[PRS] Electria

Shiri skrattar och slår sin handflata mot Sowons.
"Hörde du det Ri, I am coming." säger hon och ledaren hade antagligen inte hört något annat än sitt egna namn, eftersom att hon bara rynkar på ögonbrynen för att sedan vifta lite med handen. Den yngsta lipar mot henne, men känner sig ändå rätt stolt. Ibland kan en komplimang få henne hur glad som helst och nu var det en sån gång.

Jag skrattar lågt när Ri knappt märker vad Shiri säger.
"Jag tror jag vet en som inte kommer vara med på vårt nudel-party", skrattar Sowon lågt och nickar menande mot Ri och de andra tjejerna stämmer in.
"Dock kommer hon ju att vakna mitt i natten, och äta upp allt hon kommer att hitta", suckar Eun men har ändå ett svagt flin på sina läppar. Jag nickar långsamt,
"men jag tror ändå att det är bäst att låta henne sova, annars har vi en tjurig ledare imorgon."

Shiri ser mot Ri och nickar innan hon skruvar ner lite på volymen. Hon vill egentligen inte göra ledaren helt pissed, eftersom att hon vet hur tjurig hon kan bli ibland.
"Då kanske man ska försöka sova lite också, hur lång tid är det kvar tills vi är framme?" frågar hon och ser på Kumo som tar upp sin mobil.
"Ungefär tjugo minuter" svarar hon och gäspar lite tyst. "Man kan ju alltid försöka att somna ett litet tag iallafall." Eun knäcker fingrarna och nickar instämmande medan Shiri, utan att direkt fråga lägger sitt huvud på Sowons axel.
"Funkar det?" frågar hon, eftersom att hon nyss insett hur trött hon egentligen är.

Sowan lyssnar knappt på när Shiri och Kumo pratar, det enda hon tar upp från den konversationen är att de ska sova i bilen och innan hon hinner tänka något mer ligger Shiris huvud på hennes axel. Det känns som att hennes hjärta stannar upp, och under en halv sekund glömmer hon hur man andas.
"Funkar det?" frågar den yngre tjejen henne, och Sowan nickar snabbt.
"Absolut." Sowan ser åt sidan, på Shiri som sluter sina ögon, och bestämmer sig för att inte röra sig, alls, på hela resan hem så att inte Shiri ska vakna någon gång under resten av bilfärden.

Eun ser bak på dem och drar snabbt fram sin mobil.
"Turturduvor.." mumlar hon med ett flin, hoppandes på att de inte hört någonting. Shiri skrattar tyst till, hon vet mycket väl att det var ett skämt, men hon bryr sig inte riktigt. Eun tar snabbt ett foto på dem för att sedan lägga ut det på deras gemensamma twitter. Efter några minuter kan hon äntligen somna, för att sedan bli väckt tio minuter senare.

Sowan skrattar lågt åt Eun och rodnar lätt innan bilden tas.
"Lägger du upp den?" frågar hon och Eun nickar, innan hon gör en ful min åt Sowan och lägger undan telefonen. Den äldsta tjejen ser på den sovande personen på hennes axel och ler, innan bilen stannar ungefär tio minuter senare.

Shiri lyfter trött upp huvudet från Sowons axel och öppnar bildörren på hennes vänstra sida. Hon drar upp sin väska från bilgolvet och kliver av bilden innan hon sträcker på sig. Ri kommer ut strax på andra sidan medan hon drar sin väska bakom sig.
"Nu är det bara att äta lite, vad är det ni vill ha?" frågar hon och öppnar dörren till deras entertainmenthus.
"Nudlar" säger Shiri och Kumo i mun på varandra medan de kliver in i den stora byggnaden.

"Med grönsaksmak!" ropar Sowon efter Ri när ledaren har gått ut ur bilen och frågat vad de vill ha att äta. Bandets äldsta unnie går ut med sin väska i handen och ställer sig bredvid Kumo och Shiri efter att de gått in i byggnaden som de ska sova i senare.
"Sov du gott?" flinar Eun som kommer in efter dem, och armbågar Shiri lätt i magen. Som vanligt börjar Sowon rodna, och hoppas att doften från deras maknae kommer vara kvar på hennes tröja. Dock hade det egentligen inte varit så bra, Sowon skulle aldrig vilja tvätta den tröjan igen för att vara säker på att doften skulle finnas kvar.

Shiri skrattar och nickar.
"Väldigt gott faktiskt, din axel är bättre än en kudde unnie" svarar hon och gosar in sitt huvud vid Sowons axel med ett leende innan hon ser upp på Eun igen.
"Bra för dig, ingen annan kunde somna på grund av dina höga snarkningar" skämtar den ett år äldre och går in i hissen.
"Inte mitt problem, ni borde ha tagit på er öronproppar" flinar Shiri och kliver in i hissen hon också.

Sowon skrattar och lutar snabbt sitt huvud mot Shiris innan de börjar gå mot hissen.
"Jag tror att jag har blivit imun mot Shiris snarkningar, jag hör ingenting längre!" skrattar Sowon och går in i hissen efter de andra tjejerna.
"Klart du har, det skulle inte förvåna mig om ni gick in i varandras rum mitt i natten", säger Kumo och skrattar, och Sowon himlar lätt med ögonen medan rodnaden sprider sig ner till hennes haka och hals.