Vänner för livet... eller? [SV]

JAAAA! SÅ BRA!

Här kommer mer!
Jag delar in det i två delar också

Titel: Hem och bort igen
Språk: Svenska och lite engelska
Antal kapitel hittills: 3
Ratning: G

”Ginny, Ginny vakna, snälla, snälla vakna!” Den rösten kunde jag alltid känna igen. Harry var här. Han ville att jag skulle vakna. Jag försökte göra som han sa, men det gick inte. Mörkret tryckte ner mig. Jag kämpade, men förgäves. Min kropp lydde mig inte. Jag hörde mörka röster mumla, men jag hörde inte vad de sa. Med ett ryck var jag plötsligt på väg upp ur mörkret. Jag drog ett djupt andetag och slog upp ögonen. Framför mig i ett ljust rum såg jag de vackraste ögonen i världen. De kristallgröna ögonen såg oroligt på mig. När han såg att jag var vaken log han det sneda leendet jag älskar så mycket. Jag försökte le tillbaka, men det tog imot. Jag kunde fortfarande inte röra mig. Jag försökte säga någonting, men det kom inte ett ljud ur min mun. Han la ett finger på min mun.
”Vila Gin, du ska inte säga något” Jag försökte röra mig igen. ”Eller röra dig” Han log igen och lutade sig närmare, men då hördes ett ljud som om en dörr öppnades och slog igen. Han lutade sig snabbt bakåt igen. Hennes mammas upprörda röst hördes högt och gällt.
”Hur är det med henne?”
”Hon har vaknat, men hon kan inte röra sig eller prata.” Jag tittade upp i taket, jag kunde inte titta någon annan stans, mamma kom närmare och… var det Charlie? Han gick tre steg efter mamma och det lät som om han snörvlade. Hur kunde jag veta hur många steg efter mamma som Charlie gick? Hade… hade jag blivit en vampyr? Jag försökte titta på Harry, men jag kunde fortfarande inte röra mig. Han måste ändå ha märkt att jag ville något, för han lutade sig framåt. Jag försökte signalera att jag ville veta vad som hade hänt, men det var svårt efter som att jag fortfarande inte fick röra mig. När han tillslut förstod var redan mamma och Charlie bredvid mig.
”Nej du är inte en vampyr, Gin.” Sa han lugnande och tryckte min hand, men hans röst sa något annat. Den var hysterisk och lät som om han ville berätta något som han inte fick. Men naturligt vis sa mamma:
”Ginny, hur mår du? Vill du ha något? Du behöver bara röra ett finger så kan du få vad du vill!” Jag bara log försiktigt och upptäckte att det kunde jag åtmoinstånde. Hon tittade först oroligt på mig men vände sen blicken mot Harry och nickade mot dörren. Han gick efter henne och snart stängdes dörren åter igen. Jag hörde upprörda röster utifrån och hörde sen att någon satte sig på Harrys tomma stol. Det måste vara Charlie som intagit den.
”Ginny, hur mår du?” Jag hörde att hans engelska hade en lätt rumänsk brytning och insåg att han äntligen lärt sig språket, men att han nu var van vid att tala det och därför lät hans engelska konstigt. Jag log igen och jag antog att han förstod att jag mådde så bra jag kunde i det här skicket, för han sa inget mer, och snart kom också mamma tätt följd av Harry som var följd av en kvinna. Jag andades chockat in.

Scary men bra!!

Tack, jag har ju som sagt delat upp kapitlet i två delar så jag kommer nog lägg upp nästa del i mån på eftermiddan

ooo,

Jättebrabra! Älskar det!

åååå mer mer mer sitter här så fast vid datan

OO, JA!

väntar fortfarande

Meeeeeeer!