PRS kickin' it

Kimberly

Jag himlar med ögonen mot Bonnie. Rudy är så upptagen med att planera vår oundvikliga helg att han inte ens lägger märke till vår väsande konversation.
"Du vet mycket väl att Rudy vet vem Felix är, han skulle inte för en sekund ta ett nej från honom", säger jag och ser på Bonnies frustrerade blick att jag har rätt. Det finns vissa fördelar med att vi alla känner varandra så väl, men ibland kan det förstöra en hel helgs maraton av America's Next Top Model. Som jag aldrig, verkligen aldrig, tänker erkänna att jag tittar på. Jag kastar en blick på Rudy, som vid det här laget redan har dragit upp datorn för att kolla på priserna, och nickar diskret mot dörren. Om vi går långsamt och tyst så kommer han inte att märka oss. Bonnie fattar vinken och börjar backa sakta men säkert.
"Yo, ni måste se det här", Jerry smäller upp dörren och avbryter därmed vår rymningsmanöver.
"Vad pratar du om?", frågar Rudy och tittar först nu upp från datorn.
"Jack och Colin!", utbrister han och ser ut som en stolt fotbollsmamma. Jag himlar med ögonen men följer ändå med de andra ut för att se på vad det nu kan vara. Kanske vem av de som kan stoppa in flest ostbollar i munnen. Killar, tänker jag och suckar. Men mina tankar sopas undan direkt när jag höjer blicken och ser det som händer. Killarna kan verkligen karate, det går inte att neka, men sättet de jobbar tillsammans är obeskrivligt. Jag vet att om Bonnie och jag fick öva lite så skulle vi kunna klara av något liknande, men det verkade som att de kunde känna av varandra undermedvetet. Som att de bara visste vad den andre skulle göra härnäst. Lika hänförd som alla de andra tittar jag förundrat på de när de sparras. När jag äntligen klarar av att slita blicken från de så ser jag Rudys min. Ett sting av avundsjuka för upp i huvudet, men försvann lika fort som den kom. Jag ruskar på kroppen och är den första att säga något efter deras lilla show.
"Så... Wasabi?", jag sträcker frågande fram en hand och känner hur mina andra vänner gör likadant. Colin och Jack lägger fram sina händer och ler båda två.
"Wasabi."

~ Bonnie ~

Kalla det corny, men för en liten stund känns det som att vi alla i rummet kanske, bara kanske, kan bli riktigt bra vänner. Visst, jag kommer inte alltid ihåg namnen på de tre killarna som länge gått i dojon, men för en gångs skull kanske, KANSKE, jag skulle kunna lära mig dem. Var det Clinton, Jesy och Edmund?
"OKEJ! Kan ni vara lite tysta nu, hörrni?" frågar Rudy och lägger armarna i kors, medan hans blick glider över oss som den hök han är. "Jag har bokat en stuga som vi kan vara i, allihop! På så sätt kan vi alla lära känna varandra, både gott och ont."
Jag hade nästan glömt det där, och ärligt talat hoppades jag att han också gjort det. Jag borde ha gått och tagit bort sidan på hans dator medan jag hade chansen, nu är min helg helt förstörd. En suck lämnar både Colin och Eddies - Edmunds - munnar, medan Jack står som den förvirrade lilla fågelungen han är medan han tittar mot Rudy.
"Då har jag en orsak till att inte göra teknik uppgiften yo~" säger Jesy exalterat medan han slår med näven i vädret. "Rudy, du är bäst mannen!" han slänger sin lädertäckta arm över den kortare's axlar och skakar om honom.
"Vänta vänta vänta, ska vi sova i en stuga?" avrbyter Clinton och ruskar på huvudet. "Mina föräldrar kommer aldrig tillåta det, jag är nämligen mycket allergisk mot myggbett! Jag kommer inte klara mig en timme i den där naturen!" det är tyst ännu någon minut innan Colin låter sin mun öppnas.
"Så.. jag måste stanna i en stuga tillsammans med alla här?" frågar han och skakar roat på huvudet. "Hur vet jag om jag kommer överleva det?"

Kimberly

Medan Rudy fortsätter sin långa predikan om vänner och gemenskap, så tar jag mig en titt på vår nya grupp. För några timmar sen var vi fyra, nu är vi sju. Allt hade gått så snabbt att jag inte riktigt hade insett att det inte bara var vi längre. Jag låter blicken vandra från Bonnie, till Colin och till sist Jack. Av någon anledning så vilar den kvar en stund extra på Jack. Jag ruskar snabbt på huvudet och känner hur kinderna börjar hetta. Tack gode gud för att ingen kollade på mig nu.
"Kim, förresten", Rudy vänder sig plötsligt mot mig, vilket får alla andra och göra detsamma. Varför hatar universum mig? Jag känner Bonnies blick vandra från mig till Jack och tillbaka till mig. Hon försökte hålla tillbaka ett skratt, vilket fick det att låta lite som hicka.
"Ja?", frågar jag och försöker låta stadigare på rösten än vad jag känner mig.
"Skulle du kunna köpa mat till helgen? Du får såklart dojons kreditkort", säger Rudy och viftar med den hårda plastbiten i luften. I vanliga fall så skulle jag ha snappat åt mig kortet direkt, eftersom att det innebar att jag fick välja mat. Men nu vet jag att kortet inte bara skulle innebära att jag fick välja maten, utan även att jag skulle behöva be någon mer om hjälp att handla allt. Och jag vet att Bonnie skulle vägra. För, come on, hon är inte så mycket för "grillmys med marshmallows". Och Milton skulle plugga, som vanligt, Eddie och Jerry stannar alltid kvar i dojon på eftermiddagarna och Colin verkar inte vara den mest ödmjuka här. Och då återstod bara...
"Och Jack", Rudy vänder sig mot honom och återigen så vänder sig hela gruppen med honom. Jag biter mig hårt i läppen och upprepar samma mening gång på gång, tyst för mig själv. Snälla Rudy, nej.
"Du kan väl hjälpa Kim med maten?", han ler mot Jack som, om jag inte ser fel, faktiskt rodnar lite. Men ändå, som den gentleman han låtsas vara, så nickar han och ler stort mot mig. Nästan lite retsamt, som om han vet vad jag tänker.
"Hade du något problem med det Kimmie?", frågar Jack och tittar retfullt på mig.
"Va?", säger jag begåvat och känner än en gång färgen i ansiktet stiga från beige till tomat. Och plötsligt inser jag att jag inte var så tyst när jag bad Rudy att tänka om. Fan. Varför?
"Eh, jo, det blir jättebra", säger jag med en överdrivet käck röst. Det får alla att brista ut i skratt och mig att bli ännu rödare. Great.

Bonnie

Timmen går snabbt, snabbare än vad timmarna gick hos svarta drakarna.
Tiden kanske faktiskt går snabbare när man har roligt, vad vet jag. Men det irriterar mig en hel del.
"Vad säger ni om att ta och köpa lite falafel?" frågar Rudy och sträcker på sig med ett brett leende. "Jag slår vad om att ni alla är vrålhungriga, jag bjuder!"
Ärligt talat så var meningen, jag bjuder, allt som fick mig att hänga med. Jag skulle nog hellre försöka fixa tacos med min bror, vilket alltid slutar ut med ett matkrig.
Missförstå mig inte, både jag och min bror är väldigt, VÄLDIGT, duktiga när det kommer till matlagning. Men ingen ut av oss har orken eller viljan till att göra något storslaget. Framförallt inte nu när jag börjat skolan och Felix jobbar. Vi kommer inte ha tid till det lika ofta, och jag tror det vore bra för honom att ta det lugnt, träffa några kompisar någon kväll utan att få skuldkänslor för att lämna mig själv. Så det är den enda anledningen till att jag följde med in till falafel restaurangen strax över gatan. Och att jag får tid att reta Kimberly när det kommer till Jack, och att jag får umgås lite mer med Colin, är bara plus.
Jag låter min hand glida genom mitt silvriga axelklippta hår innan jag kliver in till restaurangen som fortfarande är öppen.
"Fler kunder, så här dags?" frågar Phil som står och matar sin get med vad ser ut som blomblad. "Vad får det lov att vara för er, Rudy?"

Kimberly

Jag fnissar till när Colin och Jack förvånat tar ett steg tillbaka när de får syn på geten som står uppflugen på ett bord, tuggandes på vad det nu är Phil håller i. Rudy vänder sig om och ska precis börja rabbla upp våra olika beställningar när han ser killarna.
"Visst ja, det här är Phil, han äger det här stället. Och det där är Tootsie, hon hjälper till", säger Rudy stolt och klappar geten på huvudet, som ger ifrån sig ett frustande läte.
"Jag vet att det kan verka väldigt ohygieniskt men...", börjar Milton men Eddie hinner avbryta honom innan han påbörjar sitt långa tal om hårnät, handskar, tvål och allt där emellan.
"Jag kom hit för falafel, inte en redovisning", säger han bestämt och vänder sig mot Phil och förklarar vad han vill ha. Vi andra hänger på och går därefter mot ett bås och slår oss ner. Vi lämnar Rudy vid kassan, som kastar en orolig blick på sitt kreditkort och sedan på summan på den lilla displayen vid kassaapparaten. Vanligtvis brukar vi alltid hjälpa till att betala, men om han nu erbjuder sig så får han skylla sig själv.

När vi alla har ätit vår mat och sitter mätta och belåtna så öppnar Jack munnen. Tyvärr.
"Vad ska vi handla till stugan?", frågar han Rudy och tar upp mobilen för att börja anteckna. Jag släpper ut en tyst suck, som endast Bonnie märker, och släpper ut ett litet fniss.
"Jo, jag tänker korv, korvbröd, pålägg, mackor...", Rudy babblade på medan Jack antecknade och jag petade i det som fanns kvar av maten. På bara en dag hade allt spårat. Skolan började och jag lyckades komma försent till lektioner, blev påkörd av en fartdåre, var tvungen att campa ute i skogen med dojon och två nya killar som för övrigt verkar vilja utmana min förstaplats i dojon. Och nu sitter jag här med en plastgaffel i munnen som jag frenetiskt tuggar på medan jag oroligt väntar på att alla ska bestämma sig för att gå hem och jag blir ensam med Jack. Fan.
"Eller vad säger du Kim?", Rudy tittar frågande på mig, som hastigt släpper gaffeln och tittar upp på de andra. Eftersom att jag inte hade någon aning om vad de frågat mig så kunde jag bara gissa mig till rätt svar.
"Jo, det blir nog bra", chansade jag osäkert och Rudy rynkade på ögonbrynen men såg förvånansvärt glad ut och alla andra stirrade förvirrat på mig.
"Ja, okej då", Rudy sken upp och krafsade ner något på ett anteckningsblock han tydligen precis dragit fram. Jag såg förvirrat på Bonnie i hopp om en förklaring, men hon undvek min blick, hon såg nästan skrattfärdig ut. Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan och drog snabbt upp den för att kolla och... NEJ! DU SKOJAR! Där fanns ett sms från Jack som löd: Rudy sa att det finns 2 sovrum, med plats för 4 pers i varje. Milton, Jerry, Eddie, Rudy i 1. Du, Jag, Colin, Bonnie i 2.
Kunde den här dagen gå mer åt helvete?

~Ben~

Ärligt talat så har jag inget större problem med hur vi blev uppdelade. Jag känner ingen ut av killarna i dojon, den enda jag känner är Kim och vi hamnade i samma rum, och det var det enda jag brydde mig om. Jag drar handen genom mitt korpsvarta hår medan jag leker med falafelbitarna på tallriken framför mig. Faktumet att Kim inte lyssnat på konversationen är mycket väl skrattretande, men faktumet att vi kommer sova i samma rum som killen hon inte är särskilt förtjust i, är ännu mer skrattretande.
"Okej, är det något mer vi ska handla?" fråga Jack och tittar på oss en efter en med mobilen i högsta hugg. "Jerry, vill du ha något?"
"CHIPS." säger han tvärt och slänger in en falafel i munnen. "Det och dipp är mitt enda önskemål." Jag ser över bordet hur Jack skriver chips och dipp med stora bokstäver och utropstecken. Antagligen vill han inte ha en sur Jerry omkring sig, det vill ingen.
"Okej, Ben, vill du ha något?" frågar han innan han tar en klunk av sin stora läsk som Rudy betalat för.
"Choklad, massvis med choklad," får jag ur mig, choklad är viktigt. Choklad får en att må bättre, precis som en Remus Lupin sagt. Choklad besviker en aldrig. Jag känner hur någon kollar på mig, men när jag vänder blicken mot Colin så ser han snabbt bort. Herregud.
"Ni är verkligen snacksgalna huh?" frågar Jack medan han nickar. Men jag kan mycket väl se hur han skrivit upp ostbågar, lösgodis och pringels högst upp på sin lista.

Kimberly

Jag tar en stor klunk av läsken som står framför mig och känner direkt hur ögonen börjar tåras. Det här med kolsyra är inte direkt min grej. Jack tittar upp precis i tid för att se mig torka bort tårarna som rinner sakta nerför kinden.
"Se så Kimmie, så hemskt är det väl inte att handla med mig? Jag ska försöka att inte köra över dig med kundvagnen", flinar han och sparkar till min fot lätt under bordet. Jag kastar en sur blick på honom och hör hur Ben fnissar till, vilket får mig att ge honom en likadan.
"Det är kolsyran", säger jag och killarna frustar till av skratt.
"Svart bälte och stenhårda Kim, jag hade ingen aning om hur man kunde knäcka dig. Men, nu visar det sig att allt som krävs är lite bubblor", flinar Jerry och jag slår till honom på armen.
"Skärp er nu, vi måste fokusera", Milton himlar med ögonen när Jerry sträcker ut tungan mot mig.
"Vad exakt är det vi ska fokusera på?", frågar Colin och höjer ett ögonbryn. Milton öppnar munnen och vi alla märker att han är på väg att börja en alldeles för lång redovisning om vad som kan hända i stugan, hur man förhindrar det och massor av andra onödiga saker. Jag reser mig snabbt, vilket får Ben att göra detsamma. Någon sekund senare står även Jack och Colin upp.
"Jag tror att vi måste åka nu, Ben, eller hur?", säger jag och sneglar mot honom. Han nickar och börjar dra ut stolen för att gå när Colin och Jack gör detsamma.
"Jaså, ni hade tänkt åka med?", frågar Ben och låter lite trött. Eller det är i alla fall vad någon som inte känner honom skulle tro, jag däremot märker hur han blir lite rosa om kinderna och börjar pilla lite på sina ärmar. Jag ler för mig själv när jag börjar gå ut mot bilen.
"Ses imorgon", säger jag och höjer handen till en vinkning mot de resterande vid bordet, som ger mig en inte så lika glad vinkning tillbaka, där de nu sitter fast vid bordet och Miltons säkerhetspredikan.

"Jag sitter fram!", Colin springer fram till bilen och ställer sig vi passagerarsätet. Ben harklar sig tyst och går fram till bilen. Jag hade sagt emot Colin, jag menar det är ju faktiskt min plats, om inte Ben hade sett så otroligt blyg och generad ut. Nu ska han få igen för att han har retat mig om Jack. Visst fan, Jack. Han kommer sitta bredvid mig. Jag stelnar till och drar försiktigt upp dörren. Jag är sist med att hoppa in i bilen och jag hör de andra tjata på mig och kalla mig långsam. Jag skakar lite på huvudet och tänker för mig själv, vad spelar det för roll om vi sitter bredvid varandra? Vi är ju bara vänner, om ens det.

~Ben~

"Har ni tuggummi här någonstans?" frågar Colin medan han börjar rota i det lilla bilfacket framför honom. Jag öppnar munnen men stänger den genast igen, vem i helvete går igenom ens saker utan att ens fråga om lov? Colin verkar inte bry sig om hur jag blänger på honom, utan slänger bort en massa lösa papper, anteckningsblock och ett par slitna pennor ner mot golvet. Om inte han städar upp efter sig, så kommer hela helvete spridas ut.
"Det finns längre in," muttrar jag och vänder blicken mot bilvägen igen, men i ögonvrån kan jag se Kim vicka på sina ögonbryn i backspegeln. Colin hittar tillslut två olika paket längre in facket och slänger in ett par tuggummin i mintsmak i sin mun innan han kastar den bak till Jack. Efter det låter han sin blick glida ner mot det andra paketet.
"Röker du Bennie?" frågar han och tittar storögt på mig. Bennie är ett smeknamn som får mig att vilja krossa skallen av personen som uttalar det. Inte bokstavligen, så klart. Men när Colin uttalar det sådär, men honungslen röst, får det mig att vilja hoppa ur bilen, springa till andra sidan jorden och stoppa huvudet i en sopptunna. För bara då kan Colin inte se rodnaden på mina kinder. Jag harklar mig medan jag skakar på huvudet.
"N-nej, det är inte mitt.." berättar jag och kommer genast ihåg hur min bror alltid brukar slägga sina cigarettpaket där när han lånar bilen. Verkar som att han glömt den den här gången. Jag struntar i att berätta vems det är, eftersom att Colin egentligen inte har någonting med det att göra. Underligt nog får det Colin att se ännu mer förvånad ut, och får en rynka i pannan medan han enkelt nickar på huvudet.
"Jaså," säger han.

Kimberly

Bilen skumpar till och avbryter Colin, och plötsligt står den still. Jag tittar ut genom fönstret i ett försök att se om vi har kört på något men jag ser bara asfalt. Ben rycker irriterat i nyckeln och muttrar något ohörbart. Colin försöker hålla tillbaka ett leende, vilket får Ben att kasta en arg blick på honom.
"Men gör det bättre själv då", muttrar han och kastar uppgivet upp armarna i luften. Jag knäpper loss bältet och öppnar bildörren, vilket de andra gör de med.

"Vi har inte kört på något i alla fall", konstaterar Jack som har gått ett varv runt bilen.
"Och hjulen har luft", mumlar Colin och reser sig från marken, där han har stått och känt på däcken. Jag suckar högljutt och Jack flinar mot mig.
"Lugn prinsessan, du kommer att komma hem. Du hade fått låna min skateboard om det inte var så att allt med hjul betyder otur för dig", Jack puttar till mig lite lätt med armbågen och jag hör både Ben och Colin skratta till.
"Ja ja, upp med motorhuven nu så att vi kan se vad som är fel", suckar jag och går mot framsidan av bilen. Ben öppnar upp och plötsligt blir allt grått. Rök väller ut från alla möjliga håll, vilket inte kan vara ett så bra tecken.
"Det där ser inte bra ut", muttrar Colin, samtidigt som Jack hostar till.
"Men säger du det?", säger Ben ironiskt och himlar med ögonen. "Har någon numret till en bärgningsfirma?"

Efter många googlesökningar och ett par samtal så är bärgningsbilen på väg. Jag sätter mig tungt vid vägkanten och tittar på de andra som står lutade mot bilen.
"Det börjar bli kallt", huttrar Ben och rodnar starkt när Colin räcker honom en tjocktröja. Jack ler och tittar menande på mig, som för att se om jag precis såg det där. Jag ler och nickar instämmande mot honom, vilket får Ben att reagera.
"Vad ler ni åt då?", frågar han och vickar på ögonbrynen. Uppenbarligen så missförstår han situationen, men Jack spelar med.
"Kimmie här blir alldeles knäsvag av min närvaro, så hon var tvungen att sätta sig ner. Det är tufft att vara så snygg som jag", säger han och flinar mot Colin, som ger honom en high five.
"Töntar", suckar jag och Ben samtidigt som en stor bärgningsbil stannar bredvid oss.

Ben

Den svarta tjocktröjan i mina händer är mjuk, en typisk tjocktröja för att hålla en en aning säkrare mot kylan. Men av någon anledning känns det mycket speciellare. Visst, ibland brukar jag sno en tröja eller två, kanske fler, från min bror, men Colin har jag praktiskt taget bara känt i en dag. Och nu ska jag gå runt i hans kläder?
"Oroa dig inte, det är bara en tröja," säger han enkelt och skakar på huvudet. "Det är inte som att jag skulle ge dig tröjan jag har på mig, för att hålla dig varm." fortsätter den längre killen, vilket får mig att fnysa till. Colin talade sanning dock, han gav mig en tjocktröja som trött låg hans väska, medan han har en annan på sig. Men ändå. Jag låter mig själv dra armarna in i tjocktröjan och låter den glida ner över min mage, för att sedan trä luvan över mitt huvud. Visst, Colin är mager, men han är också väldigt mycket längre, vilket gör att den inte passar mig lika bra.
"Hur lyckades ni ungdomar med det här?" frågar mannen som hoppat ut ur den kraftiga bärgningsbilen och kommit fram till oss. Han rynkar på näsan och stänger bilens öppning på framsidan.
"Det var tidsfråga, den är lika gammal som Moses," berättar jag medan vi alla tar våra saker ut ur bilen, så att de kan ta upp bilen. Nej, jag är inte troende.
"Så ska vi gå hem nu eller?" frågar Kim och kliar sig bakom huvudet. "Jag har inte varit med om det här förut."
"Vi skulle kunna gå tillsammans Kimberly~" sjunger Jack med ett enkelt flin, vilket får den blonda att rodna ännu en gång. "Jag slår vad om att du skulle gilla det, eller hur?" Kim öppnar sin mun, för att sedan stänga den tvärt igen.
"Hur i helvete vet du mitt fullständiga namn?" frågar hon och blänger på Jack, som rycker på axlarna. Kim tittar bort mot mig, vilket får mig att rycka enkelt på axlarna.
"Visst, jag sa ditt fullständiga namn förut, men hur skulle jag kunna veta att Jack lyssnade så aktivt?" frågar jag med ett enkelt leende på läpparna. Innan den brunhåriga killen kan skydda sig själv, så öppnar den äldre mannen sin mun igen.
"Ni får åka i bärgningsbilen, ni får hoppa in efter vi fått upp er bil på flaket, okej?" frågar han och får en nickning av oss alla som svar.