna på skolan har alltid sett henne som en hård, sträng kvinna. Visserligen är det sant, men Elijah har alltid förundrat henne, sett upp mot henne.
"Förlåt Ms McGonagall.." påbörjar han och reser sig snabbt upp från fåtöljen, sträcker fram lappen med alla namnen uppskrivna. Endast tre stycken. "Tänkte precis gå och lämna den till er." Läraren granskar den sextonåring hon valt ut som prefekt, innan hon skannar igenom listan genom sina glasögon. Romans namn står uppskrivet med feber, nej varför skulle han ha ändrat det?
"Tack så mycket. Tror du glömt ditt egna namn dock." Elijah blickar upp mot henne innan han långsamt skakar på huvudet. "Du får ta den här dagen ledigt Fuller, vila och återhämta dig." Även om nu lärarna inte tror på rykten, så betyder det inte att de inte hör dem. Och elevernas bakgrund känner de definitivt igen. Innan han hinner svara öppnar hon munnen igen. "Jag ber Astrid eller någon annan av dina vänner ta med lite läxor. Men du ligger väl före i alla ämnen i vilket fall som helst.." Elijah släpper ut ett djupt andetag, sluter ögonlocken och nickar. Det kan vara något han mycket väl behöver. En paus. Sitta vid brasan och gosa med Jellybean, kanske leta upp sina bröder.
"Tack." säger han tillslut, möter hennes snälla leende innan han sjunker ner i fåtöljen igen.

Hogwarts må vara en underbar plats, men det finns inte så mycket att göra när man är sjuk. Nej, Roman bara ligger där i sängen och stirrar upp i taket. Kanske, om taket i sovsalen var lika coolt som det i Stora Salen, skulle han inte ha lika tråkigt. Men nu är det ju inte så. Nu är det bara. Så. Tråkigt. Ughhh...
I ett par sekunder funderar han på om han inte ska dra sig utåt och träna lite quidditch. Det är ju fredag och nästa match är på lördag. Alltså imorgon. Mot Slytherin. Stress. Som lagkapten är han liksom tvungen att prestera. Och när de spelar mot Slytherin är han liksom tvungen att prestera så väl att Gryffindor vinner. Inte för att Roman är den enda i laget, men... Nej. Han ställer för höga krav på sig själv. Så är det. Det finns inget annat att skylla på, Rom.
Till slut går han ut till uppehållsrummet. Trots att alla elever bör vara på sina lektioner så kanske det finns ett husdjur i någon av fåtöljerna typ. Och husdjur är ju söta. Hur som helst brukar det finnas mer att göra i uppehållsrummet än i sovsalen.
Men när han kommer ut, med slipsen helt uppknuten, bara hängandes bakom nacken, ser han ett bekant ansikte i en av fåtöljerna. Och en katt. Katten ensam hade ju varit att föredra. Sen att det är Fuller som sitter där med katten i knät gör ingenting bättre. Ugh, vad gör prefekten ens där?

Det finns rätt många olika taktiker som Elijah kan använda sig av när han vill försöka glömma bort saker som hänt, eller jobbiga tankar. Oftast är det i princip omöjligt att kunna fokusera på studierna under de stunderna, då hjärnan bara behöver slappna av.. inte tänka på någonting. Att lyssna på musik brukar hjälpa, lugn, klassisk musik. Teckna, läsa. Jo, han använder sig av alla de exemplaren vid olika situationer. Klassisk musik kan han ha på medan han tecknar och läser, det är rätt nyttigt det där. Men nu, nu fokuserar han endast på den feta kissemissen som jagar det röda ljuset. Med sina ben ihop dragna upp mot bröstkorgen, och en filt som värmer hans kropp, lyser han lampan mot väggen medan Jellybean jagar den. Noggrann med att den inte ska komma nära elden, nej hennes fläckiga, mjuka päls får inte röras. För engångsskull behöver han inte tänka, analysera, men även det går i stupet. Blicken glider upp mot Roman, tittar på honom en kortstund innan han ser mot Jellybean igen. Det är lika bra att inte öppna upp en konversation med honom, det kommer leda till någonting Elijah inte riktigt vill fortsätta på. Alls.

Nej okej, det finns inget kvarlämnat djur i uppehållsrummet. Bara Fullers katt som är fullt upptagen med Fuller. Okej, men nu då? Det skulle kännas dumt att bara vända på klacken och bege sig in i sovsalen igen, så han slår sig ner i en av de röda fåtöljerna. Börjar trumma med fingrarna på armstöden och hjärnan börjar ännu en gång fundera över prefektens anledningar att vara kvar här. Fuller sa ju att han hade lektion, eller hur?
”Vad gör du här ens?” frågar han efter en stund. Efter att han stirrat sig blind på den röda pricken som styrs utav Fuller. Ja, det är i alla fall mer underhållande än att bara stirra upp i taket i sovsalen.

Okej, så det är fortfarande morgon och Elijah har mer eller mindre hamnat i två situationer han faktiskt aldrig riktigt förväntat sig. Och ja, bägge två av situationerna innehåller en viss sextonårig gryffindorelev som han kanske, bara kanske delar sovsal med. Elijah låter blicken glida mot den andre, innan han ser ner mot den lurviga katten igen. Piggt jagar hon den röda pricken som glider över golv och väggar, så söt. Ibland snubblar hon till och gör en liten kullerbytta, väldigt bedårande. Vad ska han svara på den frågan? Det är inte som att Roman genuint undrar, utan det är mer en fråga för att förbruka tiden. Så ska Elijah ge ett genuint svar, eller skippa det? Svårt beslut det där.
"McGonagall tyckte att jag skulle stanna för dagen." svarar han. Varför ens försöka komma på ett annat svar? Han skickar iväg ett svagt leende mot den andre och lyser lampan mot den jämnåriges knä, vilket leder till att Jellybean hoppar upp där. Lägger sig ner i Romans famn medan hon försöker få tag på den röda pricken. "Tänkte att du antagligen ville vara ifred i sovsalen."

Prefect-perk. Definitivt. Skulle McGonagall någonsin säga så till en elev som inte var en av hennes egna prefekter? Nej, förmodligen inte. Den tanten verkar ju inte gilla någon egentligen. I alla fall inte Roman. Roman är ju definitivt hatad av McGonagall. Ger honom poängavdrag för ingenting (fast det kan ju verkligen diskuteras) och bara... Hon är bara allmänt sträng och jobbig och dryg.
Roman kan inte förstå varför Fuller fortfarande är trevlig mot honom. Det är så oföreståligt att han till och med börjar störa sig på Fuller. Det är ju inte ens mänskligt att behålla artigheten sådär. Nej, Roman själv skulle ju definitivt inte varit trevlig överhuvudtaget om han suttit i Fullers sits.
Men fokuset dras från den jämnårige till den jämnåriges katt när den hoppar upp i hans knä. Wow, finally, ett djur! Samtidigt så är han inte lika keen på att kela med katten när dens ägare sitter i samma rum. Särskilt inte när ägaren är Fuller heller.
”Särbehandling, eller?” okej, ytterligare en fråga, Rom? I och för sig är det mer ett påstående som han vill få bekräftat, men fortfarande. Han låter ju nästan intresserad.

Särbehandling.. Jo, kanske. Det beror helt enkelt på vilka men jämför med. Folk tror att McGonagall inte har ett moraliskt ben överhuvudtaget, och det är dessa folk som blir behandlade som endast elever, och inte ens jämlike. Om man däremot visar respekt för lärarna, respekt för undervisningen, så visar de respekt mot en själv. Det är så det fungerar, och Elijah skulle gärna lära ut detta faktum till Roman. Men det skulle betyda att han behöver konversera mer än nödvändigt, och ge den jämnårige lite mer vett i huvudet. Det har han tyvärr ingen lust med.
"Kanske, men om du haft respekt för henne och hennes undervisning skulle hon ha respekt för dig. Respekt för ditt mående. Att hon litar på en är ett plus, och tyvärr är det något man får med tiden." berättar han med svagt röst, stänger av ficklampan för att låta Roman kela med den tjocka katten utan att hon leker med ett litet ljus. Elijah drar filten över sin slanka kropp, och lutar huvudet mot fåtöljsryggen medan blicken fastnar på elden i brasan.