Something you didn't know about me [SV]

Riktigt bra!

Kapitel 4
”Help me beautiful”

”Jisses, du lyckas verkligen få Caroline på dåligt humör”, konstaterade Lily som slagit upp kupédörren så att Christoffer ryckt till, lugnt vände han sig mot henne och höjde ögonbrynen.
”Kanske det”, sade han bara hemlighetsfullt och ställde sig upp för att lägga tillbaka skissblocket i kofferten tillsammans med pennan. ”Har hon lugnat ner sig?”
”En aning”, svarade Lily dröjande och flyttade på sig då Christoffer gick förbi henne fram till dörren till Carolines kupé. ”Du har förändrats, dina ögon är inte ljusblåa längre...” hennes röst dog ut då han bemötte hennes blick och klistrade ett snett leende på läpparna.
”Du är nyfiken”, sade han bara och hon skakade vilt på huvudet för att samla sina tankar. Chris flinade och lutade sig mot dörren, han skulle vänta tills Caroline var redo för att tala med honom. Det märktes att hon började bli misstänksam, det förvånade honom inte, det var Richards verk som hade förändrat honom. De flesta trodde att han hade schizofreni, men de hade fel. Magin hade utvecklats under åren och Richard var inte speciellt känd för sitt experimenterande men han gjorde det väldigt ofta, på den sommaren för fyra år sedan hade Christoffer varit Richards provkanin.
”Kan vi tala nu?”frågade Christoffer så lågt han kunde då Caroline kikade ut genom dörren, hennes ögon var inte rödgråtna längre, de hade fått tillbaka sin gröna nyans. Hon skakade på huvudet och tänkte gå förbi honom men han grep hårt tag om hennes arm.
”Släpp mig Chris, det gör ont!”väste Caroline skrämt och såg på honom med rädda ögon. Genast släppte Christoffer taget och han ryggade tillbaka, han hade just tagit i henne på ett skadande sätt.
”Förlåt”, viskade han och blinkade till.
”Han gjorde det verkligen?”viskade Caroline medlidande och såg rätt in i ögonen på Christoffer som slog ner blicken, han kunde inte se på henne, inte så som han kände sig nu. Han kunde skada henne då och då skulle han aldrig förlåta sig själv. ”Jag är ledsen för det, men du måste förstå att jag måste gå vidare med mitt liv.”
”Du måste hjälpa mig”, viskade han skrämt och försökte att behålla sina tankar för att inte övertas av mörkret igen. Caroline tittade på honom med en genomskådande blick.
”Jag kan inte få bort dina plötsliga humörsvängningar”, svarade hon allvarligt och struntade i Lily frågande blickar.
”Bara du kan hjälpa mig bli av med Richards tvång”, bad han och såg bedjande på henne, han måste få bort tankarna som Richard tvingade på honom. Testet hade bestått av att Richard kunde kontrollera Christoffers tankar och vilja, bara han kunde bli av med det så kunde han ta sina egna val.
”Jag kan försöka, kom”, sade Caroline och tog tag i hans hand och tog med honom till kupén. Lily stängde dörren efter dem och stirrade på Christoffer.
”Vad är det som händer?”viskade hon, han tittade på hennes hand som var fast på dörrhandtaget, såklart var hon rädd för honom.
”Min far lade en förbannelse över mig för ungefär fyra år sedan, ibland kan jag inte kontrollera min vilja eller mina tankar och det är Richards verk. Jag kan inte göra något, humöret mitt går upp som ner på mindre än en sekund. Caroline är den ende som kan dra ifrån Richards makt över min hjärna.” han förklarade allting snabbt, han visste inte ifall Lily hade förstått allting men vid det här laget så brydde han sig inte så mycket.
Caroline hade tagit fram sin trollstav och såg koncentrerat på honom med spetsen av trollstaven fast på hans huvud.
”Håll dig lugn nu”, viskade hon och Christoffer försökte att slappna av men Richard knuffade från andra sidan, försökte få bort hans egna sinne och ersätta det med onda ting. ”En stund till Chris, håll ut.”
Sedan lättade det. Som om en stor tyngd kommit ifrån hans axlar efter att ha varit där i flera år, Caroline hade lyckats. Richard hade inte makten över honom längre, tankarna klarnade och han kände sig äntligen hel igen. Lily och Caroline studerade honom noga, Chirstoffer log snett mot dem.
”Jag tror du lyckades”, sade han överlägset och lutade sig nöjt bakåt.
”Ja, men du var på ditt elaka humör”, sade Caroline bekymrat.
”Vad betyder det?”frågade Lily skräckslaget och studerade hans ögon, Chirstoffer lade huvudet på sned och studerade henne tillbaka.
”Att han inte är det minsta mjuk längre”, sade Caroline lågt innan hon suckade. ”Hans humör kan ändra på mindre än en sekund om han vill och om man inte gör som han vill.”
”Du menar att hans personlighet just nu är att han kan bli arg på oss vilken sekund som helst om vi gör ett litet misstag?”viskade Lily och Chirstoffer fnyste innan han ställde sig upp och gick riktigt nära Lily så att hon kunde känna hans andedräkt mot ansiktet.
”Jag är fortfarande här, ni behöver inte tala som om jag inte vore det”, sade han roat och sträckte på sig.
”Slytherin”, muttrade Lily bara och försvann ut genom kupédörren så snabbt som möjligt, men det räckte inte länge innan hon var tillbaka och drog i Carolines ärm på hennes tröja. ”Jag såg en serie i sommar, det hade något med vampyrer att göra.”
”Han är ingen vampyr”, sade Caroline lätt och såg lugnande på Lily.
”Det var inte det jag menade”, svarade Lily ilsket och Christoffer lutade sig roat bakåt, det var ganska kul då de bråkade om honom. ”Där fanns en vampyr som ville att alla skulle frukta honom, han brydde sig bara om sig själv och så vidare, hans humör kunde också ändra på mindre än en sekund!”
”Menar du från Vampire Diaries?”frågade Caroline och Christoffer himlade med ögonen. ”Ja, Christoffer har ungefär blivit som honom, Klaus hette han va?”
”Ska ni stå här och jämföra mig med något missfoster från en teve serie så tänker jag inte stå här längre”, muttrade han och trängde sig våldsamt förbi dem innan han stampade iväg från dem. Att de bara vågade tala om honom som om han inte vore där, han slog upp dörren till sin kupé och kastade sig ner på bänken. Ilskan spann igenom honom, om någon skulle komma in i hans kupé nu kunde den lika bra slå sig själv i ögat för att få en mindre blåtira än vad den skulle få av honom.

Din FF är jätte spännande.

väldigt bra

Jag bokstavligt talat......, *döööör*, omg så jäkla bra!!!!!!

Jätte jätte bra!!!
*bevakar*

Jag kan inte sätta ett ord på hur bra det är!

Synd att du tog bort din användare

Min förra användare, med samma namn, så hade någon fått tag på mitt lösenord och förstört min sida. Tyvärr så blev jag i sådan panik att jag direkt tog bort min användare utan att tänka mig för! Förlåt så hemskt mycket för det! Jag önskar så hemskt mycket att ni kan förstå mig för mitt misstag och att ni förlåter mig, men jag blev i väldigt stor panik!

Det gör inget, och det var inte ditt fel, samma sak hände mig fast på en annan hemsida Ska du fortsätta på fanfictionen? ♥