PJ PRS Cawith & Emma07

Thomas stod vid några ur Hermes stuga, hade ganska nyss fått hela spelet förklarat för sig. Han hade också, till sin glädje, fått välja vapen fritt och hade direkt valt ett svärd. Vad han förstod skulle de vara i lag med Apollons stuga och några andra han inte riktigt hade koll på, och eftersom han var nykomling skulle dem väl lite "testa" honom genom att låta honom vara en del av försvaret lite för att se vad han gick för. Än så länge hade det faktiskt inte hänt så mycket sen han kom dit, mer än att han fått allt förklarat för sig och fått börja träna lite. Han hade genast fastnat för att slåss med svärdet, och det hade faktiskt visat sig att han var något av en naturbegåvning.

Klockan ljöd och medlemmarna ur Atena, Posedion och Ares stuga spred ut sig. De hade en bra plan, en plan som skulle fungera och Allison smög tyst framåt på utkanten av arenan mot ån som korsade deras planhalva mot det andra laget. Ljudlöst höjde hon sitt svärd samtidigt som hon lät hennes krafter styra vattnet till att hindra två av Apollons barn att springa mot henne och när kusten var klar skyndade hon sig mot den andra sidan. Hon hade ännu inte flaggan i sikte, men någon glimtade till borta i skogsdungen och hon lät hennes ben bära henne åt det hållet.

Thomas gick emot gränsen, den plats han fått utpekad för sig att han skulle stå på, då klockan ljöd. Han kom fram och granskade omgivningen lite, det var ganska så nära ett vattendrag och ganska så öppet. Han höll svärdet i ett stadigt grepp och höll uppsikt runtomkring, tyckte sig snart se nåt som rörde sig i ögonvrån och vände sig genast ditåt.

Allison hade flaggan i sikte och rusade mot den. På andra sidan arenan var en unge från Ares i full fart med sitt elektriska spjut och hade precis fäll två motståndare. Han närmade sig nykomlingen och ett brett flin spred sig bland hans läppar när han riktade spjutet mot honom.

Thomas såg mot killen som han faktiskt kände igen ifrån Aires stuga, om han inte kom ihåg fel så hade grabben ett elektriskt spjut. Han grimaserade snabbt lite och tvivlade på att han skulle klara nån ifrån Ares stuga, men höjde genast svärdet och väntade på att han skulle komma närmare då han ju inte hade mycket annat val. Eller det klart, han kunde fly, men det tänkte han definitivt inte göra.

Allison gömde sig bakom ett träd någon meter innan där flaggan var postitionerad. Hon tog ett djupt andetag och kanaliserade kraften från vattnet i närheten för att få mer kraft. Killen från Ares närmade sig nykomlingen med spjutet i handen, och gjorde ett utfall med spjutet i hopp om att bedöva nykomlingen, men ingenting hände.

Thomas reagerade ganska snabbt när killen gjorde utfallet med spjutet, klev snabbt åt sidan och tog reflexivt tag i skaftet som för att skydda sig. Han rynkade lite på pannan då han kände det där nästan rycket i maggropen eller vad han skulle kalla det. Han hade varit med om det förut, som den gången då de fick reda på hans mamma var sjuk - han hade förstås blivit rejält upprörd och hela lägenhetshuset hade fått strömavbrott tack vare överslag, och som en gång strax efter moderns död då han blivit attackerad av monster och på nåt sätt lyckas få ned monstren med nån slags elektricitet han inte förstod. Han koncentrerade sig snabbt, undrade ifall han skulle kunna göra nåt liknande här. Och han fick snabbt svar på det, då han på nåt sätt verkade kunna vända elektriciteten mot killen ifrån Ares - men ändå inte riktigt, då faktum var att blixtrarna kom ifrån den hand han inte höll i spjutet med.

Killen från Ares ryckte åt sig spjutet när en stöt gick genom hans kropp. Förundrat kastade han en blick mot nykomlingen vars hand var full med blickar innan han gjorde ett nytt anfall med spjutet.

Thomas märkte lite obekvämt killens blick, undrade direkt varför han kollade så konstigt. Han hade ingen koll alls över vad som var "vanligt" att kunna som halvblod, hade han gjort något ovanligt? Han hade ingen aning, och visste ärligt talat inte ifall han ville veta heller. Då killen anföll igen duckade Thomas och gjorde ett utfall emot honom, en av blixtrarna ur hans hand sköt nu ut mot Areskillen istället. Vad Thomas själv inte märkte var dock också att samtidigt som han gjorde det så gjorde sig ett märke synligt över hans huvud, Zeus märke.

Allison hade precis lagt handen på flaggan och lyfts upp av hennes hurrande lagkamrater när hon såg hur folk hade börjat att samlats kring ett ljus. Hon hoppade ned och började att jogga mot ljuset, och granskade fundersamt Zeus märke och undrade vem det kunde tillhöra. Såklart var det den nya killen som var son till Zeus.
”Det gick snabbt, kanske han bryr sig om dig ändå”, konstaterad Allison och granskade killens reaktion. Att bli erkänd efter drygt ett dygn var ganska snabbt, faktiskt.