En ynks dagbok [SV]

bra

ja du är jätte duktg!

Fortsätt!!

Mera

meer!c:

mer

Tycker jag med. Har inte kommit mer på EVIGHETER nu! Meeeer!

Narglesinamistletoe, vad ääär du?
Skriv mer snälla rara! Vi längtar efter meeer!

Meeeeer!!! Vi ber dig! Snääälla?

Kapitel 4

Om du var i London och lyssnade riktigt, riktigt hårt, skulle du höra ett långt, dånande, högljutt skrik.
Jag satt där, med mina ägodelar i knät, och skrek som en galning. Hundar började yla i takt. Efter ett tag när jag satt så där, så vände jag mig mot Hagrid. Med alldeles uppspärade ögon, stirrade han på mig, och så brast han i skratt. Jag försökte se mer avslappnad ut, men när vi väl landa behövde jag bända loss mina iskalla, fastklampade fingrar ifrån kanterna.

Jag steg ur, och ramlade direkt. Efter ett tag då jag återfick balansen, så tog jag några vimliga steg in i en pub.

Den läckande kitteln.

När vi kom in, så började alla skaka hand med Hagrid. Folk började babbla långa, osammanhängande meningar, medans de ivrigt skakade hans hand. Eller kanske, hans finger.

Jag kände mig som ett litet barn. Ingen sa ett ord till mig. Jag bara tittade nyfiket på alla som stod bredvid mig, i en kamp om att få tag i en liten del av Hagrids hand. Hagrid såg stolt ut, och jag lät honom vara ifred med sin lilla fan club.

Eller, lilla kan man väl inte säga. Ingen satt kvar längre. Ingen förutom en kvinna som satt i hörnet.
Hon var helt och hållet blick stilla

Det var inget speciellt med henne. Hon hade normala kläder. Håret var kortklippt.

Om jag bara kom lite närmare skulle jag kanske se hennes ansikte...¨

"RANA!"

Jag vände mig om.

"Där är du, Rana!" sa Hagrid. "Vi får väl ta och ge oss iväg nu." Jag tittade hastigt bort mot hörnet. Hon hade försvunnit.

Jag gick iväg med Hagrid utan att tänka mer på henne.

__________________________________________

GUD, vad jag har saknat er!! Ärligt talat, jag spenderar inte tillräckligt mycket tid här längre. Nåväl, jag är tillbaks.

Förresten, ni kan kalla mig Frida.