Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin fortsätter att sitta på stolen, den enda rörelsen han gör att flytta upp sin skolväska tills stolen bredvid honom så att ingen annan elev kan sätta sig där innan Taehyung kommer. Salen fylls med fler människor från hans nya klass och några nickar mot Jimin när de kommer in i salen men Jimin är dålig på att hälsa tillbaka. Eftersom han kom in vid den här tiden har redan hela klassen hittat sina kompisar, och det skulle kännas konstigt för honom att försöka komma in i kompisgänget nu. Faktiskt, så är Jimin ganska säker på att om inte Taehyung hade hjälpt honom nu på morgonen hade han antagligen ha varit helt ensam tills någon hade tvingat honom till att vara med dem. Inte för att Jimin riktigt bryr sig, egentligen. Han är ganska van vid att vara ensam men han vill ändå ha någon som står ut med honom, även om han verkar känslokall för det mesta av tiden. Det är ingenting han kan hjälpa, det är bara så hans personlighet är och han vet inte riktigt hur man är något annat.

Kafeterian är nästan helt tom när Yoongi kommer gåendes, den enda som är där sitter vid den lilla kiosken. Lite konstigt att han sitter där när det seriöst inte är några elever eller lärare lediga från lektioner.
"Hoesok, ge mig en kaffe tack" säger han trött och lutar sig mot väggen när han ser sin brunhåriga vän.
"Det är inte gratis hyung, har du pengar på dig?" frågar han, mycket lugnare än vanligt.
"Jag är inte dum i huvudet, vet du," flinar han enkelt och ser på sin vän som gör i ordning den äldres kaffe. "Hur är det med dig, jag har inte hört något från dig den senaste veckan." Hoseok är tyst en liten stund och tar med sig muggen ut ur kiosken för att sätta sig med sin Hyung.
"Jag mår helt okej faktiskt, jag är bara så otroligt trött." muttrar han och drar händerna över ansiktet.

Tillslut kommer Taehyung in till klassrummet och Jimin flyttar undan sin väska så att Taehyung kan sätta sig bredvid honom. Den glasögonprydda killen trycker dock bara upp sina glasögon på näsan utan att sätta sig ner, men han ställer sig framför Jimin.
"Vår lärare är inte här", säger han. "Vi kan stanna här om du vill spela något instrument eller något."
"Får vi vara här även om det inte finns någon lärare?" Jimin ser upp på den brunhåriga killen och ser ganska förvånad ut. Han trodde inte att de skulle få spendera sin håltimme här. Den blonda killen biter lätt i sin läpp och ser sig omkring i salen.
"Om du inte har något annat att göra så kan vi väl stanna här i ett tag?" frågar han och Taehyung nickar med ett lätt leende.

Den äldre håller sig tyst en liten stund innan han ser upp på sin väns olyckliga ansikte.
"Vad är det?" frågar han tillslut och skjuter bort muggen med kaffe för att kunna lyssna på sin vän klart och tydligt.
"Jag hade bara ett bråk med mina föräldrar, så jag stannade hos min brorsa under natten." förklarar den yngre och sjunker ner på bänken, fan vad Yoongi hatar att se den mest glada personen han känner deppig. "Men han ska bort under veckan och jag vet inte riktigt vart jag ska sticka."
"Stanna hos mig inatt, det kan bli bra." den äldre vill egentligen inte det, eftersom att han gillar att vara ensam hemma. Men, Hoseok är en ut av hans bästa polare och han har hjälpt honom mycket mer än att låna ut ett ställe att sova på. Plus så kan det bli hyfsat roligt, bara den yngre inte stör honom när han spelar. Erbjudandet verkar få Hoseoks humör att gå från 0 till 100 på någon sekund. Han slänger sig glatt runt Yoongis axlar där de sitter och börjar prata som sitt vanliga jag.

Jimin ser sig omkring i salen, han kan egentligen inte spela något instrument. När han var yngre gick han på dans men han slutade så fort hans föräldrar skilde sig. Han kan sjunga lite men enligt han själv är han inte så bra på det heller. Alltså är musik ett sånt här mittemellan ämne för Jimin. Han tycker väl att det är ganska kul, men han är inte så bra på det. Ungefär som med allt annat.
Jimin vänder sin blick till Taehyung igen. "Kan du spela något?" frågar han den brunhåriga eleven som står framför honom.

Det var en kort dag för Yoongi, vilket han uppskattade. Mest ut av allt vill han bara gå till caféet, beställa en varm choklad, ta upp den till studion där det INTE finns några nakna ungdomar. Men sin ryggsäck över ena armen börjar han släpa benen efter sig medan hans stora svarta hörlurar kramar om hans öron. Det är inte förrän han ser det nya ansiktet, som nu är bekant, som han börjar gå allt snabbare. Ja, om han var mogen nog skulle han gå och säga förlåt för sitt uppförande, men det är han inte. Inte nu i alla fall. Han svor för sig själv att han lät Namjoon skjutsa honom när han visste att han slutar tidigare, nu måste han gå hela långa vägen till sin arbetsplats.
När han väl kommer dit så känner han hur hans fötter skriker av alla skavsår, han borde inte haft på sig sina nya skor utan att tränat att gå i dem. Vilket helvete till dag. Han drar av sig sin militärfärgade jacka och skakar lite på fötterna innan han går mot disken.

När skolan är slut följer Taehyung med honom till skåpen som är bredvid varandra.
"Hur har det gått idag?" Taehyung ser på Jimin som tar ut sin jacka ur skåpet innan den blonda vänder sitt ansikte mot Taehyung.
"Bra." Han ger honom ett stelt leende, som Taehyung ändå besvarar. "Eh ... Ska vi ses här imorgon innan skolan börjar?" Jimins röst låter lite skakig, men han kände att det var smartast att bara fråga det nu eftersom han vet att han kommer behöva hjälp för att hitta imorgon också.
"Absout", ler Taehyung och följer med Jimin ut innan de skiljs åt. Jimin går själv mot ett håll som inte leder hem utan till ett café som han vet söker nya arbetare, vilket är bra för Jimin då han behöver ett jobb här och det är ganska nära skolan vilket betyder att han skulle kunna jobba på vardagar också och inte bara helger, vilket gör det ännu bättre.

Yoongi ser ut genom fönstret till caféet, små droppar vatten faller från himlen som blixten, det har börjat regna igen. Nu kan han i alla fall vara glad över att han är inomhus när ovädret börjar. Den mörkhåriga mannen låter blicken åka från fönsterna till tjejen bakom kassan och trummar väntandes på den varma chokladen som snart borde vara klar.
"Här har du oppa," säger hon och den äldre rynkar på ögonbrynen mot henne, han bryr sig inte om det är ohyfsat. Han har pratat med henne en gång och det var när han beställde den här muggen varm choklad, hon kan inte bara börja kalla honom oppa sådär. Men han nämner det inte, eftersom att han är alldeles för trött för att öppna sin mun en enda centimeter för närvarandet. När han vänder sig om, för att gå upp mot studion ovanför caféet, så krockar han in i någon. Han krockar så hårt att personen faller ner på golvet, med den artonåriga killen ovanpå sig.
Det är en jävlans tur att chokladen var i en pappersmugg med lock, för annars skulle de ha fått het choklad över hela sig.

Jimin går till caféet utan att tänka så mycket, så när han är framme går han bara in utan att riktigt se sig omkring. Han hinner bara gå in i en liten bit innan han ligger ner på golvet med någon över sig. Han stönar lågt av smärta, hans rygg hade fått ta det mesta av smällen, dessutom har han en persons vikt över sig. Saken är, han vet inte om det var han eller den andra killen som gick in i den andra. De kanske gick in i varandra, men Jimin kan inte riktigt fokusera på att försöka lista ut vem som fick de två killarna att falla utan han försöker mest att få tillbaka rörelsefunktionen i kroppen så att han kan komma upp igen även om det är svårt så länge den andra personen ligger över den blonda killen.

Yoongi gnäller tyst till för sig själv medan han lägger handen mot sitt dunkande huvud.
"Förlåt, jag såg mig inte fö.." den mörkhåriga mannen avbryter sig själv när han får syn på det bekanta ansiktet efter han hoppat upp på fötter. Det är den nya killen, vilket får honom att vilja dunka huvudet i ett bord, fan vad smidig han är. "Här.." den äldre tar tag i den blondas armar och hjälper honom upp från det svala och ny torkade golvet. "Har du ont någonstans?"