Motsatser dras väl till varandra? (Privat)

"För att vi kan, sötnos." Skrattar Robin som svar till henne. Will bara flinar och ser när professorn kommer in i rummet. Will vilar huvudet i ena handen och bereder sig för att antingen spränga halva klassrummet - eller sova halva lektionen. Vilket som av alternativen är underbara.

En hård spark på smalbenet får räcka för den här gången, eftersom professorn kommer. Sedan går Amy snabbt tillbaka till sin plats och väntar på att professorn ska inleda lektionen. Under tiden snurrar hon sin fjäderpenna mellan fingrarna, bara för att ha någonting att göra.

"Vilken tjej." Viskar Robin och flinar mot Will som bara gör en dramatisk suck och skakar på huvudet. Robin har nog ingen större chans med henne. Hon är ju slytherinare och allt. Robin har större chans på det egna elevhemmets äldre elever än på en slytherinare.

Amy suckar och skakar obemärkligt på huvudet.
"Jag kan fortfarande höra dig" skriver hon ned på en lapp, som hon sedan viker till en papperssvala. Hon sätter den i händerna och blåser iväg mot killen Robin tror hon att han heter.

"Vi vet att du kan höra oss." Säger Will spontant och rakt ut när han fått syn på vad som står på lappen. Han får ett strängt ögonkast på sig med Will viftar helt enkelt bort det som om det inte var något. Resten av gänget brister ut i skratt.

"Dåså" muttrar Amy. "Varför viskar ni om ni redan vet att jag hör er?"
Professorn ler som om det var roligt. Amy ler självsäkert mot killarna, för att visa att hon har till och med läraren på sin sida.

"Vi ville åtminstone försöka att inte störa i början av lektionen." Svarar Will. "Fast inte ens det får man ju försöka med, visst är det så, killar?" Frågar han och han får inte bara medhållande svar från sina vänner utan även från några andra gryffindorare. "Dessutom är det ganska lätt att få sin egen elevhemsföreståndare på sin sida? Ellerhur Amy?" Säger Will och blinkar åt henne. Han kom just på vad hon hette.

Amy blänger tillbaka och räcker upp handen. När hon får ordet säger hon:
"Professor Alicima, skulle du vara vänlig och börja lektionen?" med ett fejkat leende. Efter den här lektionen, då...

"Ja, självklart. Idag ska vi ha ett litet projektarbete i grupp..." Och där stänger William av. Han kommer troligen inte vakna upp ordentligt ur dvalan om ingen nämner hans namn.

"Eller, par rättare sagt. Jag förväntar mig inte att ni blir klara idag, eller nästa lektion, eller lektionen efter det. Ni ska uppfinna en revolutionerande uppfinning två och två. Låt mig se... Amy och Will..."