Pirater, privat

Chris såg förvånat efter henne, och brast sedan ut i skratt. Han fortsatte aatt skrocka då han drog fram en duk från jackfickan och torkade spottet, och kastade sedan över den vita duken i havsvattnet.
"Höj flaggan", sade han åt Fredrick Wilsbury, en spinkig man med gråbrunt hår som på grund av sitt utseende kallades Råttan. Råttan nickade och skuttade iväg för att fullfölja sin uppgift.
Snart höjdes den svarta flaggan. På den hade ett vitt skelett sytts med ett svård i handen, ett svärd som den stack igenom ett rött hjärta.

Då den sista båten dragits upp och besättningen var på sina platser började de ro, och Jungrun var snabbt ute ur hamnen. Då de passerat udden beordrade Chris att seglen skulle öppnas, och tack vare den friska vinden lämnade de snabbt bakom sig Crossdons skepp.
Inte än man från Chris besättning hade dött, och de samlade sig på däcket för att dela upp bytet. Chris avstod från sin andel till höga jubel, han hade ju trots allt gittat Emily.
Chris steg in i sin hytt. Det var simpelt inrett, trots att han ägde flera värdefulla föremål. Panelerna var av rödatigt trä, med gyllene dekorationer vid kanterna och gyllene ljusstakar fastskruvade i väggarna. Den bakre väggen bestod av flera stora fönster, och framför dem fanns ett bord och två stolar. Det fanns en säng i rummet, bäddat med dyra lakan och flera kistor och ett skåp.

Emily vände instinktivt bort huvudet när mannen kom in. Hon försökte koncentrera sina tankar på jublet där utifrån fast då leddes tankarna bara till att du plundrat saker hemifrån. Hemifrån där Cassie och Louise nu kanske skulle behöva ta reda på sig själva. Tillslut kunde hon inte hålla sig längre.
"Vem är du? Vad vill du? Vad ville du ha mor till och varför tog du mig? Vem ska nu ta hand om mina systrar? Och far?"

Chris log kort åt hennes frågor och gik sedan fram till sitt skåp, där han förvarade alla sina vapen. Han öppnade det med nyckeln som hängde i hans bälte, och hängde upp den långa kniven och en av pistolerna innanför, innan han åter låste skået och satte sig vid sitt bord.
"Jag heter Christian Hart, och är kapten på The Maiden´s Revenge", började Chris och sökte efter tecken att hon hade hört om honom. "Jag sökte efter din mor för att jag behöver hennes hjälp, och eftersom hon är död, ditt hjälp." Chris hade ingen lust att berätta något mer åt henne, och såg inget behov att göra det heller.

"Vad skulle du ha henne till då?" envisas Emily.
Hon går fram till en byrå, som förresten var väldigt dammig, och drog ut en av lådorna för att undersöka den. Egentligen fann hon själv inget värde eller nöje i att göra det, hon var mer ute efter att irritera Christian. Fast, pirater kanske man inte irriterar så lätt? Längst ned i lådan ligger ett ihoprullat tygstycke. Emily lyfter upp det och börjar veckla ut den, nyfiket.

Christian följde Emily med blicken då hon började rota i hans byrå. Hennes mor betedde sig mycket bättre, tänkte Chris och log.
Emily hade hittat en av kartorna, och Chris insåg att hon hade fått se tillräckligt, om inte för mycket. Så han reste sig och gick med lätta steg till henne. Bestämt men varsamt tog han tag i hennes händer med sina, så hon hamnade i hans omfamning. Han bände loss tygbiten från hennes hand ch lade den i byrån, och skuffade sedan fast låden igen.
"Inte ens mina män får gräva i den byrån", sade han lågt, utan at ställa sig längre bort från henne.