[PRS] Step brothers

Edward lägger märke till hur litet avståndet mellan han själv och Derek är. Han känner hur deras ben lutas mot varandra, men bestämmer sig för att inte flytta på det, han har ingen lust att sitta obekvämt.
"Kan inte få nog ut av mig, kan du?" skämtar han med ett dolt leende på ansiktet. Han lyssnar halvt aktivt på hans pappas och flickväns konversation medan han väntar på att de ska ha lagt på en portion av den varma maten åt sig själva. Det är inte långt efter som han inser att det kanske är lite olämpligt under omständigheterna, men struntar i det. Han brukar skämta om liknande saker med sin äldre bror, och han kanske kan göra det med Derek nu också, who knows.

Med en fnysning lassar Derek upp lite av maten på sin tallrik innan han vänder sig om för att svara Edward.
Oturligt nog har Edward också vänt ansiktet mot den andre och deras näsor är knappt två centimeter från varandra.
Först blir Derek så generad att han inte kan säga något, men sedan flinar han snett och låter sig blinka med ena ögat.
"Det är väl mer tvärtom, huh?" retas han innan han vänder sig tillbaka för att koncentrera sig på maten.

Det lilla avståndet mellan deras näsor får Edward att rodna, och han bestämmer sig för att inte svara på den smarta lilla comebacken.
"Så, Tony hur gammal är det du är?" hör han Ms Chavrone fråga sin äldre bror, diskussionen om något som hände på hans fars jobb är visst avklarad.
"Nitton, jag har precis börjat första året på universitetet," berättar Tony och trycker in en kycklingbit i munnen. Edward har alltid tyckt att Tony var lite dum när det kom till det valet, näst intill alla hans vänner hade tagit ett sabbatsår, "to figure things out." Det skulle vara lätt att övertala deras pappa att låta sonen göra det, om man bara valde rätt tillfälle.
"Och du läser för att bli advokat?" Tony nickar och låter ett svagt mhm bli svaret. Med det börjar deras pappa berätta om det värsta fallet han haft för sin så kallade flickvän.
"Brukar du färga håret?" frågar Edward när han vänt sin uppmärksamhet mot killen bredvid sig och lagt märke till de blonda topparna.

Som på signal åker Dereks hand upp för att pilla med hårtopparna och han flinar.
"Du gillar att kolla på mig", säger han. "Men jag dömer dig inte... vad gäller håret? Nja, alltså..." fortsätter han och låter handen falla tillbaka till sin sida. "Det var väl mer ett experiment, eller vad ma nu ska säga."
Han pausar och lyssnar en stund på Mr Baker, innan han harklar sig och återgår till sitt och Edwards samtal.
"Du gillar väl det, att färga håret, alltså?" säger han med en menande blick åt de lila lockarnas håll.

Ett enkelt skratt flyr från Edward mun när han hör hur den längre tror att han gillar att titta på honom.
"Mycket," säger han och sväljer den varma potatisbiten. "Och duktig är jag också, jag skulle kunna färga ditt hår, om du vill." han hörde mycket väl hur Derek sagt att det bara varit ett experiment, men ignorerar det.
"Det vill du inte," avbryter Tony och stirrar förskräckt på sin lillebror mittemot sig. "Kommer du ihåg när du skulle färga mitt hår brunt, och det blev någon grön nyans?" Den äldre är fortfarande ärrad av minnet.
"Jag var tolv, jag hade aldrig gjort det förut," lägger Edward till och skakar på huvudet. "Nu however, är jag mycket duktig, faktiskt."

Derek låter en misstänksam blick vila på Edward innan han skyfflar in mat i munnen med hjälp av gaffeln.
"Varför lät du honom ens färga det?" frågar Derek när han tuggat klart och höjer misstroget på de mörka ögonbrynen.
"..Jag förstår nästan varför du inte skulle passat som Sherlock", tillägger han muttrandes innan han stoppar ännu en gaffel i munnen.
Maten är vad man kan kalla "normal hemmamat", och den är varken äcklig eller superdupergod, så han höll halvt med om att Mr Baker inte var världens mästerkock ( modern var inte heller det, utan för det mesta var det Derek som fixade den ).

Tony tar några klunkar av läsken han hällt upp åt sig själv för att kunna dröja lite på sitt svar.
"För att min lillebror är duktig på många andra saker. Plus så sa att han hade en vän vars mamma var frisör, så att han lärt sig det hos dem." berättar Tony och harklar sig lite. "Vilket var en lögn."
"Uppenbarligen," säger Edward och rycker på axlarna. "Du var fortfarande dum nog att nappa på det," den sjuttonåriga killen pillar lite med sina lila lockar medan han skakar på huvudet. "Men efter det har jag färgat både mitt, ditt och andras hår ett antal gånger. Jag är kung på det nu."

Derek skrattar till och drar bak håret som irriterande nog fallit ner i pannan igen.
"Om du var typ fjorton då, hur kunde du tro på honom?" fortsätter Derek med ett flin. Det är kul att reta Tony, då han varken tar det för allvarligt, men han blir lite låtsasirriterad.
Eller, Derek kan åtminstone hoppas att han inte blir irriterad på riktigt. Det verkar jobbigt att bli utsatt av nittonåringens vrede och han ryser till när han tänker på vad som skulle kunna hända (typ att få en hink iskallt vatten på ssig låter inte lockande, right?)

"Jag älskar min bror, och jag trodde han älskade mig tillbaka, that's why," berättar Tony med en djup suck. Edward skrattar när han ser på sin bror som försöker att gömma sitt leende så gott som möjligt. "Visar sig att han inte gjorde det."
"Nej, du var bara en väldigt dum fjortonåring," säger han och tittar upp mot Derek igen. Edward ignorerar sin brors fejkade förkrossade blick, de båda vet att de älskar varandra."Vill du färga om det?"

Derek låter bli att 'aw':a och det är inte för första gången han önskar att han också hade ett syskon.
"Alltså, jag vet inte", börjar Derek som svar och han hoppas att frågan ställs till honom. "Det beror ju på vilken färg..? Men jo, varför inte." Han ler snett mot Edward och undviker att vända på hela huvudet igen för att komma undan ännu en nästan näsa-mot-näsa situation.