Rollspelare & Wolfy prs

Jason gillade det inte men han började bli riktigt irriterad på det faktum att hon var otroligt osäker.
"Lyssna, jag är inte Damon. Ni har gjort slut nu, allt det här skumma beteendet som han lärt dig kan du glömma. Okej?" sade han otåligt och kollade på henne med rynkad panna. "Så, behöver du skjuts hem? Är du hungrig?" frågade han och drog upp hennes huvud så att hon mötte hans blick.

Leah ryckte skrämt till. Hans tonfall lät inte lovande och hans beröring fick inte henne direkt att känna sig trygg heller.
”Förlåt,” mumlade hon skamset och bet sig i läppen, ville inget hellre än sjunka genom jorden. Det kändes obekvämt att möta hans blick, det var sällan hon tog ögonkontakt med folk och det var något med den här killen som skrämde henne.
”Nej,” pep hon sedan som svar på hans frågor, ”jag klarar mig själv.” Trots att hon inte ville något hellre än smita därifrån med det samma så tordes hon inte, hellre väntade hon på något slags klartecken för att få gå därifrån.

Jason spände sina käkar och drog handen över ansiktet. Han blev mindre sur på henne och mer sur på Damon.
"Säg inte förlåt, Leah. Har du pengar till taxi då? Jag vill inte att du går hem själv eller går till Damon. Håll dig långt ifrån honom." Sade Jason och såg på henne. Hon var förstörd så det räckte, han ville inte riktigt förstöra ännu mer.

Leah kände sig extremt stressad men ansträngde sig för att hålla känslorna tillbaka. Det var inte läge nog att få ångest nu.
”Jag hittar på något,” lovade hon. Någon lösning skulle hon nog komma på. Nu ville hon bara komma bort härifrån, helt plötsligt hade hennes liv tagit en ordentlig vändning. Om det var mot det bättre hållet var hon inte så säker på.
”Damon kommer till mig om jag inte går till honom,” mumlade hon sedan innan hon långsamt började backa. Som sagt visste hon inte hur den här killen skulle reagera om hon bara vände sig om så det gällde att vara på den säkra sidan. Då hon var tillräckligt långt borta vände hon sig tillslut om för att sedan försvinna tillbaka mot huset.

Jason suckade lågt och drog handen över ansiktet igen, den här gången i frustration. Han skakade på huvudet och satte sig i bilen, hade inte lust att agera psykolog.
"Kör hem eller något." sade han till Philip, trots att han inte var tillräckligt gammal för att köra. Philip nickade lite och började köra mot deras hus. Jason hade tagit in honom då hans pappa kastat ut honom och han blev behandlad som Jasons lillebror, alltid undan från problemen och ingen fick bete sig illa mot honom.

Då hon kände någon lägga sina händer för ögonen på henne gav hon ifrån sig ett skrämt skrik.
”Herregud, det är ju bara jag!” Jessica ställde sig framför henne och himlade med ögonen. ”Du behöver inte vara så dramatisk.” Jessica var nog den som Leah skulle påstå vara hennes bästa vän. Hon var i ett lite liknande förhållande som Leah själv varit, om man bortsåg från att Jessicas pojkvän bar betydligt hyggligare än Damon. Med en suck började hon berätta om kvällens händelser. Trots att Jessica inte varit inblandad reagerade hon nästan starkare än vad Leah gjort.
”Hur såg den här killen ut sa du?” Den blonda tjejen spände blicken i Leah medan hon väntade på en detaljerad beskrivning. ”Du har ingen aning om vem du nyss pratat med, eller hur?” Jessica begravde ansiktet i sina händer.

Jason satte på radion för att inte drunkna i sina egna tankar under hemfärden. Han öppnade ögonen när bilen stannade och rynkade lite på pannan. Jason räckte över sitt kort till Philip då de var vid en drive thru.
"Köp något till mig också." sade han innan han slöt ögonen igen. Han hörde knappt Philips beställning men brydde sig inte särskilt mycket heller. Det dröjde inte länge förrän de fick det de skulle ha och var påväg hem igen.

Namnet Jason McCann fick inte till en början någon klocka att ringa i hennes huvud, men ju mer hon funderade på saken desto mer säker blev hon på att Damon någon gång mumlat namnet för sig själv. Det endast under de kvällar han varit flyförbannad, vilket blivit allt oftare under den senaste tiden. Efter att ha bytt några ord till med Jessica skildes de åt. Leah hade naturligtvis inga pengar på sig - hon hade kommit hit tillsammans med Damon och inte tänkt på att kvällen skulle kunna sluta på det här viset.

Jason tog påsen med mat och klev ut från bilen när de var framme. Han gick upp till dörren och låste upp innan han gick in. Han kunde inte sluta tänka på tjejen, det var verkligen första gången han sett en tjej så osäker. Han antog att hon fortfarande gick i skola så han tänkte se till att några av killarnas flickvänner höll koll på henne. Han suckade lågt och skakade av sig tankarna om henne. Han satte sig i köket och började äta.

Det dröjde inte länge förrän hon gick för att leta upp Jessica igen. Hon avskydde att besvära folk men hon behövde skjuts hem och Jessica var den första hon kom att tänka på. Hennes kille kanske kunde hjälpa till med den saken. Sagt och gjort fick hon vänta en stund till innan det äntligen bar av hemåt. Efter att ha tagit en dusch och fått på sig pyjamas satte hon sig ner i soffan med sin laptop. Jessica hade inte sagt mycket om Jason, bara att det var en kille man skulle undvika så länge man bara kunde, att han var farlig och att han inte behandlade tjejer väl. Det hade gjort henne nyfiken, mer än vad hon kanske egentligen borde vara, och ville försöka hitta någon mer information om honom.