Future Fantasy, med din karaktär

Om du har idé torka kan jag kanske hjälpa dig...

Efter många ändringar och om och men så är den här...

Del 1

År: 2125
Månad: 5
Dag: 21, kvällstid
Skola: Liiveniiskolan, högstadium och gymnasium
By: Viilenii utanför staden Baao
Historisk händelse: ErrorErrorErrorErrorErrorError

Det gör ont. Scarlet för sakta handen mot huvudet och fingrar i håret. Det är alldeles klibbigt. Hon öppnar sakta ögonen och sätter sig upp. Hon sneglar på sin hand. Blodig. Hon måste ha fått en smäll i huvudet.
Allt är svart. Scarlet tittar sig omkring, men ser inte mycket. Allting är tyst. Vad är det egentligen som har hänt? Hon tar tag i en bordsskiva och försöker ställa sig upp, men det går skakigt på de höga klackarna. Hon suckar när den ena skons klack går sönder och bestämmer sig sedan för att ta av sig skorna.
“Hallå?” ropar hon ut i tomheten framför henne. Synen har börjat vänja sig vid mörkret och hon börjar urskilja former i mörkret. Hon börjar sakta, men säkert röra sig genom labyrinten av saker. “Alltså någon måste ju kunna hjälpa mig. Jag har ju typ blod i håret och måste vara jätteskadad.” mumlar Scarlet när hon snubblar över något på marken, hon faller och slår i hakan.

“Viktoria, hörde du det där?” Kenzie vänder blicken mot henne.
“Ja, det var inte svårt att missa.”
“Det måste betyda att vi inte är de enda som överlevde…” Kenzie tuggar lite på underläppen och tittar bort dit skriket kom ifrån. “Borde vi gå dit?”
“Ja, det är klart! Vi måste väl rädda så många som möjligt från de här skolresterna. Jag trodde faktiskt att vi nästan var de enda som överlevde. Så det här måste ju vara jättebra. Ju fler vi är desto bättre.” Vicki skrattar torrt och sneglar på Kenzie. “Du tror inte att det är någon av de jobbiga killarna va?” Kenzie suckar och himlar med ögonen.
“Kom nu. Vi kan ju inte stå här och ruttna.” Hon skrattar åt sitt skämt och går med stora kliv över kropparna som ligger utspridda på marken. Hon nästan skuttar fram. Över bänkar, runt stora maskiner. Ibland skär hon sig på händerna, men känner det knappt. Allt hon kan tänka på är skriket.

Kenzie tittar sig omkring. Vicki är på väg. Det var väl ungefär härifrån som skriket kom? Hon spetsar öronen. Lyssnar efter minsta lilla ljud. En snyftning hörs och hon vänder sig hastigt om, hoppar över två bänkar och kommer fram till en flicka. En flicka. Som sitter vid en död kropp.
“Hej?” säger hon prövande och flickan vänder sig med en flämtning. Det tar inte lång stund för Kenzie att räkna ut vem det är. “Scarlet.” säger hon och suckar, medan ett leende sprider sig över flickans ansikte.
“Kenzie! Du kan inte fatta hur glad jag är över att du lever! Alltså OMG, jag trodde att jag var alldeles helt ensam med mr. Flannel.” Kenzie tittar över axeln på henne samtidigt som hon brister i gråt. Japp, det var verkligen franskaläraren som låg alldeles livlös bakom henne. “Alltså det var så himla hemskt, för jag bara vaknade och hade blod i håret. Jag lovar jag kommer bli alldeles förlamad nu. Och mitt hår kommer inte att bli vackert på flera dagar. Dessutom gick mina klackar sönder. Alltså du kan inte fatta…”
“Scarlet? Är det verkligen du?!” Vicki tittar fram bakom Kenzies rygg och flickorna börjar tjuta. “Alltså du kan inte fatta hur mycket jag skulle sakna dig om du var död.”
“Jag vet Vicki! Och jag trodde att jag typ var ensam. Och det var så fruktansvärt hemskt. Alltså mina klackar har gått sönder. Mina nya,du vet ju hur mycket de kostade mig!”
“Nejmen är det sant? Alltså herregud, vi måste skaffa nya så fort som möjligt. Vad tror du Kenzie, vars är närmaste galleria?”
“Inte sprängd hoppas jag. Vi kanske mer får börja tänka på skydd? Vad var det de pratade om i “Om en apocalypse skulle hända” lektionerna?”

-------------------

Vad tycktes?
Tack för all support btw, ni är så himla schysta ♥

Superbra

Bra!

Greaat♥

Ååååå, Jättebra!! Som förväntat men ändå!! Fortsätt så!!! Jag kommer inte sluta läsa ändå länge!!

jättebra!!!

JÄTTE BRA!!!! Gillar att du tog med min karaktär.

Kommer det något mer kapitel eller är denna ff nerlagd? Den var väldigt bra!