ÖPPET rollspel halvgudar

Kan jag pröva och se om jag hinner och hoppar av om jag inte hinner?

Ja!! Absolut!! ^^

OK! Då kommer min mall sen!

Kan man vara 16 eller måste man vara 17 eller äldre?

EDIT: Jag hoppar av Jay Devereux, kände att jag ändå inte riktigt hann med det här.

Nej, man kan inte vara 16 över att vi har tydligt lagt gränsen på 17. Snälla respektera reglerna som vi har lagt inom rollseplet.

Jag respekterar absolut reglerna, det var därför jag kollade och inte bara bestämde att jag skulle vara 16, men jag tror att det var lite förvirrande eftersom att det stod mellan 17 och 25 men inom parantes att det skulle vara rimligt och inte typ 200 för 200 ligger ju inte mellan 17 och 25. Men jag respekterar absolut reglerna som ni har satt upp.

Alec hade som tur är vaknat tidigare än alla de andra som var där, och undrade direkt vart han var någonstans? Han hade inget som helst minne av att ha kommit dit och hade aldrig sett detta ställe förut. Det var ganska litet hus - han hade vaknat upp i ett rum med en enorm säng där flera andra ungdomar också fanns som han aldrig sett för. Han hade rullat runt lite i huset för att se sig runt, och resten av det var litet och slitet - ett litet till sovrum, dock bara med en sängram. Och ett litet vardagsrum med stolar och en sliten soffa med fjädrar utstickande ur sig. Han misstänkte att det längre bort även fanns ett litet kök.
"Helvetes förbannade tröskel", fräste han irriterat - till köket fanns en något högre tröskel som han nu försökt men verkligen inte lyckades ta sig över med rullstolen. Han suckade lite och tänkte innan han först såg sig ordentligt om, det fanns inte en chans att dem andra kunde se honom då det var en vägg och stängd dörr emellan. Tyst klev han ur rullstolen och upp som kentaur, rullstolen var hans enda möjlighet egentligen att dölja hans egentliga form och verka vara en vanlig människa. Han hatade den egentligen, det var obekvämt och man blev otroligt stel efter att ha suttit i den men han hade inget val. Han klev nu över tröskeln, lyfte över rullstolen medans han fick böja sig lätt för att inte slå i taket i öppningen. Så fort han kom över klev han i rullstolen igen och rullade in mot köket, låtsades som ingenting.


VIKTIG INFO

Spoiler:
Tryck här för att visa!ALLA vaknar i den stora sängen i sovrummet. Ingen har något som helst minne av hur de hamnat där och har inte heller varit där förut. Ingen såg heller Alec som kentaur. Staden de vaknar i har de heller aldrig varit i förut. Huset är i dåligt skick, staden är också inte den mest moderna men det finns folk där. Ingen vet heller varför dem är där.

Nymphie med det menade vi att man inte kan skriva att personen ser ut som 22 men egentligen är 220 år.

Efter att har vaknat med flera kroppar runt sig, på en dammiga gammal madrass. Så rullar Jamie snabbt iväg från personen de låg närmast och med en oomph ner på den det slitna ek golvet. Hen kollade upp på taket förvirrat innan de hastigt satte sig upp och inspekterade sina kläder och kropp. Den ljust blåa over-sized hängde över axeln, men allt var på plats.

Jamie kollad upp på sängen och skannade snabbt ansiktena. Ingen hen kände. Med ett suck ställde de sig upp och klev ut ur rummet. Hen kollade runt om i huset, det var konstigt. Med försiktighet utforskar de huset, när de kom till köket så märkte de att köks dörren var öppen. Med lätta steg kom han bakom en person i rullstol. Jamie kollade på personen, lite rädd över vem den personen var, om han var vän eller fiende.

Min mall, får se om jag hinner vara med:

Alec hade börjat undersöka köket något så länge, mest i väntan på att resten av dem skulle vakna till. Snart hörde han fotstegen av att någon av dem åtminstone var uppe och gick, han hade bättre hörsel och luktsinne än vanliga människor tack vare vad han var. Det var åtminstone ganska andvändbart. Han vände rullstolen - han hatade verkligen hur klumpig den var i det ganska trånga köket - för att kunna se personen bättre och log litet. Det skadade ju inte att vare trevlig när han ändå verkade fast här med ett gäng främlingar som han inte visste vilka de var.
"Hej", hälsade han först bara enkelt och försiktigt till en början.