Feminism för feminister

Hahaha det är ju typ det enda man får höra när man som man ifrågasätter feminism

För att byta ämne och sluta ge uppmärksamhet åt någon som bara vill provocera: appropriering.

Jag tycker det är ett sjukt svårt begrepp. Alltså, tar man upp Chicago Redskins förstår jag ju det, så klart, men hela kontroversen om Iggy Azaleas cornrows flög lite över mitt huvud (så här några år senare och otaliga diskussioner har jag fortfarande inte riktigt förstått). Blir det inte någonstans att man bestraffar henne för att samhället är skevt? Och hur kan en kultur 'äga' en frisyr?

Definitionen på feminism från Wikipedia: "Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män och där feminismen verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter." Detta är grundtanken som jag delar med andra feminister. Därför kallar jag mig feminist.

Okej, som en sista jävla kommentar till detta; folk har lagt upp otaliga argument och hänvisat till spaltmeter av studier för uinls. Inte en enda gång har jag använt att han är en "vit kränkt cis-man" som argument. Nog för att det är sant, men det säger inte något om feministisk strategi. Därför har jag och andra suttit och argumenterat sida upp och sida ner istället, hur fruktlöst det än visat sig vara. Medan uinls går till personangrepp, spammar och bara går in för att provocera utan att ens läsa det vi skrivit tillbaka. Och sedan anklagar densamme oss för att vara osakliga? Då greppar man verkligen efter halmstrån.

Så ni andra - bara skit i att svara från och med nu. Åtminstone i den här tråden.

Tillbaka till ämnet; Aydane, jag minns att jag vid något tillfälle såg den här bilden;



Och så hade någon skrivit typ: "Imagine spending a lot of time and energy on an essay. You turn it in, and get a D. Then someone turns in the very same essay that they stole from you and get an A for it. That's what cultural appropriation is like."

Okej nu stod det säkert inte alls så, men det var det det gick ut på i alla fall. Så; mörkhyade blir dagligen straffade för hur de ser ut och klär sig. Deras stil ses som mindre lämplig och påverkar till och med deras chanser att få ett jobb. Tills en vit person plötsligt börjar använda sig av den. Då plötsligt blir hen hyllad över sin nyskapande och coola stil. Alltså - den approprierade stilen blir bara accepterad genom ett filter av vithet, samtidigt som rasifierade i samma utsträckning som förr blir diskriminerade för den. Så först måste kanske samhället lära sig acceptera stilen från dess ursprung, annars blir den kanske lätt en modefluga för vita människor och tas inte på allvar upp i samhället.

Lite så? Nu blir ju jag själv uppenbarligen inte rasifierad på något plan, och jag håller med om att gränsen är luddig. Det gäller nog för de flesta. Men om jag hör att någon tar illa upp, så känns det lättast att bara avstå egentligen.

Så långt är jag helt med. Frågan är varför det är personen som använder uppsatsen som är problemet. Hade det där hänt på en skola i Sverige hade vi ju inte pratat om att eleven saknade ett intersektionellt perspektiv - vi hade ju bedömt läraren som olämplig. Jag kan inte se hur det är något som helst negativt att ta inspiration av varandra, utan för mig känns det 100% som ett samhälleligt problem. Borde vi verkligen attackera individen (som för övrigt, av någon underlig anledning, alltid blir kvinnor; varför blir Iggy Azalea och Miley Cyrus mer attackerade än Promoe?).

Vidare är det så sjukt problematiskt på ett rent empiriskt plan. Vilken kultur äger dreadlocks? Får samer ha dreadlocks? Får asiater ha det? Är det appropriering att ha skägg, eftersom att det egentligen passar in på tentaexemplet du tar upp? Om man ska kunna attackera individer för att göra fel, är det då rimligt att det är så komplicerat?

Jag fattar att strukturen är problematiskt, vad jag inte fattar är liksom varför Iggy Azalea "gjorde fel" som skaffade corn rows.

Förklara för mig hur man kan slåss för rättvisa för alla på individnivå samtidigt som man grupperar människor, sätter de emot varandra, normaliserar hat och pekar ut syndabockar?

Aydane, jag tänker att givetvis är ju läraren ett stort problem i det här. Men eleven tog en uppsats som hen visste att hen kunde få cred för, medan den som ursprungligen skrev den inte kunde det. Givetvis är det ett samhällsproblem i större skala att folk kommer bedöma mig med cornrows på ett annat sätt än en mörkhyad person med cornrows, men samtidigt är jag ju medveten om att detta kommer hända. Det känns liksom lite ignorant att dra fördel av det när jag har vetskapen om du förstår hur jag tänker?

Vad gäller vilka som får ha dreadlocks kan jag inte svara på det. Asiater blir ju rasifierade de också om än inte på samma grunder som mörkhyade och jag har svårt att tänka mig att de skulle kunna dra fördelar av kulturell appropriering så som en vit person skulle kunna göra det.

Vad gäller att det är kvinnor som blir kritiserade för det så förvånar det mig inte överhuvudtaget, men det är ju mer en spegling av den sexistiska samhällstrukturen.

Kort sagt sitter inte jag på alla svaren, men det jag kan göra är att vara ödmjuk inför det faktum att jag är jävligt vit och att jag kommer undan med saker som rasifierade inte kommer undan med. Jag kommer inte att sitta och peka ut alla och envar för kulturell appropriering, men jag kan ju åtminstone försöka att själv anpassa mig.

Jinx: jag tror verkligen vi behöver flytta tillbaka fokus lite, sorry att jag gled iväg till hypotetiska frågor.

Ponera att A (som är vit) tycker att corn rows är fint. A skaffar corn rows. Har A gjort fel?

Jag anser att feminister som beter sig på det sättet gör på lite fel sätt. Jag tror inte på taktiken att skriva hatiska inlägg med attityden "alla-män-är-hemska-och-borde-utrotas-från-jordens-yta". Det gör det bara krångligare och leder bara till mer splittring mellan människor. Dessutom gör det svårare för män att ta till sig budskapet som feminismen faktiskt innebär. Pratar vi om riktig jämställdhet och säger vi att feminism är till för män också, blir det så bakvänt att sen ösa ovett på varenda cis-man som existerar.. Men detta är bara min personliga åsikt.

Däremot kan jag på samma gång förstå kvinnor som är förbannade på hur strukturerna i samhället/normer påverkar oss och alla andra runt oss. Sverige har kommit en lång väg jämfört med många andra länder, men det finns alltid utrymme för förbättringar.

Angående peka ut syndabockar: Menar du då att män pekas ut som roten till allt ont? Jag förstår om det känns så, men låt oss ta något exempel:
Vi vet att män våldtar mer än vad kvinnor gör, vi vet att brott begås av män i större utsträckning, vi vet att kvinnor fortfarande bedöms mycket mer efter utseende och inte efter deras prestationer. Frågan blir då: vad kan vi göra åt detta?

Det kanske låter som om män anklagas som grupp i sådana här uttalanden, men det är snarare ett enkelt konstaterande. Vi vet att det är såhär, vad vi behöver göra är att komma på lösningar på den här typen av problem.
En lösning jag tänker rent spontant som skulle kunna gå lång väg är om de män som våldtar, begår brott och enbart bedömer kvinnor för utseende slutar göra det. Det löser inte allt, men mycket. En annan tanke vore att sluta uppfostra barn så olika. Om killar också får prata om sina känslor istället för att lära sig att stänga dem inne, behöver de inte ta ut dessa känslor på sin omgivning i lika stor utsträckning..

Fel och fel. Ingen kan tvinga hen att inte skaffa det, men hen får ju kanske också vara beredd på kritik. Och jag äger själv approprierande saker - drömfångare och haremsbyxor (hatar det namnet, men vad kallas det annars?) De senare älskar jag verkligen. Skulle jag skaffa ett nytt par? Maybe not. Skulle troligen satsa på några med liknande funktion och utseende. Men jag behåller de saker jag har, och får väl därigenom vara beredd på kritik.