Septimus Heap (Privat roll)

"Menja Hill, du vet, den rödhåriga magikerfamiljen, jag tillhör den skaran." flinar Menja och nickar eftertänksamt. "Men jag kan hjälpa dig, det är inte särskilt svårt. Kom till vår dörr i södra kringelkroken efter skolan och ta med dig kartan. Vi kan gå längst östra delen, så kan jag visa vart det är på kartan. Det är alltid enklare att få in kunskapen praktiskt än att bara läsa i en bok." säger hon lätt och ler, hon hade ändå inget för sig och flickan verkar vara trevlig och hon behöver hjälp.

"Menar du allvar? Tack!" Elenya kunde inte fatta att Menja faktiskt hade sagt det.
"ähum är vi typ...vänner nu?"

"Visst, har ändå inget för mig." flinar hon lätt och ler. "Visst vänner." säger hon och ställer sig upp. "Du bör nog gå tillbaka till skolan nu." säger hon för det ringer in. Hon börjar gå tillbaka mot Kringelkroken men hon vänder sig om. "Hälsa dina föräldrar att du ska ut med Menja Hill, då börjar de säkert hoppa av glädje." flinar hon och blinkar åt Elenya.

"Vad ler du så för?" frågade en av hennes 'unga vandalist' vänner som hette Daan.
"Äsch bara allmänt glad" sade hon och flinade.
"Wow Elenya är glad" flämtade Daan.
"Håll klaffen" sade hon skrattande och såg en aning besvärat på hur han gjorde exakt vad hon sade.
Hon visste att han var kär i henne men hon hade dock inte samma känslor för honom.
"Äh ses" mumlade hon hastigt fram varefter hon skyndade iväg till svenskan.
Läraren kollade upp från griffeltavlan och gjorde stora ögon "jaha miss Black jag ser att du kommer i tid vems födelsedag är det?"
"Väldigt finurligt av dig där fröken, hur lång tid tog det för dig att komma på den kommentaren?" hon såg i ögonvrån hur Daan flinade.
Frökens ögon sköt hotfulla blixtar.
"Jag blir så himla skrämd" sade Elenya med låtsas darrning på rösten.
"Bra"sade fröken som för övrigt inte förstod sig på sarkasm.
Elenya himlade med ögonen och satte sig bredvid Daan.

( Har de Whitboard? xD Det låter lite väl modernt xP )

Menja strövar längst kringelkrogens kullerstensbelagda vägar och ser sig om. Bokhandlaren vinkar åt henne. "Jag behöver hjälp med böckerna." ropar han och hon springer dit. Han är snäll och brukar ge bra betalt, för hennes jobb. Han är inte magiker och brukar fasinerat stirra på henne, då hon utför sina konster. Dock har hon på senare tid märkt att det är inte enbart magin han stirrar på utan även henne, men va tror han? han lär ju minst vara 9 år? som hennes far.

(Du har rätt, jag ändrade )
(9 år, är hennes far 9 år?)

"Du Elenya?" frågade Daan på vägen ut ur klassrummet.
"Hmm?" Elenya ser frågande på honom. "Jo äh, har du lust att göra något ikväll?" frågar han nervöst.
"Tyvärr, jag ska hem till en kompis och jag vet inte hur lång tid det kommer att ta."
"Jaha vem då, typ Millie?"
"Nej"
"Vem då i så fall?" sade han som började misstänka att hon bara kom med undan flykter.
"Till Menja"
"Vem är det? Namnet känns bekant" sade han och tänkte intensivt.
"Hon är en Hill, du vet den där rödhåriga familjen"
"Rödhåriga? Dem är inte rödhåriga dem har flammor på huvudet hela högen och sen när hänger du med sådana som henne?" Elenya noterar avsmaken i dem 3 sista orden.
"Ta det lugnt hon är cool och trevlig...till skillnad från vissa andra."tillade hon medan hon blängde på Daan med sin ökända "du kommer önska att du aldrig var född" blick.
"Hallå ta det lugnt E" sade han och skruvade besvärat på sig under hennes blick.
När hon inte slutade sade han "Jag borde gå jag ska träffa..." resten av hans mening mumlade han fram varefter han skyndade iväg.

( 49 skulle det stå xD )

Hon lämnar bokhandeln med fler pengar än när hon gick in och börjar gå glatt hemmåt. Hennes mor skulle bli glad om hon kom hem lite tidigare och hjälpte till med småsystrarna.

Elenya kollade efter honom och hängde sin skolväska över ena axeln varefter hon försökte hitta hem till Menja.
Efter att hon knackat på hos en gammal gubbe (ni ungdomar är hopplösa nuförtiden) och en tonårig kille (hej, vem är du?) så hittade hon hem till Menja vi fem slaget.
Hon knackade på.

Menja hör hur det knackar på dörren och ler. "Det måste vara Elenya, jag berättade om." ler hon glatt till sin mor som står vid spisen. "Be henne komma in och äta då." ler hennes mor och Menja öppnar dörren. "Hej, Elenya, vi ska precis äta, så du kommer lagomt." ler hon och gör en gest mot en av de tomma stolarna. Sedan pekar hon på alla familjemedlemar i tur och ordning. "Thalia, Della, Siri." pekar hon på sina småsystrar på 3, 5 och 6 år sedan fortsätter hon. "Cissi, Mark." åt sina föräldrar och sedan knackar det på dörren och hennes bröder kommer hem. De gjorde så ibland, fast de hade flyttat. "Och Dennis och Colin." säger hon och kramar om sina bröder på 20 och 25 år.
"Och allihopa det här är Elenya." ler hon och de hälsar alla glatt på henne innan de slår sig ner runt bordet.

Menja öppnar dörren och presenterar alla sina (och det var inte så få) syskon.
"Ja man kan ju inte direkt säga att du är ensam" mumlade hon en aning blygt och inspekterade alla Menjas syskon som mycket riktigt allihopa hade flammande rött hår.
"Man kan verkligen inte undgå att ni är syskon" säger hon och skiner upp i ett plötsligt leende, hon kunde inte minnas senaste gången som hon faktiskt log helt spontant och inte påtvingat och ansträngt.
"Ni har ett mysigt hem Mrs och Mr Hill" säger hon uppriktigt med ett leende.