Hogwarts (privat)

Grace morrade lågt när Professor Mills var utom synhåll. Hon skulle ju bara gå ut och ta luft, vad gjorde den haggan uppe klockan halv två på natten? Och vad var oddsen att de skulle lyckas vara på samma ställe, med tanke på hur enormt slottet var. Hon suckade och lutade sig bakåt i stolen. Hon förstod inte heller varför hon var tvungen att blanda in Gareth i det hela, när han inte ens hade något med det att göra. Visst, han var prefekt och de arbetade tillsammans på en uppgift, men det gjorde inte att han skulle bli någon sorts bevakare över henne. Grace var helt säker på att Professor Mills gjorde det bara för att jävlas.

Hon hörde steg och tittade bort mot dörren, där Professor Mills kom ut tillsammans med Gareth, som såg nyvaken ut. Grace kunde inte låta bli att notera hans pyjamas, en sidenpyjamas utan en enda rynka. Hur var det ens möjligt? Låg han helt blickstilla när han sov eller? Hon tittade ner på sina egna kläder. Visserligen hade hon bytt från sin pyjamas till vanliga kläder, men ett par jeans och skrynklig t-shirt såg nästan värre ut än hans pyjamas, vilket Grace tyckte kändes lite skumt. Inte för att hon brydde sig, men sen när såg en pyjamas bättre ut än kläder. Hon lade bak flätan, som var rufsig efter att hon hade sovit med den, på ryggen och Professor Mills harklade sig.
”Ja, jag hittade ju Miss Swan ute vid entrén för en liten stund sedan, kanske ni vill förklara vad ni gjorde där?” sa hon och log ett av sina äckliga leenden.
”Jag behövde ta luft” sa Grace kort. Det var faktiskt sant, hon hade behövt frisk luft. Ja, hon hade inte behövt gå ner till entrén för det, men ändå.
”Frisk luft får man genom att öppna ett fönster” svarade Professor Mills och Grace nickade åt Gareth.
”Jag ville inte väcka honom” sa hon och Professor Mills vände sig mot Gareth.
”Ja, jag tycker det är väldigt oansvarigt av en prefekt, som dessutom är Miss Swans partner i ett grupparbete, att låta henne försvinna sådär. Min tanke var att Miss Swan skulle få straffkommendering själv, men det är nog bättre att ni båda får en tankeställare” sa hon och tog ut sin trollstav. Grace rynkade på pannan, vad skulle hon göra? Professor Swan viftade med trollstaven, och Grace kände något konstigt i midjan. Hon tittade ner, men ingenting syntes. Hon tittade på Professor Mills med en frågande blick.
”Det här är en ihopbundningsförtrollning. Ni kan inte vara längre ifrån varandra än två meter. Det ska nog lära er att inte gå runt i slottet efter midnatt och att ha mer koll på sina uppgifter som prefekt” sa hon och brände av ytterligare ett leende. Grace tyckte det kändes som ett slag rakt i ansiktet. Vad tusan skulle det här vara bra för?

Det var inte ovanligt att lärare pratade med Gareth om en elev hade brutit mot reglerna, så han kunde hjälpa till och ha extra uppsikt. Men den informationen fick han aldrig mitt i natten. Ingen vettig lärare skulle väcka en prefekt bara för att informera om vad en annan elev hade gjort, men Mills var ingen vettig lärare.
När Grace berättade att hon hade varit ute på natten blev Gareth inte förvånad. Hon verkade vara en sådan person. Själv hade Gareth bara brutit mot regeln att inte vara ute efter midnatt två gånger. Båda gångerna hade varit under hans andra år, och båda gångerna hade det varit hans vänners idé. De hade inte blivit påkomna med Gareth hade känt sig skyldig och nervös i flera veckor efteråt. Han hade aldrig sett poängen med att smyga runt, reglerna fanns för en anledning. I och för sig hade Kai och Sonia nämnt att de ibland kände sig väldigt instängda under kvällarna, men de fick trotts allt hålla sig i uppehållsrummet, vilket Gareth ansåg räcka så sent på kvällen.
Att Grace skyllde på att hon inte ville väcka honom var säkert en lögn, hon skulle säkert tycka att det var kul att störa honom mitt i natten. Nu hade verkligen lyckats med det.
När Mills sa att Gareth också borde få straffkommendering tänkte han säga emot. Det var inte hans jobba att se efter Grace!!! Bara crupen! Hade Mills fått fel information om vad uppgiften gick ut på? Men han höll tyst eftersom att hon tog fram sin trollstav. En galning med trollstav kändes som en dålig person att bråka med. Och Gareth hoppades lite att hon skulle göra någon slags magi som äntligen avslöjade att det var en slags mardröm. När allt som hände var känslan i midjan började hans hopp försvinna. Allting verkade faktiskt hända. Var det ens lagligt att lägga en hopbindningsförtrollning på elever? Det lät inte troligt. Kanske var det ett skämt. Både Mills och Grace skulle säkert tycka det var kul, och det fanns många fler elever som gärna skulle skrämma honom. Han vågade inte undersöka om formeln faktiskt fungerade. Han kunde ju för fan inte sitta ihop med Grace!!!
Han ställde sig upp, han var fortfarande inom två meter av Grace. Han ställde sig upp för han hatade att sitta ner när han pratade med folk. Det fick honom att känna sig underlägsen och som om han blev utskälld, vilket han antog att han faktiskt blev nu, helt utan anledning.
”Ursäkta professorn, men ni måste tänka om. Som prefekt är det inte mitt ansvar att veta var alla elever är 24 timmar om dagen, inte ens om vi har ett grupparbete ihop. Det är fysiskt omöjligt. Att du straffar mig med saknar helt logik. Dessutom kommer detta straff bara vara i vägen för mina prefekt plikter, och skolarbetet. Ni måste tänka om!” Med tanke på vad Mills sagt lät Gareth ganska lugn. Han var säker på att det fanns elever gömda bakom sofforna som närsomhelst skulle hoppa fram och börja skratta. Om det inte var fallet tänkte Gareth att det var dags att börja bli rädd på riktigt för Mills. Hennes leenden hörde verkligen inte hemma i samband med ett allvarligt straff. Var hon seriös var hon en mycket sjuk person.

Grace stirrade tomt ut i luften. Logiken i den här bestraffningen var absurd. För det första var prefekterna till för de yngre eleverna, och dessutom tyckte hon det var galet att lägga en förtrollning på eleverna, var det ens tillåtet? Tankarna började rulla i Graces huvud, hur kunde man få en lärare att bli sparkad? Det måste ju gå på något sätt. Hon avskydde verkligen Professor Mills, och hon undrade varför Mills hatade henne så mycket som hon verkade göra. Varför skulle hon annars straffa henne på det här sättet?

Professor Mills log och skakade på huvudet.
”Skolarbetet är det ingen fara med, ni har en del lektioner tillsammans, det andra får ni hantera, det är ju trots allt ett straff vi pratar om” sa hon och vände sig om.
”Vi börjar med en vecka, och så ser vi hur jag känner då” sa hon och gick ut ur sällskapsrummet. Grace reste sig och sparkade bort stolen, som föll. Hon behärskade sig för att inte välta resten av inredningen.
”Säg inte ett ord. Jag vet att det här är mitt fel, men hur skulle jag veta att hon tänkte göra något sånt här sjukt?” fräste hon till Gareth och sparkade lite till på stolen, som om det skulle få problemet att försvinna. Hon suckade och började gå, men ett ryck i magen drog henne tillbaka så hon vinglade till. Hon tog tag i bordet för att inte falla och rynkade pannan.

”Nästan alla lektioner tillsammans”… Gareth var nära att börja skrika i Mills ansikte. Det räckte med att missa en lektion för att bli efter i skolarbetet! Och var det en hel vecka skulle de säkert missa flera lektioner. Med tanke på att straffet var Grace fel borde Gareths lektioner få förtur, eller hur? … Han förstod inte ens varför han funderade på saken. Han skulle se till att ha det löst innan de behövde gå till några lektioner. Svårare än så var det inte. Mills var uppenbarligen galen, men det fanns många lärare, de flesta faktiskt, som var helt vanliga vettiga personer. Det var en lugnande tanke, men det fanns ändå en viss oro kvar. Han vågade inte tänka på vad som skulle hända om han hade fel.
Det kändes som en uppenbar dålig idé att fortsätta förhandla med Mills, det skulle säkert göra det värre. Gareth tittade efter henne medan hon gick, aldrig tidigare hade han känt en så stor lust att dra fram sin stav och förhäxa någon. Det var antagligen tur att han hade lämnat staven på nattygsbordet. Han tänkte inte ge galningen mer ammunition mot honom.
Gareth hoppades verkligen på att ingen skulle vakna av att Grace sparkade stolen. Han trodde inte det var möjligt egentligen, men om någon gjorde det och kom ner skulle de se Gareth i sin absolut lägsta stund, och det ville han verkligen undvika. Det irriterade honom att Grace verkade anta att Gareth skulle vara sur på henne. Visst var han inte glad för att hon hade gjort vad hon hade gjort, men han höll med om att vad Gareth råkat ut för inte var hennes fel. Gareth försökte komma på nått bra att säga, utan att låta för nedlåtande, men Grace hade redan börjat gå. Gareth var inte redo för rycket som kom när hon var tre meter ifrån honom och snubblade framåt och var nära på att ramla.
”Ta det lugnt!” fräste han till, mest av chock. Han hade inte fräst mot någon sedan han började skolan. ”Förlåt, jag menar…” Han harklade sig. ”Jag förstår att det inte är ditt fel att det här hände. Professor Mills beslut är verkligen inte professionellt och om vi bara pratar med någon annan lärare är jag säker på att de kommer ordna saken.” Han lät överdrivet artig och irriterad, men han hoppades Grace förstod att irritationen främst var riktad mot Mills.
Han såg till att stå redo ifall Grace började gå igen. Ett till ryck i magen var något han ville undvika.

Ta det lugnt. Grace fnös och lade armarna i kors.
”Ta det lugnt? Om du inte har märkt det så kan vi inte gå någonstans utan att vara tillsammans, vilket betyder att det kommer förstöra mitt sociala liv” sa hon och tittade på honom. Hon ville verkligen inte ha med honom på sina sociala aktiviteter, och hon ville definitivt inte vara med honom på vad han nu gjorde med sina kompisar. Visst, hon gillade Sonia, men Grace ville ju såklart hänga med sina egna kompisar. Hon lyssnade på vad Gareth sa om att åtgärda deras problem.
”Visst, vi pratar med någon imorgon” sa hon och tittade bort mot dörren till sovsalen. Hon antog att de bara kunde ta sig dit tillsammans, eftersom annars skulle en av dem trilla. Hon suckade och undrade hur det här skulle gå till. Hur skulle de göra med lektioner? Hon behövde verkligen gå på sina, men det behövde ju Gareth också. Hon svor högt och tittade på Gareth.
”Jag tror vi måste gå tillsammans för att ingen av oss ska trilla” sa hon och suckade. Visst, samarbete var väl bra, men detta var verkligen på en helt ny nivå. Hon kände hur hatet för Professor Mills växte i henne, och hur hon allra helst ville gå till hennes kontor och förhäxa henne. Hon tog ett djupt andetag och hoppades att det skulle lösa sig på något sätt.

Gareth sa inte emot nått om vad Grace sa om sitt sociala liv. Det kändes ganska omoget och elakt, men Gareth hade faktiskt fräst åt henne, vilket var på samma nivå, minst. Men om de nu satt ihop kunde hon väl försöka lite ordentligare att vara trevlig. De var förhoppningsvis fria snart, men att undvika bråk skulle göra det mycket enklare. Enligt Gareth var dessutom Grace sociala liv oerhört oviktigt jämfört med hans egna plikter, men det sa han inget om.
Han blev glad över att Grace accepterade hans förslag om att prata med lärare utan några otrevligheter. Fast det var klart, hade hon lyckats starta bråk om vad som uppenbarligen var bästa lösningen skulle Gareth tappat allt hopp om henne. Men han önskade att hon skulle sluta svära så högt. Han inbillade sig hela tiden att han hörde ljudet av någon som kom ner för att se vad som hände.
”Ja, vi måste se till att inte gå mer än tre meter ifrån varandra…” Han såg en inre bild av att en av dem ramlade i nån av Hogwarts långa trappor, den andra skulle bara falla efter, det kunde sluta i katastrof! Inte bara var straffet dumt, det var också farligt! Inte för att det var särskilt ovanligt på Hogwarts, men Garteh var inte van vid att vara den som blev bestraffad. Han suckade. ”Vi borde helt undvika att springa, och gå för snabbt, speciellt när vi är i stora folksamlingar.” Gareth var inte särskilt aggressiv av sig, och i stora folkmassor på skolan brukade han snabbt bli ifrån puttad från sina vänner. Hände nått liknande mellan honom och Grace skulle han säkert bli ihjältrampad! Han visste att det var en överdriven tanke, men han kunde säkert bli lite skadad i alla fall. Att sitta ihop med Grace fick honom tydligen att se mer livsfaror i vardagen.
Gareth gick mot Grace så de skulle kunna gå sida vid sida till rummet. Han hade en känsla av att det skulle bli en lång natt.

Grace nickade bara till vad han sa. De var tvungna att vara försiktiga, hon ville definitivt inte skämma ut sig framför hela skolan. Hon insåg att hon var tvungen att prata med sina kompisar om sitt nuvarande problem. Hon var i alla fall tvungen att prata med Eric, han skulle märka det direkt. Hon suckade och spände musklerna i kroppen när hon såg hur Gareth rörde på sig. Eftersom han inte gick längre än tre meter från henne så hände ingenting. Hon nickade och rörde sig mot rummet också, och tillsammans kunde de ta sig dit. Som tur var så var fotändarna på sängarna inte mer än tre meter ifrån varandra, så de behövde inte möblera om. Försiktigt satte Grace sig på sängen och suckade. Hon lade sig ner i sängen och tittade upp i taket.
”Hur gör vi i morgon? Jag har ingen lektion på morgonen” sa hon och satte sig upp. Hon ville sova, eller i alla fall göra annat än att sitta med på en lektion som hon inte behövde, det fanns ju trots allt en anledning till att hon hade valt de kurser som hon gjort, för att hon inte tyckte om de andra. Hon lade kudden mot väggen och lutade sig mot den. Hon tittade på Gareth och hoppades att han inte heller hade en lektion förrän senare.
”Och hur gör vi med lektioner vi har samtidigt? Ska vi gå på varannan?” sa hon. Idén hade slagit henne när hon sa det. Hon ville såklart gå på alla sina lektioner, men det ville ju Gareth säkert också. Hon suckade högt och dunkade bakhuvudet tyst mot väggen. Det här var nog det värsta hon hade varit med om. Eller, det var det ju inte, men i alla fall om man såg det ur ett socialt perspektiv. Denna bestraffningen var socialt självmord. Och allt hade hänt för att hon bara hade velat ta lite frisk luft.

Medan dem gick mot sina sängar insåg Gareth att han var redo för nått att hända, även om de var tydligt att de var mindre än tre meter mellan dem. Fast med tanke på att Mills verkade galen skulle det kanske inte vara så konstigt om hon i smyg gjort nått ännu värre än bara bundit ihop dem. Men det gick bra, och som tur var var deras sängar nära varandra. Gareth satte sig med benen under täcket. Adrenalinet från att plötsligt blivit ryckt upp ur sängen var inte borta, han hoppades att han skulle lyckas somna ändå. Han ville bara att det skulle bli morgon så de kunde få allt överstökat! Att han hade oroat sig för att de tillsammans skulle behöva ta hand om en crup var nästan skrattretande. Skötsel och vård av magiska djur uppgiften var ingenting jämfört mot att bli fastbunden med någon.
Gareth sneglade på Grace medan hon pratade, han undrade om hon skulle byta om till pyjamas. När Gareth först hade kommit till skolan hade han varit väldigt skygg när det kom till sådant, men han hade vant sig ganska snabbt. Att byta om i närheten av de andra pojkarna i hans sovsal eller hans vänner var nu helt naturligt. ”Nytt” folk tyckte han dock fortfarande var lite jobbigt, och tydligen var folk han bråkade med ännu värre. Och om det var Grace som bytte om och inte han skulle det vara det värsta. Fast det var klart, även om Grace bestämde sig för att sova i jeans skulle de behöva byta om i närheten av varandra nästa morgon.
Gareth kunde inte komma ihåg när hans första lektion var, genom all irritation och trötthet, men det spelade igen roll. Grace verkade inte riktigt förstått planen. När hon nämnde att gå på varannan lektion kunde han inte låta bli att irriterat rynka pannan. Att straffet påverkade Gareth var kanske inte hennes fel, men det var fortfarande hon som hade brutit mot reglerna och skulle straffas. Självklart skulle det vara hon som missade sina lektioner. Men han sa inget om det, det skulle ändå inte bli ett problem.
”Vi går upp så vi är vid frukosten samtidigt som lärarna”, vilket innebar tiden då man gick upp om man inte hade håltimme första lektionen. ”Så det kan fixa det här så snabbt som möjligt, sen behöver vi inte oroa oss för att missa lektioner.” Gareth hade alla klasser utan två, spådomskonst och mugglarstudier. Han hade valt att fortsätta till futt med alla ämnena han hade haft resten av skoltiden. Att han inte hade valt till mugglarstudier i trean var något han ångrade bittert. Han hade behövt välja mellan det och skötsel och vård av magiska djur. Han var intresserad av att lära sig av mugglarvärlden, han visste nästan ingenting av den. Men varken Sonia eller Kai hade valt mugglarstudier, men båda tog skötsel och vård av magiska djur. Gareth bestämde sig tillsist för att göra som sina vänner, vilket han fortfarande ångrade. Just inatt ångrade han sig det lite extra, hade han bara gjort ett annat val när han var 13 skulle han tre år senare inte vara fastbunden med någon han hatade.

Grace suckade, och nickade.
”Det låter bra, vi pratar med dem vid frukost” sa hon och satte sig rakare upp i sängen. Hon tog tag i tröjans nederdel och drog den över huvudet. Grace hade aldrig haft några problem att byta om inför andra. Om de inte ville titta, så fick de titta bort helt enkelt. Hon fiskade upp sin pyjamaströja från golvet. När hon skulle sätta på den tittade hon neråt, och studerade sitt ärr lite snabbt. Det gick från högra delen av halsen och täckte framsidan av hennes axel och en del av bröstet. Hon drog på sig pyjamaströjan och tog av sig jeansen under täcket. Hon lade sig ner och lade huvudet på kudden. Hon undrade vad lärarna, och speciellt rektorn, skulle säga när de pratade med dem. De kunde ju inte tillåta en sådan här bestraffning, speciellt inte rektorn. Grace funderade svagt på om hon skulle skriva ett brev till ministeriet, de borde väl reagera på händelser som denna? Hon kände ingen som hade kontakter på ministeriet dock, så hennes försök skulle väl ändå bli förbisett, de hade viktigare saker för sig på ministeriet.

Grace blundade och försökte sova, det gick sådär. Hon somnade från och till, och rörde sig oroligt i sömnen när hon väl sov. När det blev morgon tog hon ett djupt andetag, hon undrade hur dagen skulle bli. Utanför fönstret hade det äntligen slutat snöa, men hela skolområdet var kritvitt. Grace satte sig upp i sängen och väntade på att Gareth skulle vakna, hon kunde ju inte gå någonstans innan dess. Eller, det kunde hon ju, men Gareth hade nog inte uppskattat att bli neddragen ur sängen på morgonen. Grace flinade och funderade på att ställa sig upp och gå bara för att jävlas, men bestämde sig för att faktiskt skärpa till sig. Det var ju trots allt hennes fel att de hade hamnat i denna situation från början. Hon behövde ju inte irritera Gareth mer än vad hon hade gjort redan. Inte för att hon brydde sig, men om de nu inte kunde komma ifrån det här straffet så behövde hon ju i alla fall inte hälla bensin på elden.

Gareth kröp snabbt ner under täckte och vände sig bort från Grace när hon började byta om. Han var inte intresserad av att titta, dessutom skulle det vara både obehagligt och otrevligt om han gjorde det.
Gareth hade väldigt svårt att somna. Han tänkte igenom konversationerna som var möjliga med alla olika lärare, och hur de kunde sluta. Han förberedde varje ord individuellt för alla lärarna, så han kunde få igenom sin önskan så snabbts om möjligt och ge en tydlig bild av vad som hade hänt och varför det var fel. Logiskt sätt visste han att de skulle gå. Han hade fått en del insyn i vilka straff som delades ut när, och detta skulle aldrig vara acceptabelt. Ändå kunde han inte sluta föreställa sig en scen där lärarna allvarligt sa att han fick precis vad han förtjänade och de tänkte inte göra något åt saken.
Han började också fundera på om han hade lärt sig nått om formeln tidigare och kanske kunde upphäva den själv. Han kände till olika sätt att få ihop objekt på liknande sätt, men inte människor. Han kunde binda dem helt med osynliga rep, men inte så att två personer satt ihop med varandra. Han hade en bok i kofferten som kunde ge svar. Eller nej, insåg han, det hade han inte. Den hade han flyttat till pojkarnas sovsal… Tillsammans med alla sina kläder… Han hade hoppats att inte behöva berätta för Kai och Sonia vad som hänt förrän det hade löst sig. Men nu skulle det vara omöjligt.
Han kunde höra hur Grace rörde sig en del, kanske var det i sömnen, eller så var hon också vaken. Gareth låg alltid helt stilla när han sov, och han andades väldigt lågt. Han var övertygad att han inte skulle kunna somna alls, tills han plötsligt vaknade. Han kände sig ovanligt trött. Han kunde omöjligt urskilja om han hade sovit i timmar eller minuter. Han visste däremot säkert att det var dags att gå upp. Hans inre klocka stördes inte av en dålig natt.
Gareth satte sig upp. Trotts att han tyckte att han hade sovit dåligt såg han inte tröttare ut än vanligt. Hans ansikte såg perfekt utvilat ut som det alltid gjorde, trotts att han just hade vaknat. Han såg att Karsi låg och sov, Grace var å andra sidan vaken. Han hade inte förväntat sig det. Han hade förväntat henne att vara en sjusovare som var svår att få upp.
”God morgon.” Han visste inte riktigt vad mer han skulle säga. ’Kan du följa med mig upp till pojkarnas sovsal så jag kan hämta kläder’ var inte det första han ville börja morgonen med.