Där jag hör hemma [SV]

grymt bra

Ny läsare


AZUM ♥

Ny läsare!
Skitbra!

Åh vad kul med alla som läsar! Tusen tack!

Kapitel Sju: Bandet till Hogwarts

Efter ett antal veckor på skolan Hogwarts hade jag knutit många nya relationsband.
Men jag var mest med Lavender och Parvati.
Jag började vänja mig med att mardrömmen var försvunnen. Men jag förstod ändå inte fullt ut varför. Var det området? Byggnaden? Skyddsförtrollningar?
Jag hade ingen som helst aning.
Men att mardrömmen hade slutat hemsöka mig var väldigt skönt.
Jag kunde prestera bättre på lektioner, utan att vara trött av nattliga upptåg.
Och vissa lärare tyckte man också bättre om än andra. Mitt favoritämne var förvandlingskonst, och jag tyckte minst om trolldryckstimmarna i fängelsehålorna.

Tiden började också närma sig Allhelgonafton.
De äldre eleverna brukade berätta om den häftiga festen i Stora Salen. Två elever jag fortfarande inte visste namnet på (jag tror de var tvillingar) berättade att det kröp omkring spindlar och lik i slottet. Medan några andra elever sa att det var en lögn.
Hur som helst, så hade jag knutit ganska starka band till Hogwarts skola för trolldom och häxkonst.
Medan mina band till Cedric aldrig kunde varit sämre. Jag var luft i hans ögon.

Ja vad bra!!!

super bra!

Kapitel Åtta: Året tog slut

Mardrömmen var försvunnen. Och året var slut.
Jag kunde inte förstå hur det kunde gått så fort.
Och jag såg verkligen inte fram emot en sommar hos Cedric och Amos. Jag hörde inte hemma där, det var ett som var säkert.
Under första året på Hogwarts hade jag lärt mig massor utav saker. Som att flyga på en kvast och förvandla nålar till tändstickor.
Nu hade alla elever precis klivit av tåget på perrong 9 3/4, och letade efter sina familjer och för att säga farväl till sina vänner.
"Saaam?", ropade en klar röst. Jag försökte ställa mig på tå för att se bättre genom folkmassan, men lyckades inte. Men då såg jag Lavender komma rusande mot mig.
"Jag kommer sakna dig så himla mycket, men vi ses ju nästa år. Och lova att skriva massor utav brev...", pratade Lavender på och kramade mig.
Parvati kom också fram.
"Skriv till mig med, Sam.", inflikade hon lätt och log. Sedan omfamnade hon mig efter att Lavender släppt taget om mig.
"Självklart skriver jag till er! Och jag längtar så mycket till nästa år också.", sa jag och vi skiljdes åt.

jätte bra

AZUM

Kapitel Nio: Sommarlov

När jag väl stod hemma i mitt rum längtade jag tillbaka så det värkte i magen.
Eller egentligen var det inte mitt rum utan det jag lånade av Amos och Cedric.
Jag trivdes inte här. När jag spenderat ett år på Hogwarts kunde jag inte förstå hur jag orkat vara instängd i det här huset i nästan tio år.
Jag bestämde mig för att skriva brev till Parvati och Lavender. Jag skulle gärna skriva till hela skolan för att få tiden att gå. Sommaren skulle bli långtråkig.
Jag tröttnade på att skriva brev efter att jag skrivit ett till varje person i min årskurs i Gryffindor.
Inte för att jag tänkte skicka iväg dem.
Jag la mig på sängen och suckade.
Jag hade knappt varit hemma i fyra timmar och jag hatade redan sommarlovet.
Plötsligt stormade Cedric in i rummet.
"Vad tyckte du om året?", sa han med en pigg röst.
"Öhh...", svarade jag helt överrumplad. Skulle han sluta ignorera mig nu? Eller var det någon sorts spel?